Månad: januari 2022

Sent samma dag bestämde han att de skulle fara över till andra stranden. Han gick ombord som han var, och en del andra båtar gjorde dem sällskap. Då blåste det upp till storm, så att vågorna slog in i båten och den var nära att sjunka. Men Jesus, han låg i aktern med huvudet på kudden och sov. – Mästare! ropade de och väckte honom. Bryr du dig inte om att vi går under?! Han vaknade, gav vinden en åthutning och sa till sjön att bli lugn och stilla sig. Och genast tappade vinden andan och sjön lade sig spegelblank.

Markusevangeliet 4:35-39

Alla har vi nog upplevt perioder i våra liv som känns som stormar. Perioder där det känns som att det händer alldeles för mycket på en och samma gång…

… perioder med dålig sömn, ångest och oro, frustration, tomhet, sorg och smärta. Obehagliga händelser, besvikelser och prövningar som känns övermäktiga.

Känslor som kan vara jobbiga och oberäkneliga, och som man inte vet vad man ska göra med. Och man vet inte heller vart de kommer leda oss eller hur länge de kommer att stanna.

Precis som lärjungarna i båten har jag när det stormat ropat till Herren och jag känner såväl igen frustrationen som finns i orden: ”Bryr du dig inte om att vi går under?” Och jag kan villigt erkänna att jag emellanåt varit riktigt sur, irriterad och besviken på Gud, för jag tyckter att det har varit alldeles för många stormar i mitt liv. Och när det stormat som värst har jag ibland upplevt det som att Jesus bara ligger där med huvudet på kudden och sover.

Han är med dig i kaoset som drev ut dig från land. Han ska ta dig igenom, stormens överman

Michael jeff Johnson

I efterhand kan jag dock se att han funnits med när det stormat, att han aldrig någonsin lämnar oss ensamma när vi behöver rida ut en storm, för han är stormens överman och hjälper oss igenom stormen.

Precis som han stillade vågorna där på sjön tror jag att han kan stilla stormar i våra liv, men ändå låter han ofta bli. Kanske är det så att han tillåter stormiga perioder i våra liv, obehagliga upplevelser och besvikelser för vår skull. Att vi liksom behöver dessa stormar för att kunna utvecklas, för det sägs ju att ingenting kan växa till sin fulla styrka i bekvämlighet.

När jag i helgen var ute och gick min vanliga slinga i skogen upptäckte jag att flera träd hade fått ge vika för stormen. Kanske är det så att vad som än händer i stormen så är det enda säkra att det inte finns någon återvändo till det som varit, utan stormen kommer att lämna något nytt efter sig. Kanske är det så att Gud ibland tillåter stormen för att någonting i vårt liv behöver gå sönder.

/ Urban

PS. Nedan en länk till Michel jeff Johnsons låt: ”Stormens överman”. En sång för oss som kämpar DS.

Jag inser att jag nog har lite säregna intressen, jag gillar nämligen att så här års beskåda nakna träd och jag tror att de nakna träden och vi människor har mer gemensamt än vad vi först anar.

…du kanske tycker att jag är lite flummig men jag tänker att träd kan symbolisera livet på många olika sätt, att trädets årstids växlingar också motsvaras av perioder i en människas liv.

Läste någonstans att nakna träd för tankarna till generade skyltdockor som väntar på att kläs, men så upplever inte jag det hela. Jag tror snarare att träden är fullt medvetna om vikten av att våga se naket på sitt liv.

Ett träd ser ju helt annorlunda ut när det är naket, nu ser man tydligt grenverket som ter sig likt alla de vägval man gjort i livet. En del av dem lite spretiga och sedan finns det små kvistar av små trevande försök.

Vi är som träd, till slut faller lövverket, fasaden, ytan. Och vi inser att om vi ska överleva vintern måste vi bygga på nåt annat än det som syns utanpå

Peter Svärdsmyr

De nakna träden kanske vill påminna oss om att våga se naket på våra liv och få oss att fundera på vilka vi egentligen är bakom lövverket, bakom fasaden och ytan.

Att bli medveten om sig själv och sina egna mönster, tankar och känslor kan vara en ögonöppnare på många sätt, där du kan se hur påverkad du omedvetet har blivit av dem, men också hur dessa kan ha påverkat andra i din omgivning

Men tyvärr tar ofta vårt yttre så mycket plats att vi varken hinner eller vågar blotta vårt eget inre, varken för oss själva eller för vår omgivning. Vi vill så gärna hålla skenet uppe och visa en fin yta, trots att det bakom fasaden både är kaos och total oordning. Personligen upplever jag ofta att det är en kamp mellan att visa mig sårbar och att hålla skenet uppe och att jag alldeles för ofta väljer det sistnämnda. Detta trots att jag vet den stora betydelsen av att lägga korten på bordet och att fasaden förr eller senare faller.

Att se dessa nakna träd ståendes vid Undens strand påminner mig också om att träden behöver tid och ro för för att deras inre ska byggas upp för en ny vår och sommar, likadant är det nog för oss människor.

/ Urban

Vid den sprakande braskaminen i Sannerud har jag suttit många timmar de senaste veckorna. Fascinerad av lågornas sken har jag njutit av värmen, knastrandet och tystnaden i ett slags ”nuande”.

Likaså har jag tillbringat mycket tid ute i naturen. Utan ljud i öronen och utan någon tid att passa har jag upptäckt nya stigar både ute i skogen och i mig själv. Det är som att varje promenad jag tagit i ett slags ”nuande” även innehållt stigar mot mitt inre.

Som jag skrivit tidigare är jag sjukskriven med utmattningssyndrom vilket innebär att min hjärna snabbt blir trött och behöver återhämta sig genom vila och avslappning. Dels genom sömn och ”powernaps” men också genom att ”nua”, det vill säga försöka att bara vara i nuet, släppa tankarna och allt snurr i skallen och vila hjärnan.

Precis som många andra har jag dock svårt att vara närvarande i nuet, för jag är liksom ständigt på väg vidare… Och mina tankar de kretsar lätt kring saker som hänt och saker som ska hända. Men jag tränar dagligen på att bli mer närvarande i nuet.

Att ”nua” handlar om att på något sätt stänga ute det flöde av intryck och information som vi annars ständigt befinner oss i. Att istället för multitaska göra en sak i taget, vilket uppenbarligen hjärnan mår bäst av.

Du har säkert nångång fått den där känslan ”åh vad skönt detta var för huvudet”. Den känslan och aktiviteten tror jag är viktig att ta till vara på.

/ Urban

Att vara människa är inte så enkelt och ibland känns det verkligen som en konst att kunna navigera runt i olika sociala relationer, samspel och grupper.

Vi är alla komplexa varelser som många gånger är svåra att förstå, för ingen av oss är ju den andra lik.

Någon är halv, någon är hel. Nå’n tror dig alltid ha rätt, nå’ n bekänner sina fel

Freda

Ingen enda av oss är en förutsägbar robot så därför kan man inte alltid veta hur en person kommer att reagera från en situation till en annan. Alla kommer vi ju bärande på olika bagage här i livet.

Jag tänker att varje människa har en enorm bubbla över sig med idéer, tankar, minnen, drömmar och smärtor, och ibland kan jag bli förvånad att allting får plats

Bob Hansson

Att komma ihåg att varje människa man möter har känslor, sorg, glädje, rädsla och allt det andra inom sig tror jag kan förändra liv.  

De människor vi möter i våra liv har gått igenom massa saker som vi inte har en aning om, och om man har det i åtanke tycker jag att varje individ på något sätt blir ännu mer levande!

Då vi aldrig helt och fullt kan förstå vad någon går igenom eller har gått igenom, borde vi heller aldrig döma någon för hur de bemöter saker som händer i deras liv.

Tillsammans behöver vi skapa acceptans och insikt i det är svårt att vara människa och att varje människa har en ande, kropp och själ som hänger ihop med varandra. Och om man drar i en av dessa så kommer alla delarna att påverkas.

/ Urban