När livet rullar på och jag tar åt mig äran
När livet rullar på och allt går bra, är det lätt att tro att det är jag som gjort allt rätt. Att det är jag som ligger bakom framgången. Att det är min klokskap som gör att allt fungerar. Då är det lätt att glömma bort alla andra faktorer som spelar in. Människor som stöttar…
Är jag den jag vill vara eller den jag fruktar att jag är?
Det finns frågor som inte söker uppmärksamhet, utan snarare smyger fram ur skuggorna. Den här är en sådan. Den dyker sällan upp när livet rullar på och dagarna är lätthanterliga… .. den kommer om kvällarna och nätterna, när kroppen vill sova men tankarna vägrar. Det är när man ligger där och vrider och vänder på…
Grupptryck handlar inte bara om trycket utan också om riktningen
Årets upplaga av Förrädarna på TV4 är verkligen ett bevis på att vi människor är flockdjur. Det räcker med en antydan, en misstanke eller ett höjt ögonbryn… …någon som med hög röst eller självsäker blick pekat åt ett håll och plötsligt följer alla efter och röstar på en och samma person, som om det vore…
De bästa samtalen sker i bilen eller på promenaden
Jag tror att vi människor är som mest sanningsenliga när vi är på väg någonstans. inte när vi ser någon i ögonen över en kopp kaffe, eller sitter i soffan hemma hos någon. De stunderna är såklart viktiga och trevliga. Men det är ändå som om sanningen hittar fram lite enklare när också vi är…
Det du ser är inte allt
I dagens gudstjänst sjöngs Michel Jeff Johnssons sång ”Stormens överman”. En melodi jag hört otaliga gånger de senaste åren, men just idag var det en särskild textrad som berörde mig på ett särskilt sätt: det du ser är inte allt. Det var som en stilla viskning från livet självt. En påminnelse rakt in i ett…
Hjärtslagens gåva
Jag lever med en pacemaker, en liten men pålitlig apparat som vakar över mig. Läkarna säger att jag inte kan känna skillnaden mellan de slag som kommer från mitt eget hjärta och de som pacemakern hjälper till med. Men ibland tror jag att jag gör det. I vissa stunder känns det som att jag uppfattar…
När novembermörkret ligger som tätast, men ljuset ändå hittar fram
Ibland känns livet som ett novembermörker. Det där täta, nästan kompakta mörkret som breder ut sig över dagarna och gör att man nästan glömmer hur värmen från solen en gång brukade kännas. Det handlar inte bara om årstiden, det sitter i kroppen, i tröttheten som aldrig riktigt släpper, i de där tankarna som gör att…
Reflexen som saboterar våra samtal – allt måste inte bräckas
Det finns ett märkligt fenomen som smugit sig in i våra samtal. Det märks knappt först, som en lätt vindpust som ingen fäster någon större uppmärksamhet vid. Men det finns där, varje gång någon berättar något roligt, något fint, något de har varit med om. Och så händer det. Någon ofta i all välmening, svarar…
Har folk slutat läsa?
Idag stod jag på Torp, bakom ett bord med nybakta kladdkakor och min bok Att resa sig och gå vidare. En märklig kombination, kan man tycka, men på en marknad är allt tillåtet. Många kom fram, log, bläddrade i boken. Och så kom den där meningen, om och om igen: “Verkar väldigt intressant, finns den…
När det heliga gömmer sig i det oförändrade
Häromdagen läste jag en intervju i tidningen Dagen med teologen, författaren och poddaren Kate Bowler. Rubriken löd: ”Gud, jag tror att du kan förändra saker om du vill, så varför gör du inte det?” De orden grep tag i mig och det var just den meningen som fick mig att stanna upp och börja skriva…
Något gick fel. Ladda om sidan och/eller försök igen.
Följ min blogg
Få nytt innehåll direkt till din inkorg.
Urbans Tankar och Funderingar 