Månad: december 2021

Satte vår kombinerade ugn/micro på 200 grader och fortsatte förbereda maten till julbordet. Efter en stund tyckte jag dock att det började lukta lite märkligt från ugnen, så jag öppnade luckan och ut välde det rök och där på botten i ugnen var det en kladdig sörja som typ kokade…

… först fattade jag inte alls vad det kunde vara för någonting, tills jag kom på att jag glömt micro plastkupan och nu hade hela kupan smält och då menar jag verkligen hela!

Jag kommer nog aldrig mer glömma micro plastkupan i ugnen, för det är väl så att man lär sig av sina misstag?

Tänker att det finns en oerhört viktig förmåga att utveckla i livet och det är att lära sig av sina misstag, för misstag är oundvikliga och vi gör dem gång på gång eftersom det på något märkligt sätt är livets gång.

Om jag skulle börja analysera mitt liv i detalj skulle jag nog upptäcka att det bland annat består av en lång rad av misstag. Skulle nog kunna skriva en hel bok om alla fel jag gjort, men nöjer mig här och nu med att berätta om plastkupan i ugnen.

När man begår ett misstag är det bra om man kan stå för det. Att erkänn för sig själv och andra att man liksom klantat till det, försöka lära sig något av det och sedan försöka göra det bästa av situationen.

När ugnen sedan hade svalnat kunde vi plocka ut micro plastkupan igen, dock var den då platt som en pannkaka!

/ Urban

Efter mörker kommer det alltid ljus, är ett talesätt som jag funderat på under denna årets kortaste och mörkaste dag. Och det är ju faktiskt så att det är som allra mörkast precis innan det ljusnar, innan gryningen kommer och driver mörkret på flykt.

Idag kl 16.59 inträffade vintersolståndet och från och med då blir dagarna bara ljusare och ljusare fram till dess att sommarsolståndet inträffar. Givetvis märker vi det inte omedelbart utan det är först i januari som det märks tydligt. Men å andra sidan har det nog en positiv effekt på oss redan innan dess. Bara vetskapen om att det blir ljusare och ljusare gör livet lättare att leva!

Precis som varje år har månader av mörker har livet sina mörka dagar. Nattsvarta dagar då jag undrat om det någonsin kommer att bli ljust igen. Dagar då det känts som att ljuset inte ens existerar. Men jag vet att ljuset tillslut kommer tillbaka även om det kan kännas som en evighet innan det sker, och att känslan när solens strålar börjar höja sig över den mörka horisonten och värmen den frusna och ledsna själen kan vara otroligt befriande. En känsla som jag innerligt längtar efter att återigen få uppleva.

Kanske kan Vintersolståndet vara en dag då vi får påminna varandra om att det vänder, att mörkret kommer få ge vika. Att det kommer att ljusna i livet, men att det kan ta tid innan det märks.

/ Urban

När jag för någon dag sedan var på väg ut från Vivalla vårdcentral mötte jag en förälder till ett barn som jag tidigare haft på förskola. Han frågade hur är läget och jag svarade: – jo, det är bara bra, själv då?

Vi småpratade en liten stund och när jag sedan gick vidare funderande jag på vad jag egentligen hade svarat. Trots att jag är sjukskriven med utmattningssyndrom och precis hade besökt vårdcentralen sade jag att ”det är bara bra”…

… I och för sig sade han också att ”det är bara bra”, så man kan ju undra vad han skulle in på vårdcentralen och göra?

”Hur är läget?” eller ”Hur mår du?” är fraser som dagligen utbyts mellan oss människor, och jag kan tycka att det är lite tråkigt att både frågan och svaret som ges blivit artighetsfraser istället för djup och verklig kommunikation.

För ärligt talat, hur ofta är vi genuint intresserade och verkligen lyssnar på svaret på vår fråga och visst är det väl så att vi i de allra flesta fallen svarar det som frågeställaren nog vill höra: ”det är bara bra”…

Självklart generaliserar jag det hela, för givetvis kan frågan ”Hur är läget?” vara betydligt mer än en artighetsfras när den är ställd med kärlek, respekt och empati av någon som verkligen bryr sig.

Kom att tänka på den här bilden som en vän lade ut på instagram för några år sedan med texten: ”Sånt här är vi ofta bra på. Fast jag läste någonstans att det är helt okej. Man kan inte vara förtrolig med många ju.” 

Det är viktigt att vara rädd om sin integritet, därför är det helt okej att ibland säga att det är okej trots att det inte är okej.

Jag tänker att det finns flera goda anledningar till att det är okej att inte alltid säga sanningen: platsen och tidpunkten kan kännas olämplig, man vill inte oroa och lägga över sina problem på den personen och det är väldigt viktigt att ha förtroende för den person som man vill öppna upp sitt inre för.

Dessutom är det så att frågan ”Hur är läget?” påbörjar en process i ens inre som man kan stänga av litegrann genom att svara ”det är bara bra”. Ibland måste vi helt enkelt få vila från det som är jobbigt i livet.

/ Urban

När livet skaver och gör ont är det väldigt skönt att ge sig ut i skogen, för oavsett vilket skick jag befinner mig i så finns skogen där för att omfamna mig. Oavsett årstid så står träden där ute i skogen och väntar på mig.

Gå ut i skogen en stund. Träden förstår

Peter Svärdsmyr

I skogen har många av mina tankar och funderingar växt fram och bearbetats. Där har svåra beslut fattats och träden de har fått ta del av mina innersta tankar och hemligheter och det sköna är att de förstår…

… Och de förstår inte bara mina tankar och funderingar utan de förstår också mina känslor. Både de känslor jag visar utåt och de som jag med all kraft försöker dölja både för mig själv och min omgivning.

Tid som spenderas vid träd är aldrig bortkastad tid

Katrina Meyer

För mig är det aldrig bortkastad tid att vistas ute i skogen, för där får jag en känsla av att bli omfamnad och omhändertagen. Ungefär som att skogen är en terapeut.

Stillheten och tystnaden i skogen hjälper mig att sortera bland mina tankar, funderingar och känslor… Den får mig att inta ett större perspektiv och bli ödmjuk, vilket förhoppningsvis gör att jag blir snällare och bättre på att omfamna mig själv.

/ Urban

Vaknar ännu en morgon med huvudvärk och en påtaglig trötthet, en trötthet som liksom inte går att vila sig ifrån. Jag har sömnproblem, svårigheter med minne och koncentration, är ljudkänslig och har ångest och nära till gråt. Jag har helt enkelt drabbats av utmattningssyndrom och kan inte låta bli att tycka att livet är orättvist!

Okej, jag vet mycket väl att livet inte är rättvist, men har jag inte redan fått min beskärda del av orättvisa? Jag har ju mött så många motgångar och svårigheter i livet och jag har fallit djupt och slagit i botten, men varje gång har jag klättrat upp igen och det ska jag göra denna gång också.

Det är inte rättvist att jag drabbats av så mycket elände i livet, men sanningen är ju den att livet inte är rättvist! Och ju förr vi lämnar den falska uppfattningen bakom oss desto bättre. Om vi envist klamrar oss fast vid att livet ska vara rättvist så blundar vi för verkligheten.

Om vi tänker att livet skulle vara rättvist så skulle plågor och välsignelser vara fördelade jämnt över hela mänskligheten, men vi vet ju alla att så inte är fallet.

Ändå verkar det som att vi människor är födda med ett slags behov av att livet ska vara rättvist, för när vi drabbas av svårigheter, allvarliga sjukdomar och livet krisar så tycker vi att det är orättvist. Vi har liksom svårt att acceptera att detta sker helt slumpmässigt, men läser man bibeln står det faktiskt att allt är tillfällighet och slump.

Det inte är de snabba som vinner loppet, det är inte de tappra som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som har framgång: allt är tillfällighet och slump.

Predikaren 9:11

Men har du tänkt på att tanken att svårigheter och allvarliga sjukdomar kan kännas orättvisa egentligen förutsätter att de skulle kunna vara rättvisa och därmed enbart drabba de som förtjänar lidande. Men vem förtjänar att bli våldtagen, få cancer eller drabbas av någon annan tragedi i livet?

Kanske är det så att vi människor varken kan eller ska mäta livet i rättvist eller orättvist, utan istället se livet precis som det är! Ett liv med toppar och dalar, glädje och sorg, framgångar och motgångar…

/ Urban