När fariseerna fick höra hur han hade gjort sadduceerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: – Mästare, vilket är det största budet i lagen? Han svarade honom: – Du skall älska Herren din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag. Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.
Matteusevangeliet 22:34-40
Vill vi verkligen tillbaka till det gamla vanliga?
Om bara några veckor ska vi få börja leva precis som vanligt igen, det beskedet kom för några dagar sedan då regeringen och folkhälsomyndigheten lämnade besked om att de flesta restriktioner hävs den 29 september.
Självklart är livet efter pandemin efterlängtat, man vill ju återgå till det normala igen. Men frågan är om vi verkligen vill tillbaka till det gamla vanliga igen?
Jag tänker att pandemin förändrat våra liv och vanor och att det lägre livstempot gjort att vi fått mer tid att reflektera över vad som är viktigt och mindre viktigt i livet. Så frågan är vilka nya vanor och rutiner vi vill behålla och vilka gamla beteenden vi vill ha tillbaka?
Nu måste vi därför stanna upp och reflektera över vilka bra saker vi kan ta med oss från pandemin och vad vi faktiskt behöver ändra i det ”normala” utifrån de erfarenheter vi nu fått.
Går vi tillbaka till det som var innan pandemi tror jag att vi slösar bort någonting viktigt som pandemin faktiskt givit oss chansen att upptäcka.
/ Urban
Ordet förlåt är tyvärr ett missbrukat ord
Jag vill påstå att ordet ”förlåt” är ett ord som ofta missbrukas lite hit och dit, och när ordet hanteras på det sättet förlorar det sitt värde och blir ett meningslöst ord utan vare sig känsla eller respekt.
Det börjar redan i förskoleåldern där barn reflexmässigt häver ur sig ”förlåt” och sedan tror att allt ska vara frid och fröjd. Antalet gånger jag hört barn säga ”men jag har ju sagt förlåt” är oräkneliga, som att ledsamhet, smärta och besvikelse skulle gå över på en sekund för att någon sagt ”förlåt”.
Givetvis är ordet ”förlåt” ett av de ord man vill att ens barn ska lära sig och klara av att använda, för det är ju fint och kärleksfullt att kunna säga förlåt och erkänna sina misstag.
Men ganska ofta ser jag tyvärr föräldrar och andra vuxna som tvingar barn att säga ”förlåt” och i samma veva glömmer bort det viktiga i att endast använda sig utav ordet när man menar det, för annars blir det ju en lögn. Och vad hjälper det att säga ”förlåt”, om man inte menar det, eller förstår innebörden i ordet? Och vad är ett ”förlåt” egentligen värt om man tvingas att säga det?
Om vi fortsätter att missbruka ordet ”förlåt” kommer det helt förlora sin kraft och innebörd och bara bli en enkel fras som vi tar till vid behov. Vi behöver helt enkelt värna ännu mer om ordet, för i ordet ”förlåt” finns det även en stor del av tillit och jag tänker att man aldrig ska missbruka eller ta tillit för givet.
/ Urban
Handen på hjärtat vem vill ha en hjärna fylld med andras tankar?
Det första jag gör på morgonen och det sista jag gör innan jag somnar är att scrolla lite på sociala medier samt ta del av nyhetsflödet via en mängd olika webbsidor. Och det är jag nog inte ensam om, för det är ju så att de flesta av oss dagligen låter oss bombaderas av ett informationsflöde med mängder av värderingar, åsikter, tankar och idéer.
Vi lyssnar på poddar, läser bloggar, tidningar, böcker och tidskrifter av alla de slag. Twittrar, facebookar och instagrammar och kollar serier på Netflix….
Frågan är dock hur mycket information vi mäktar med, och vad gör vi med all den information vi får till oss?
Tänk så många olika åsikter det finns om vad som är rätt och fel och hur man bör leva sitt liv. Ena dagen hör man något som låter klokt och tänker att så är det nog, tills man nästa dag hör någon som argumenterar precis lika klokt för motsatsen.
Självklart är stora delar av informationsflödet både givande och nödvändigt för oss, men samtidigt måste vi komma ihåg att det stora flödet gör att vi sällan bara är.
”De naturliga luckorna, de som skulle ge möjlighet till en stunds inre och yttre tystnad täpps igen av information från andra. Våra hjärnor fylls inte längre så mycket av våra egna tankar som av andras”
Tomas Sjödin
Jag vet mycket väl att det inte är så enkelt att stänga av informationsflödet, men jag övertygad om att det viktigt att emellanåt göra det och istället lyssna på våra egna tankar och funderingar.
För handen på hjärtat vem vill ha en hjärna fylld med andras tankar? Och vad skulle hända om vi blev mer intresserad av vårt eget inre och istället började följa vår inre röst på en upptäcktsfärd genom livet
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 