Månad: juli 2023

Är på semester i Naxos med familjen och igår tillbringade vi några timmar på stranden, vilket resulterade i att min kropp blev alldeles knall röd.

Givetvis hade jag smort in mig, men tydligen inte tillräckligt bra, dessutom fläktade det så skönt vid havet att det inte kändes att temperaturen var strax under 30 grader, och att solen tog. Men det gjorde den 😮. Fick faktiskt en smärre chock när jag såg hur röd jag hade blivit!

Det lömska med att bränna sig är ju att man inte ser eller märker något förrän skadan är skedd. Fick smörja in mig med både Aloe Vera och After Sun för att på så sätt lindra, återfukta och svalka huden. Och det var inte så skönt att krypa ner i sängen, idag ska jag nog uppsöka skugga, eller i alla fall ha t-shirt på mig vid stranden.

Vad jag förstått är det viktigt för en bränd hy att få återhämtning, för att sedan vara redo igen och likadant tänker jag att det är med livet. Vi människor kan ju bli brända av flera olika saker i livet och det vi då behöver göra är att ge oss lite tid för återhämtning så att brännan kan lägga sig. Vi ska också komma ihåg att det inte behövs så mycket sol för att det brända ska göra sig påmint på nytt.

/ Urban

Finns det något mer rofyllt än att vara ute och och vandra ensam i skog och mark? På något sätt är det som att skogen fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och förutom naturupplevelser beror det nog på att när jag är ute och vandrar kan jag samtidigt rensa tankarna. Tystnaden och framåt rörelsen gör också att jag kan följa en tanke hela vägen utan att bli avbruten, vilket är väldigt befriande.

Tänker att vi människor är sociala varelser som är skapta för gemenskap och samvaro och nära relationer är viktigt för att vi ska må bra. Men vi behöver också stunder av ensamhet och egentid för återhämtning och reflektion.

Jag tror att det finns en sund och nödvändig ensamhet som vi behöver söka. En frivillig ensamhet där man på något sätt kan hinna ikapp sig själv.

Men tyvärr har många vuxna svårt för ensamhet och kanske är det så att vi måste lära den yngre generationen vikten av att ibland vara ensam. Till vardags arbetar jag på förskola och får ofta frågan av vårdnadshavare om deras barn lekt tillsammans med andra barn. Givetvis är det sociala samspelet viktigt men jag tänker också att det är viktigt och sunt att lära sig att leka själv.

Många barn har berövats förmågan till den goda ensamheten därför att de inte har en trygg bas. En viktig förutsättning för att kunna knyta an till en annan person är just förmågan att vara ensam… Det är denna trygga ensamhet som gör att man kommer i kontakt med sina innersta känslor och låter dem bli tydliga.

Owe Wikström

Ju mer man söker ensamheten, desto mer bekant blir man med sig själv och dessutom gör det att man känner sig mindre ensam.

Och när Michael Jeff Johnson sjunger: ”Farväl till ensamheten…” handlar det inte om att vi ständigt ska söka oss till umgänge och gemenskap, utan snarare om vetskapen att vi inte är ensamma i ensamheten, för Gud är där.

/ Urban

Jag tror att varje människa till viss del kan välja vem man vill vara. Visst, vi är födda med olika egenskaper och talanger, har olika arv och miljö och det händer ständigt saker i livet som påverkar och förändrar oss.

Vår identitet och personlighet formas under hela livet, eftersom den består av så många olika lager och hela tiden lever vi en slags ständig förändring.

Det kanske inte alltid syns och inte heller alltid att det märks. Men en sak är nog ganska säker att vi förändras varje dag som går. Men frågan är nog mer, hur vi förändras. Går det åt rätt håll, eller växer vi åt fel?

Jersusalem

Livet, det påverkar och förändras oss och personligen funderar jag rätt ofta på vem jag hade varit om jag inte hade upplevt de mörka perioderna i mitt liv. Om jag inte hade upplevt det som jag inte ens önskar min värsta fiende. Troligtvis en helt annan än den jag är idag, men samtidigt handlar ju livet till stor del om de långsiktiga och kortsiktiga valen vi dagligen gör.

Tror det är viktigt att vi emellanåt stannar upp och funderar på vem man är, vem man har blivit och vem man vill vara?

Det som vi är medvetna om kan vi ofta göra något åt. Det som vi inte är medvetna om gör alltid något med oss.

Gordon Johnsen

Ibland är vi medvetna om våra förändringar, men ibland sker de helt omedvetet. Därför behöver vi emellanåt ta ett steg utanför oss själva och fundera på vad vi vill förändra och vad vi vill behålla av de förändringar som skett?

Jag vill i alla fall fundera över vad jag kan lära mig av det som händer i livet. Vilka insikter som jag vill ta med mig och vilka konsekvenser de ska få i mitt liv. Vem vill jag vara och hur vill jag att andra ska uppfatta mig?

Sedan går det ju inte att bortse från vad andra tycker om en. Men om man går runt och funderar allt för mycket på vad andra tycker och tänker är risken stor att man vrider och vänder på sig så att man blir någon som man inte är.

Augustinus som levde på 300-400 talet säger att det är väldigt svårt att uppnå självkännedom för att vi bedrar oss hela tiden. Lurar oss, det vi måste ha är vänner. Vi måste hela tiden ha människor som vi kan spegla oss i. Våra vänner kan berätta för oss vilka vi är. De berättar i de flesta fall sanningen om oss

Joel Halldorf

Samtidigt är mötet med andra ett slags möte med dig själv och ett sätt att ta reda på allt det där som är du. Tänker att det är bra att då och då ta reda på vad omgivningen har för bild av en. Att man liksom tar reda på om den bild man har av sig själv stämmer med vad omgivningen tycker och tänker om en.

/ Urban 

Igår var jag i Tyresta nationalpark och vandrade, och precis som jag brukar göra sa jag hej till dom jag mötte i skogen.

Visst är det lite märkligt att vi hejar på varandra i skogen. För de flesta av oss, eller i alla fall jag är ju där för att slippa träffa folk. Men samtidigt är det ju ganska trevligt att säga hej till varandra när man möts i skogen.

Det är en liksom en oskriven regel som jag gillar att man ska titta lite sådär lagom på varandra och säga hej eller bara nicka. Precis som människor med båt gärna hälsar på varandra ute på sjön. Vilket också busschaufförer, lastbilsförare och motorcykel åkare gör. Tänker att det nog är en slags känsla av samhörighet och gemenskap som ligger bakom det.

Det som fick mig att skriva detta blogginlägg var dock den uteblivna responsen jag igår upplevde. Visst det var många som glatt hälsade tillbaka, framförallt tyskar och holländare, men majoriteten gjorde det inte. Ibland fick jag ett knappt hörbart hej tillbaka, en del ville inte möta mig med sin blick. Och en del stirrade rakt fram och låtsades som att man inte fanns.

Tycker det är märkligt att inte fler säger hej tillbaks. En del gick väl i andra tankar eller var mitt uppe i ett samtal. Men har man fått ögonkontakt och tydligt hört ett hej är det faktiskt lite ohyfsat att inte säga hej tillbaks.

Givetvis säger jag inte hej till alla jag möter på stan eller i mataffären, men jag tror faktiskt att fler hej skulle göra Sverige till en bättre plats!

/ Urban

Sitter framför brasan i Sannerud och tänker att jag behöver lite mer sol och värme i mitt liv, ska det verkligen vara så att man behöver tända en brasa mitt i sommaren?

Det var nog rätt länge sedan jag längtade så starkt efter sol och värme som jag gör just nu. Denna sommar har det verkligen varit svalt emellanåt, och när jag nu sitter och skriver detta har jag tydligen missat att regnet försvunnit och att solen nu skiner. Så det är nog bäst att gå ut en stund innan det blir mulet och regnigt igen.

Kommer osökt att tänka på N’Gangs gamla melodifestival låt: vill ha värme i våra kalla liv. Visst jag längtar efter värme, men mitt liv är ju inte kallt det är ju varmt 🤔 Det är bara sommaren som är lite kylig.

Faktum är att det svala vädret inte kan stänga ut den värme jag känner när jag får umgås med de jag älskar och vill tillbringa tid med. Den värmen är för mig både oumbärlig och svår att förklara.

Våra relationer med andra människor kan både vara varma, kyliga eller lite svala. Och min bön och längtan är att jag med mitt liv ska sprida ljus och värme.

Förutom naturupplevelser, gofika, de nära och kära som värmer mitt liv, tänker jag att det framförallt är Gud som värmer mig och mitt liv, och faktum är hans värme är långt mycket skönare än en brasas värme.

Guds värme är inte beroende av ett ex antal vedträn som är torra nog för att brinna. Guds värme har helt andra källor. Guds värme kommer inifrån honom. Han kanske mer skulle liknas vid en kärnreaktor. Men långt mycket bättre så klart. (Han har ju inga dåliga slaggprodukter som följd).

Pedher Skoog

/ Urban

Ps. Följ gärna min vän Pedher Skoogs blogg https://pedherskoog.com/ Ds.

Livet är som att cykla. För att hålla balansen så måste man fortsätta framåt.

Albert Einstein

Nuförtiden är det ganska sällan jag cyklar, men när jag blickar tillbaka på mitt liv är Albert Einsteins ord om att livet är som att cykla en alldeles utmärkt beskrivning på mitt liv.

För det mesta har det gått bra, men jag har också frontal krockat med ett träd, kört på ett rådjur, vaknat upp i ambulansen efter att ha krockat med en moped, blivit påkörd av bilist, slagit en volt över styret på tävlingscykeln och ett antal gånger kört omkull när det varit halt. Jag har fastnat med skosnörena i tramporna och kedjan har hoppat av ett antal gånger, för att inte tala om alla punkteringar.

Har du nån gång varit ute på en cykeltur och känt hur lätt det går, att du liksom bara far fram utan att knappt behöva ta i och trampa. Ända till det är dags att vända och åka hemåt igen, då tar det plötsligt emot och först då inser man varför det gick så lätt åt andra hållet.

När livet flyter på och det bekymmerslöst är det lätt att få för sig att livet alltid ska vara så, och trots att man är hjälpt av medvinden är man knappt medveten om att den finns. Istället för att inse den hjälp man får av medvinden är det lätt hänt att man istället ser flytet som ett resultatet av ens egna prestation.

Livet är både med- och motvind, och vilket håll det än blåser åt påverkar det vår cykeltur. När det är motvind behöver man ibland växla ner. Först en gång, sedan en till och i värsta fall till en ännu lättare växel. Det kommer inte att gå lika fort, men vi kommer att orka trampa.

Precis likadant är det med livet, när det känns tungt och jobbigt gäller det att växla ner, men märkligt nog gör många av oss precis tvärtom och lägger i en högre växel.

Vi måste acceptera att det tar emot och att vi måste växla ner. Men i backspegeln kan jag se att jag innan min utmattning gjorde precis tvärtom. Jag la i en högre växel och ansträngde mig hårdare och prioriterade inte vila och återhämtning.

/ Urban

När jag igår var ute och plockade blåbär började jag fundera litegrann på det där märkliga uttrycket ”blåbär” som används om nybörjare och amatörer.

Tycker det är ett märkligt uttryck, för blåbär är ju ett fantastiskt bär. Faktum är ju att det är ett av de nyttigaste bären som finns, de innehåller nämligen mycket mineraler, vitaminer och antioxidanter. Dessutom är det ju fantastiskt gott med blåbär och mjölk, amerikanska pannkakor med blåbär, blåbärspaj med vaniljsås och blåbärsmuffins 😋.

Googlade litegrann och fann att uttrycket möjligen har sitt ursprung från Vasaloppet där mindre duktiga åkare gärna stannade vid varje vätskekontroll för att dricka blåbärssoppa, och eftersom de vid varje tillfälle spillde litegrann såg de vid målgång ut som ”blåbär”. Det kan också vara så att uttrycket har betydligt äldre anor. I bondesamhället var alla vuxna upptagna med skörden och eftersom skördetid och bärtid infaller samtidigt fick de yngsta och minst erfarna plocka blåbär, därav uttrycket att en oerfaren är ett ”blåbär”.

Läste också att endast 2-5 procent av alla blåbär plockas och då ska man ha i åtanke att omkring 17 procent av Sveriges yta är blåbärsskog. Det är alltså oerhört mycket blåbär som varje år förgås.

Är det likadant med oss nybörjare och amatörer? Att våra gåvor och talanger aldrig kommer i bruk, utan istället förgås?

Tänker att det finns massor att hämta hos varje människa, att vi alla bär på en eller flera talanger. Givetvis är motivation, drivkraft, hårt arbete och drömmar och mål viktigt, men också att man får chansen. Att någon ser ens potential!

Tänk om vi alla blev bättre på att uppmuntra andra människors intressen, talanger, gåvor och drömmar!

/ Urban

Jag tänker att ni som i början av sommaren bad om regn kan sluta med det nu, för nu har vi fått tillräckligt med regn för denna sommar.

Minns hur jag för fyra veckor sedan njöt av det välbehövliga sommarregnet som då verkligen behövdes efter en månads torka, men nu är jag trött på det ostadiga vädret som varit de senaste veckorna. Nu räcker det med regn, jag vill ha en ordentlig sommar med sol och värme! ☀️

I våras och i början av sommaren talades det om att sommaren skulle kunna bli lika varm som sommaren 2018, men den prognosen visade sig vara fel och vad jag minns så tyckte jag att det var lite väl varmt den sommaren. Och nu hoppas jag verkligen att värmeböljan i Europa avtar innan vi ska åka till Grekland.

Frågan är om man nånsin blir nöjd med vädret? Antingen är det för varmt eller annars är det för kallt. Visst vore det perfekt om man både kunde äta kakan och ha den kvar, att ha solsken på dagarna och regn på nätterna. Men så är det tyvärr väldigt sällan.

Frågan är om det finns något folk som är lika besatta av vädret som vi svenskar? Trots att vi alla vet att vädret är en okontrollerbar faktor följer vi troget väderprognoserna i våra smartphones. Och vad skulle vi snacka om eller klaga över om vi inte hade det svenska vädret?

/ Urban

Ps. Jag erkänner, jag var en av de som bad om regn i början av sommaren Ds.

En predikan från Immanuelskyrkan, Örebro 16/7 – 2023

Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom. Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom.  Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.« Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: »Är det inte Josefs son?«  Då sade han till dem: »Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.« Sedan sade han: »Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad.  Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet.  Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.« Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Lukasevangeliet 4:14-30

/ Urban

Måste allt i livet verkligen ha ett syfte, ett mål osv… eller är det viktigt att livet även innehåller oviktigheter? 🤔

Livet, det är fullt av viktigt och oviktigt, och givetvis ska man låta det verkligt viktiga ta störst plats i ens liv. Men samtidigt tänker jag att det är viktigt att bereda plats för oviktigheter, jag tror nämligen att de oviktiga sakerna i livet kan vara viktiga.

Det viktigaste i mitt liv är såklart min familj och min kristna tro, men samtidigt är solnedgångar och kladdkakor viktiga ingredienser i mitt liv.

Det sägs ofta att fotboll är världens viktigaste oviktiga sak, men jag tänker att av alla oviktiga saker i livet så är kladdkaka den viktigaste, eller i alla fall den godaste 😋

Jag behöver de viktiga oviktigheterna som påfyllnings platser för att orka det viktiga, men det farliga är om det oviktiga blir det viktigaste.

/ Urban

Ps. Har även en annan blogg med olika recept på kladdkakor: https://kladdkakemannen.blogg.se/ Ds.