När skapelsen predikar utan ord
Ljuset. Grönskan. Fågelsången. Blommorna. Det är som om hela skapelsen vid midsommar stannar upp ett ögonblick och visar sig från sin allra vackraste sida. I går samlades vi kring midsommarbordet med sill, färskpotatis och allt som hör till, följt av jordgubbstårta och trevlig gemenskap med familj och vänner. I dag är tempot lite lugnare. Det…
När känslor får ett namn
Det är märkligt hur vissa känslor kan vara nästan ljudlösa utåt, samtidigt som de dånar i vårt inre. Ilskan som bränner i bröstet, sorgen som dröjer sig kvar och oron som ständigt finns i bakgrunden. Vi bär dem med oss varje dag, ofta utan att förstå deras tyngd, och intalar oss att det säkert försvinner…
Kunskapens paradox: att inse hur mycket man inte vet
Allt är föränderligt och det gäller också hur jag tänker, och jag inser den här boken egentligen aldrig kan bli färdigskriven. Så börjar förordet i boken som jag precis har börjat läsa. Jag fastnade direkt, inte för att orden i sig var särskilt anmärkningsvärda, utan för att de satte fingret på något jag själv upplevt…
Vilket perspektiv har jag på livet?
Ibland önskar jag att livet vore lika enkelt som en lärobok. Att jag bara kunde slå upp rätt sida och hitta ett tydligt svar på vem jag är och hur jag ser på världen. Men ju äldre jag blir, desto mer har jag insett att människor sällan ryms i färdiga fack eller tydliga kategorier. Om…
Ett modershjärta
När jag ser tillbaka på livet inser jag att det finns människor som bär oss utan att själva göra något större väsen av det. Som funnits där med sin närvaro, sin omsorg och sin kärlek. För mig har min mamma varit en sådan person. Jag har världens bästa mamma. Det vet jag förstås att många…
Det som känns lättaste i stunden kostar ofta mest på sikt
Det är märkligt hur det som känns bäst för stunden ofta är det som långsamt bryter ner oss. Att vara tyst när någon går över ens gränser. Att säga ”det är lugnt” fast det inte är det. Att skjuta upp samtalet, förändringen eller det där beslutet som man innerst inne vet borde ha tagits för…
Skrivandet som livslång bearbetning av livet
När jag nyligen började läsa igenom min blogg från början slog det mig att skrivandet har varit mycket mer än bara ord på en skärm. Det har varit ett sätt att förstå mig själv. Ett sätt att skapa ordning i det som känts oklart och att sätta ord på sådant som annars bara hade blivit…
Scaffolding – om stöd, beroende och modet att släppa taget
När våra döttrar lärde sig cykla sprang jag bakom länge och höll i. ”Jag håller i dig”, sa jag och det gjorde jag. Tills jag inte gjorde det längre.Det märkliga var att de inte märkte exakt när jag släppte taget. Kanske är det just där kärnan finns i det som utvecklingspsykologerna Jerome Bruner, David Wood och…
Jag rensade avloppet – diskmaskinen hade andra planer
Det började med att jag stod i köket och kände att det var dags att ta ansvar och fixa avloppet. Nu fick det vara nog, det hade ju varit stopp i den ena hon i flera dagar. Egentligen borde jag kanske ha förstått mina begränsningar redan där. Jag hade trots allt precis legat utslagen i…
Vem har målat blommor på trädet!?
Barnet stannade upp mitt i steget och såg med stora ögon upp mot äppelträdet. Grenarna som nyss sett torra och kala ut hade plötsligt exploderat i vitt och rosa. Sedan kom frågan, lika självklar som genial: Vem har målat blommor på trädet!? Det är en sådan där fråga som nästan bara barn ställer. Inte för…
Något gick fel. Ladda om sidan och/eller försök igen.
Följ min blogg
Få nytt innehåll direkt till din inkorg.
Urbans Tankar och Funderingar 