Månad: juni 2023

Jag vet inte om du känner igen den här figuren? Han heter Vilse och är en figur som Civilförsvarsförbundet tagit fram för att berätta för barn vad de ska göra om de kommit vilse i skogen.

En av de saker som Vilse vill lära barnen är att de ska krama ett träd när de gått vilse i skogen, detta för att få dem att stanna upp istället för att irra runt. Istället för att försöka hitta hem ska man stanna kvar på samma plats, för det gör att man blir lättare att hitta.

Om jag applicerar detta på min tro ser jag tydligt att jag ofta är en sökare som på egen hand försöker hitta hem och att jag har lite svårt för att stå kvar där jag är, utan att försöka prestera andliga upplevelser av egen kraft. 

Jag är den sanna vinstocken

Johannesevangeliet 15:1

Men Jesus säger ju att han är den sanna vinstocken och det jag behöver är alltså att krama trädet Jesus. Att delta i den kristna gemenskapen, i bönen, i bibel läsandet och i brödsbrytelsen.

Visst ska vi söka efter honom men det fantastiska med Guds natur är att han ständigt söker efter oss. Att han längtar efter oss och det han vill säga är:

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.

Matteusevangeliet 11:28

Att vara kristen handlar nog mer om att bli funnen än att själv söka och det vi kan göra är att försöka befinna oss där vi kan bli funna.

Jesus, liknas ju ofta vid den gode herden som inte ger upp utan som fortsätter att leta efter det borttappade fåret och kanske är det så att det inte är jag som ska finna honom, utan han som ska finna mig? 

Vårt behov av tro, religion och någonting större än oss själva kanske främst handlar om att bli funna. Och när vi blir funna är det som att komma hem, att komma hem till Gud. Ett uttryck som sorgligt nog nästan enbart används när någon dör.

/ Urban

Det finns ett klokt talesätt som säger att när man pekar finger åt någon, så ska man även titta på sin egen hand. Tre fingrar pekar nämligen på oss själva! Och det spelar ingen roll om du använder pekfingret eller tar till fulfingret, det blir ändå tre fingrar som riktar sig mot oss själva.

Innan du höjer ditt finger. Reser din dömande hand, för att orka ut mig. Förnedra mig för allmänheten. Förnedra mig för mina brister. Stämpla mig för ett misstag. Innan det, tänk efter noga. För när du väl höjt ditt finger. 
Rest din dömande hand, bör du ta en titt på din egen hand: Se ditt eget finger riktat emot ditt offer. Och se även dina egna tre fingrar riktade emot dig själv.

Okänd

Metaforiskt kan man säga att det man anklagar någon annan för ofta härleder till oss själva. Det vi tycker illa om eller föraktar hos någon annan är ofta en slags spegelbild av oss själva.

Det vi reagerar på är ofta det vi själva är rädda för och dessutom är det ofta samma saker som vi själva försöker dölja. Vår mörka sida, våra egna brister, fel och tillkortakommanden.

Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga

Matteusevangeliet 7:13

Varför har vi så lätt att se flisan i andras ögon, utan att se bjälken i vårt eget?

Jag tänker att vi alla både har en bjälke och en flisa och det Jesus menar är nog att vi inte ska bry oss så mycket om andra människors flisor, utan mer om vår egen bjälke. Och har du tänkt på att flisorna vi ser hos andra är bjälkar för dom!

– Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne, sa Jesus till folkmassan som ville stena äktenskapsbryterskan och plötsligt var det inte fingret son anklagade pekade på kvinnan som var i fokus utan de tre som riktade sig mot dem själva

Så nästa gång du höjer ditt finger mot en annan människa, kom då ihåg att tre av dina fingrar pekar tillbaks på dig själv!

/ Urban

Varje människa föds med ett samvete, en inre röst, en inneboende känsla om vad som är rätt och fel. Man skulle kunna säga att samvetet är människans hemligaste centrum och helgedom, där hon är ensam med Gud och hans röst gör sig hörd.

Det är skaparen som har gett oss den här inre intuitionen om vad som är rätt och fel. Därför är samvetet människans adelsmärke som aldrig kan utplånas, men som många försöker gömma undan.

Per Arne Dahl

Samvetet är alltså människans adelsmärke, en utmärkande egenskap som vi alla har inom oss, som både kan anklaga oss och försvara oss. Antingen följer man sitt samvete eller annars blir man förföljd av sitt samvete, och skuldkänslor är ett uttryck för att det är själva livet är kränkt och som säger ifrån.

Samvetet är som sagt medfött hos oss alla och kan ses både som en tillgång och börda, och det kan påverkas i positiv eller negativt riktigt beroende på religiösa uppfattningar, uppfostran, mänskliga filosofier, social miljö osv…

Det finns mycket som påverkar vår känslighet och lyhördhet för samvetets röst och tyvärr är det nog så att vi människor tänjer på gränserna för vad som är rätt och fel så att vi tillslut tror att vi gör rätt trots att det i själva verket är fel.

Frågan är om det finns för mycket av dåligt samvete? Antagligen har vi manipulerat lite för länge med vårt samvete, bearbetat det och gjort det nästan immunt mot det mesta. Därför är det antagligen mer korrekt att säga att det finns för lite av dåligt samvete hos de flesta människor

Per Arne Dahl

För några år sedan var det en vän som skrev så här på facebook: ”Det liv som är bäst för en person, är det det liv som han eller hon mest vill ha? Är det alltid bra för oss att vi har det som vi vill ha det?”

Tänker att svaret på den frågan är nej. Av egen erfarenhet vet jag nämligen att vi människor kan ljuga för oss själva. Att vi kan vara på flykt från den där inre rösten och handla på ett felaktigt sätt utan att det känns fel. Få orätt att kännas rätt.

Jag gillar att köra bil och tänker att bilen kan fungera som en bra illustration på samvetet. Bilen är ett viktigt transportmedel när man ska åka någonstans, precis som samvetet behövs på vår resa genom livet. Med ett fordon kan man vara med och rädda liv (ambulans, brandbil…) men det kan också användas som ett dödligt vapen (stridsvagn), eller om föraren kör alldeles för fort eller är berusad.

Tänk dig att du åker bil och framrutan är smutsig. Du kanske inte märker det för smutsen syns liksom inte när det är mulet. Men när solen kommer fram och skiner rakt emot framrutan märker man hur smutsig den är och då kan det verkligen vara svårt att hålla kurs.

Kanske är det så att vi måste rannsaka oss själva och vårt samvete oftare! Genom att ställa oss i ljuset!

/ Urban

Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt, att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft

Filipperbrevet 4:12-13

Det sägs ofta att man ska läsa bibeln i sin helhet och inte rycka enskilda verser ur sitt sammanhang. Men jag vill påstå att detta är ett bibelord som ofta läses och används utanför sitt sammanhang, vilket också gör att det feltolkas.

Ofta läser eller hör vi orden detta bibelord med våra västerländska ögon och öron. Vilket innebär att vi tänker att orden ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraften” handlar om vilka fantastiska och mäktiga saker vi kan göra och få uppleva genom han som ger oss kraften. Vi tänker nog väldigt sällan att vi kan få lida, vara hungriga eller bli förföljda men förmå det genom honom som ger mig kraften

Här i västvärlden ber vi ganska ofta om att få slippa lidandet, det svåra och jobbiga i livet, medan man på andra håll i världen ber om kraft att klara sig igenom lidandet.

Vi tänker att denna bibelvers enbart pekar uppåt, men jag tänker att den också handlar om att vi kan gå neråt. Att vi kan må sämre och ha det svårare men ändå förmå det genom han som ger oss kraften. Att klara både framgång och motgång, både överflöd och brist, både hälsa och sjukdom.

Tänker att det i Paulus erfarenhet finns en viktig insikt i att Gud aldrig har lovat oss ett smärtfritt liv men att han lovat att alltid vara med oss. Hur tufft livet än är så är Gud med oss.

/ Urban

Jag tänker att sommar och semester till stor del handlar om frihet, där en del upplever en slags frihetskänsla av att vandra i fjällen medan andra upplever det genom att lapa sola vid en vacker strand. Framförallt handlar det nog om att alla måsten och det vardagliga läggs åt sidan en stund, och att ens tankar liksom får möjlighet att bli färdig tänkta.

Men vad är egentligen frihet? Och är det verkligen alltid så bra med frihet? 🤔

En del tänker att frihet är att få göra det man själv vill, utan att behöva ta hänsyn till andras åsikter, önskningar eller behov. Men är det verkligen frihet att vara oberoende av andra människor?

Frihet är inte att kunna göra vad man vill, när man vill och hur man vill. Det är snarare en definition av ensamhet… Den människa som bara gör det den känner för, känner snart inte för någonting alls.

Tomas Sjödin

Kanske är det så att vi inte blir fria för att vi är ensamma och oberoende av andra människor, utan att vi snarare känner en slags frihet genom att umgås med människor som gör att vi kan växa.

Dessutom kan man ju fundera på om det är en frihet till eller en frihet från som det handlar om. För ibland är man ju fri från något och ibland är man fri att….

/ Urban

Sitter på altanen i Sannerud och njuter av det välbehövliga sommarregnet som rensar luften från den intensiva värmen. Efter en månads torka behövdes det verkligen regn.

Älskar verkligen den friska luften och den där härliga doften som stiger upp från den torra marken när regnet faller, ett doft fenomen som tydligen kallas petrichor.

När jag hör regndropparna falla kommer jag osökt att tänka på att sommarregnet och tårarna påminner om varandra. Ibland kan våra känslor bli allt för stora för att rymmas i vår kropp, det kan handla om sorg, smärta, ilska eller frustration. Och då kan det vara skönt att få gråta ut ordentligt.

Visst det kan kännas besvärande och lite pinsamt att gråta, men jag tror att många med mig upplevt den där speciella lättnaden som kan infinna sig när man har gråtit. När man lättat på trycket ser man nämligen lite klarare på det som orsakade gråten och spänningarna släpper litegrann.

Efter sådana tårar kan det kännas precis likadant som efter ett välbehövligt och efterlängtat sommarregn.

/ Urban

Orden ”smärtan du känner idag, är styrkan du känner imorgon” kanske låter som en klyscha, men jag vet att det är sant. Men jag vet också att det kan ta flera år innan det blir en verklighet.

Under livets gång drabbas vi alla av oönskade och smärtsamma upplevelser och jag tror det är viktigt att vi inte är rädda för de livserfarenheter som växer fram ur det svåra, det tunga och det som känns övermäktigt.

Jag tror nämligen att vi ska använda våra livserfarenheter, bluesen i våra liv för att växa, men också för att hjälpa andra att göra detsamma.

Gud vill använda våra erfarenheter för att hjälpa andra människor. Vi ska inte slösa bort våra erfarenheter, vår smärta, våra brister, våra problem… Utan han vill använda dig och mig, att återanvända smärtan i våra liv till förmån för andra…

Monica Alhbin

Samtidigt ska man komma ihåg att erfarenhet inte alltid är den bästa läraren, men att erfarenhet som det reflekteras kring kan vara det.

Släng dom genast på komposten.
Låt dom multna och bli jord igen.
Släng det genast på komposten.
Så livet kan få blomma sen

Louise Hoffsten

Allt det svåra och tunga som vi helst vill glömma eller fly ifrån kanske vi istället ska samla ihop till en kompost, som kan ge oss ny fräsch jord så att livet kan få blomma sen.

Det sägs att man blir starkare av att dela med sig av sin livsberättelse och så har jag också upplevt att det är. Min tro och mitt psyke har liksom stärkts av att jag delat min livsberättelse och de livserfarenheter jag fått.

Kasta inte bort skiten som drabbat dig, utan skapa istället någonting bra av det, för det är ju så att även ogräs kan förvandlas till jord där något nytt kan gro och få liv.

/ Urban

Du har säkert hört det gamla ordspråket ”man blir som man umgås” eller filosofen Martin Bubers tankar om att man blir till i mötet med andra människor.

Det kan kännas som klyschor, men har du tänkt på att vi människor påverkar och påverkas av varandra oavsett om vi vill det eller inte, vilket såklart både kan vara positivt och negativt.

Påverkan sker både i det synliga och i det som inte är så synligt. Den kan både vara tydligt märkbar och inte så uppenbar, då den sker i det omedvetna.

De människor vi möter kan alltså ge oss en slags spegelbild av oss själva. En återspegling som kan bekräfta det vi redan vet om oss själva, eller också hjälpa oss att upptäcka nya sidor i vår personlighet.

Om vi nu vet att vi påverkas mycket av andra kanske vi också bör fundera på hur vi själva påverkar andra människor?

Hur påverkas andra av min tro, mina åsikter, värderingar och intressen. Mina erfarenheter, färdigheter och den sinnesstämning jag befinner mig i? Hur berikar jag andra människors liv?

Om det nu är så att allt jag tycker, tänker, känner och gör har en påverkan på min omgivning, tror jag att vår inställning är viktig. Om jag t.ex har en negativ tanke om en annan människa är det nog bra att försöka byta ut den tanken mot en mer positiv och förlåtande tanke. För det är ju så att mina tankar och känslor påverkar mitt agerande, vilket i sin tur påverkar andra.

Jag tror att vi kan påverka vilken inställning vi har gentemot andra, även om det inte alltid är så lätt. Och vårt sätt att vara smittar som sagt av sig på andra i vår omgivning, vilket kommer påverka oss tillbaks: positivt eller negativt!

/ Urban 

Vi människor är både mångsidiga och motsägelsefulla, och de flesta av oss kan nog känna igen att vi har olika sidor i vår personlighet, ofta är vi nämligen både och.

Vi har mängder av egenskaper och roller där olika omständigheter och sammanhang får oss att tänka, känna och agera på olika sätt.

We’re all sinners we’re all saints
We’re all the people we say we ain’t
We’re all winners and we’re all cheats
We’re all the things that we want to defeat

We’re all secrets and we’re all told
We’re all the things that we wish to behold
We’re all rich and we’re all poor
We’re all searching for what it’s all for

We’re all doubters and we’re all faith
We’re all the things that we want to replace
We’re all fiction and we’re all fact
We’re all the good and we’re all the bad

Extreme

Vi har alla saker i våra liv som vi inte är så stolta över och som vi inte gärna visar upp. Vi har små och stora hemligheter som vi vill besegra och bli av med. Saker i våra liv som man inte ”får” eller ”bör” göra och eftersom man inte ”får” eller ”bör” gör vi allt för att inte vår omgivning ska upptäcka oss.

Visst, ibland säger vi sanningen om oss själva och lägger alla fakta på bordet, men ofta är är vi nog en slags fiktion av oss själva.

Jag tror det är viktigt att vara medveten om att vi både är bra och dåliga, att vi både har goda och onda tankar inom oss. För det är ju så att linjen mellan ont och gott inte går mellan människor utan rakt igenom varje människas hjärta.

Om man inte erkänner sina dåliga och negativa sidor blir man nog inte hel som människa, och det är också lätt hänt att man då projicerar dessa på andra människor för att på så sätt framstå som bättre.

Rip of your mask and show me who you are
Show me who you are, show me who you are. Rip of my mask show you who I am
Show you who I am, show you who I am…

Extreme

Vad skulle hända om vi rev av oss våra masker och visade vilka vi verkligen är? Om vi visade vårt autentiska liv? Det liv vi lever när ingen ser på.

Det skulle hjälpa både oss själva och andra att förstå att vi inte är ensamma med det vi går igenom. Att vi inte är ensamma med att vara både och.

/ Urban

Idag fick skogen bli min kyrka. Kände att jag behövde dra iväg till skogen, till träden där jag kan höra Gud andas intill mig. Jag behövde känna dofterna, se ljuset och färgerna och höra ljudet av fågelkvitter och trädsus.

Gud, min kristna tro, skogen och skapelsen hör liksom ihop. I det gröna kan jag möta Gud och få perspektiv på tillvaron, där blir Gud större och jag mindre.

Det är bara att se sig omkring! När folk har tagit sig en ordentlig titt på det Gud har skapat, har de alltid kunnat fatta saker man inte kan se och ta på, som hans eviga makt och gudomlighetens mysterium

Romarbrevet 1:20

För mig är skogen något vackert och underbart som samtidigt på något sätt synliggör den osynliga guden. För mig känns det som att man är närmare Gud när man är i skogen, vilket i och för sig inte är så märkligt för det är ju han som skapat den.

Ingen designer, konstnär, ingenjör eller biolog hade kunnat åstadkomma det Gud har gjort!

Man skulle kunna säga att naturen är Guds stora katedral, ett mästerverk som överträffar alla byggnader som gjorts av människor. 

/ Urban

Ps. bilderna är från Karlslunds spåret i Örebro Ds.