Månad: maj 2022

Kan inte direkt påstå att jag har några gröna fingrar, men jag har förstått att det finns en mängd olika sorters jord, gödsel och näring. Att det finns olika varianter som används till olika växter och blommor för att kunna ge de absolut bästa förutsättningarna till varje planta.

På samma sätt är det i vår egen inre trädgård. Vi måste använda rätt sorts jord, gödsel och näring för att det vi vill ska växa ska kunna växa och frodas.

Vad är det för tankar, idéer, känslor, värderingar och drömmar du göder ditt liv med? Det är ju faktiskt så att det vi fokuserar på växer och det vi ger näring till får vi ännu mer av.

Vi behöver därför skapa klarhet i vilka vi vill vara och vad det faktiskt är som dominerar i vårt inre. Är det sådant som bygger eller bryter ner oss? Leder det livet i den riktning vi vill? Och hur kan vi omsätta våra tankar, våra värderingar och det vi längtar efter i praktiken, i vardagen?

Det sägs att vi blir såsom vi umgås och oftast är väl det ordspråket kopplat till vilken umgängeskrets man har. Men jag tänker att det också handlar om vilka tankar, känslor och värderingar vi låter oss umgås med i vårt inre.

Om du till exempel känner självanklagelse och ångest så kanske du med jämna mellanrum behöver släppa taget om det som varit. Genom att acceptera det som hänt och förlåta dig själv. Om du vill känna lugn behöver du kanske bearbeta det som tynger och oroar dig.

Om du ofta har en negativ inställning behöver du kanske sluta att gnälla och istället försöka byta ut de negativa tankarna som poppar upp i ditt huvud till mer positiva tankar.

Om du vill att ditt liv ska präglas av kärlek och medmänsklighet kanske du ännu mer behöver praktisera vänlighet, godhet och tacksamhet, och om ditt hjärta är fullt av glädje så kommer det också sprida glädje till andra!

/ Urban

När jag igår höll på att rensa ogräs i vår trädgård kom jag att tänka på att vårt inre ibland liknas vid en trädgård och precis som i en vanlig trädgård finns där också ogräs som med jämna mellanrum måste rensas bort.

Sanningen är nämligen den att det nog alltid kommer växa ogräs i vår inre trädgård, oavsett om vi vill det eller ej och att det är upp till var och en av oss att göra något åt det.

Nu kanske du undrar vad det där ogräset i vårt inre kan vara för något?

Jag tänker att det är väldigt individuellt, men några exempel på ogräs kan vara dålig självkänsla, dåligt självförtroende eller en felaktig självbild. Det kan vara minnen, erfarenheter, sorger, besvikelser och oförrätter som skaver och som vi har svårt att lämna bakom oss. Det kan också handla om vanor och beteenden som är dåliga både för oss själva och för vår omgivning.

Att rensa ogräs handlar dock inte bara om att rensa bort det vi inte vill ha, utan det handlar nog främst om att bereda plats för det vi vill ska växa!

En trädgård blir liksom inte vacker bara av att vi rensar bort ogräs, att lägga allt fokus på ogräset som finns i vårt inre skapar ingen god inre hälsa. Det vi alla måste fundera på är vad vill ska växa i vårt inre? Vad vill jag plantera i min inre trädgård? Vad ska blomma i mitt liv?

För att vi ska kunna växa och blomma såsom vi vill behöver vi ta bort ogräset och de gamla växterna och blommorna som inte längre fyller någon funktion. När vi gör det blir det inte bara vackrare utan det skapar även möjlighet för det nya att kunna växa. Ibland tror jag dock att vi i vår iver att rensa tar död på blommor och växter som egentligen borde få vara kvar. I vår iver rensar vi liksom bort allt som verkar visset och dött, utan en tanke på att växterna och blommorna snart vaknar till liv igen. Det är alltså viktigt med en god och sund urskiljningsförmåga.

Men om vi lever på Guds vis då? Då mognar hans gåvor i våra liv som frukter på träden – som kärleken till andra, glädje över livet, frid och trygghet. Då utvecklar vi tålamod med varandra, medkänsla med varandra och en övertygelse om att det finns något heligt innerst inne i allt och alla. Då får vi allt svårare att svika varandra och allt lättare att trofast stå för våra ord, allt mindre behov av att hävda oss själva, allt större förmåga att samla och styra vår kraft på ett klokt sätt

Galaterbrevet 5:22-23

Min bön och längtan är att det i min inre trädgård ska växa kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Att rensa ogräs, att planera och plantera nya växter och blommor det tar tid. Men jag tror att vi alla behöver avsätta tid till att vårda vår inre trädgård.

/ Urban

Jag hade sagt till mig själv att inte ha bråttom, utan istället skulle skynda långsamt. Men när arbetsglädjen, inspirationen och energin kommer tillbaka är det inte så lätt att skynda långsamt. Då är det lätt att man vill mer än vad man egentligen orkar och vad som är bra för ens tillfrisknande.

Som jag skrivit tidigare här på bloggen är jag sjukskriven med utmattningssyndrom och har gradvis trappat upp mitt arbete från heltidssjukskriven till att först jobba 25% och sedan 50%. Nu var min ambition att gå upp till 75%, men som tur är har jag en klok läkare som lyckas bromsa mig litegrann.

Tänker att det är en klurig balansgång att återgå till arbete efter en utmattning. Där man ska motstå frestelsen att vara för offensiv men också se till så att man inte blir för defensiv. Varken ha så brottom att man springer ifrån sina symtom men inte heller så sakta att man ständigt blickar bakåt istället för framåt.

Läste nånstans att människan inte fungerar som en Formel 1-bil som går in i depån och servas och sedan rullar vidare som om inget hänt. Personligen är jag totalt ointresserad av bilsport, men visst hade det varit smidigt om man hade fungerat som en Formel 1-bil. Men nu är det inte så och långsamt leder också någonstans.

Ofta vill vi nog uppfylla våra mål så snabbt som möjligt, men vi behöver låta saker få ta sin tid. Genom att skynda långsamt kanske jag kan hitta ett långsiktigt och hållbart sätt att leva på.

/ Urban

Jag kan inte speciellt mycket om odling och plantering, men har förstått att frön, växter och blommor behöver ljus, värme, vatten och ibland också lite skit i form av gödsel för att växa.

Kanske är det likadant med oss människor?

Tänker på en scen ur Astrid Lindgrens berättelse om Lotta på Bråkmakargatan, då Lotta står mitt i en gödselstack i hällregn, eftersom hennes morfar berättat att regn och gödsel gör så att det växer på åkrarna och växa och bli större det vill verkligen Lotta. För hon vill ju också kunna göra de saker som hennes äldre syskon Mia och Jonas får göra.    

Vad skulle hända om vi började se det jobbiga och besvärliga i livet, våra motgångar, nederlag och dröjsmål som växt zoner?

/ Urban

Det sägs ofta att livet är som en film som ständigt rullar på och är man inte snabb nog att observera vad som händer missar man mycket. Kanske är det är just därför som jag gillar att fotografera.

För mig är det en slags avkoppling att gå runt i en skog eller i en park och fotografera, vilket innebär att själva processen är minst lika viktig som slut resultatet.

Om vi börjar se oss omkring efter fotograferingsobjekt som vi ska lägga upp på Instagram eller Facebook, skärps vår blick. Tänk att så mycket som vi annars inte lägger märke till, utan bara springer förbi är värt att fotografera. I bästa fall skänker det oss en välbehövlig förundran inför livet och världen.

Magnus Sundell

Så fort jag tar fram mobilen eller systemkameran är det som att min hjärna sätter igång och letar efter fina vinklar och detaljer. Det är som att världen blir vackrare genom kameralinsen, samtidigt som det ger mig rätt perspektiv på tillvaron, jag blir liten och Gud blir stor.

Det är som att jag genom kameralinsen upplever ännu mer av Guds storhet, då fotograferandet ger mig tid att stanna upp, reflektera och se alla det vackra, färgerna och detaljerna som man annars ofta missar.

/ Urban

Nu blommar de japanska körsbärsträden så vackert i Henry Allards park och färgar himlen alldeles rosa för de människor som står där under.

Självklart vallfärdar det inte lika mycket folk till Henry Allards park som till Kungsträdgården. Men när jag i eftermiddags gick förbi var det många människor som vistades där under körsbärsträden. Det var tonårstjejer som poserade framför kameran, par som kärleksfullt kramades och pussades och några äldre damer som försökte fotografera körsbärsblommorna…

Det verkar som att de rosa körsbärsblommorna gör oss lyckliga och får oss att stanna upp en stund. Men blomningstiden är kort och kan ibland vara över på bara två dagar!

De kortlivade körsbärsbommorna kan ses som en påminnelse om livets förgänglighet och den skönhet som finns i det här sköra livet. Så det gäller att passa på. Vad gör du med de dagar du fått till förfogande? Njuter du av den skönhet som finns eller tycker du att livet enbart är något som ska överlevas?

Himlen förkunnar Guds härlighet, det rosa himlavalvet vittnar om hans verk.

Psaltaren 19:2

Läste på internet att körsbärsblomma på blomsterspråk betyder: ”Min kärlek väntar på att bli besvarad av dig.” Jag tror att Gud använder blommorna, träden och naturen för att förkunna sin härlighet och att han väntar på ditt och mitt gensvar!

/ Urban

En viktig detalj i Psalm 23 finns i den fjärde versen då ”han” plötsligt förvandlas till ett ”du”. Innan har David skrivit att ”han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro, han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar för sitt namns skull”.

Plötsligt är det som att David inte längre skriver om Gud utan istället talar med Gud: ”om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig”. Han glömmer liksom bort att han håller på att skriva en psalm.

De gröna ängarna och det lugna vattnet är utbytt mot mörkaste dal och jag tror att vi alla mer eller mindre har erfarenhet av att livet är sådant, att livet både är glädje och sorg, hopp och förtvivlan, sommar och novembermörker. Men där nere i dödsskuggans dal verkar det som att David kommer riktigt nära Gud.

Ska jag vara helt ärlig känner jag mig lite  ambivalent för orden i den här i bibelversen. Jag har själv varit långt ner i dödsskuggans dal och kan inte säga att jag varit utan fruktan. Och frågan är om det alltid känts som att gud varit med? Nej, det kan jag inte påstå att det gjort.

Yeah, though I walk in the valley of shadow. Yeah, I will fear no Evil. I have cursed thy rod and staff, they no longer comfort me. Love rescue me

U2

Du kanske inte gillar U2:s ändring av Psalm 23, men det gör jag. Jag gillar den där blandningen av hopp och förtvivlan, tro och tvivel. Kanske är det för att jag själv varit där, att jag själv varit arg och förbannat Gud och slängt Guds ord i golvet då det inte givit mig någon tröst. Men samtidigt har jag fått erfara att hur långt bort Gud än verkar vara så är han mycket närmare än man anar.

Kampen och mörkret i dödsskuggans dal är nog ingenting vi längtar efter och ännu mindre ska söka efter. Men min erfarenhet är att prövningen kan innebära att man kommer närmre Gud och att ens tro blir djupare, då man upptäcker att Gud faktiskt är där och teori förvandlas till praktik och egna erfarenheter.

De mörka perioderna av livet har gjort att jag fått samma erfarenhet som David beskriver i Psalm 23, genom att ”han” förvandlats till ett ”du” och jag vill påstå att jag kommit ut ur den mörka dalen med ett nytt ljus i ögonen.

Men att ha herren som herde betyder inte frånvaro av problem och mänskliga tillkortakommanden, och frid är inte avsaknaden av problem. Nej, frid det är att veta att Gud är med mitt mitt i dödsskuggans dal.

/ Urban

De senaste dagarna har jag ägnat en hel del tid åt att följa slow-tv programmet: Den stora älgvandringen på svt play.

Inser att det nog är rätt många som inte förstår sig på detta nöje och som tycker att jag är lite knäpp som lägger ut videos med simmande älgar på sociala medier.

Men det är något alldeles speciellt med denna typ av tv-produktion! Det är så mysigt med skogen, älven, vindens sus, fågelkvittret och att det plötsligt dyker upp nån älg eller flera. Ibland till och med jätte många.

Under programmets gång får man se vårens framfart vid Ångermanälven med snösmältning och isflak som vackert flyter förbi i bild. I flera minuter kan man få sitta och enbart lyssna på is som knakar.

Långa stunder händer ingenting vilket märkligt nog gör det så intressant, fascinerande och rogivande.

På tv-bilderna visas älgar som sakta vandrar fram och tillbaka i skogen. De äter kvistar från löv- och barrträd och böjer sig ned för att äta lite blad och blåbärsris. Men allra mest tycks de stå still och begrunda tillvaron. Det är verkligen fascinerande hur länge en älg kan stå alldeles blickstilla, tills den plötsligt rör litegrann på huvudet eller på ett öra. Ofta går allting i slowmotion.

Men jag ska väl erkänna att jag ibland blir lite rastlös och frustrerad över att det inte händer någonting. Blir liksom irriterad när älgarna försvinner ur bild och inte kan fångas upp av någon annan kamera, och över älgarnas tvekan att gå i vattnet och simma över älven. Jag behöver helt enkelt träna på slow.

Kanske kan slow-tv programmet Den stora älgvandringen inspirera oss att sänka tempot och att sluta stressa. Tror nämligen att vi allt för ofta har en tendens att ha bråttom i livet, vilket gör att vi missar goda möten, visdom och gudomlig skönhet.

Har du inte tålamod missar du säkert de synkroniseringar livet bjuder på. Du har för bråttom och rusar vidare utan att ta vara på det som kommer till dig om du har tålamod att vänta.

Ann-Britt Bolinder

Det är så lätt att bråttom blir en vana som får ett slags egenvärde. Att skynda sig och ha mycket att stå i ger liksom en känsla av att vara viktig och efterfrågad och blir en slags substitut för närvaro, närhet och kunskap.

Genom att ha bråttom finns det en stor risk att man missar det som på djupet är viktigt, spännande och fascinerande, så det vi alla nog behöver är mer av slow i våra liv.

Den stora älgvandringen pågår dygnet runt på svt play fram till 8 maj. Men förhoppningsvis gör de som tidigare år och förlänger sändningen nån vecka.

/ Urban

David inleder den 23:e psalmen med orden”Herren är min herde” och jag tänker att de där fyra orden är oerhört viktiga om man vill leva sitt liv som kristen.

Vi måste om och om igen fråga oss vem som är herre i vårt liv? Vem är det som bestämmer? Är det du, någon annan, livets omständigheter eller är det Gud?

Det lilla korta ordet ”Är” tror jag är viktigt. Är herren din herde just nu, eller var han det tidigare vid något specifikt tillfälle eller tänker du att han kan kanske kan få vara det nångång i framtiden? Men faktum är att det är just nu, just i detta ögonblick, just i den situation du befinner dig i som herren vill vara din herde.

Ett lite längre ord är ordet ”Min”, vilket visar att det handlar om en personlig relation. Säger man att ”Herren är min herde” handlar det alltså om en slags personlig relation med han som skapat himmel och jord, med han som är alfa och omega, med han som är den kärleksfulla fadern. Tänk att den Gud som skapat hela universum även tänkt sig att vara just min herde.

Att på ett uppriktigt sätt säga att ”herren är min herde” handlar om att ta emot honom, tro på honom men också att fortsätta göra val där vi väljer att följa honom.

Jag är övertygad om att Gud är den som vet vårt allra bästa och att han är den bästa herden man kan ha. Men samtidigt måste jag erkänna att jag ändå ganska ofta går min egen väg.

Att ha herren som herde handlar inte om att leva i någon slags religiös bubbla långt ifrån livets verklighet och dess omständigheter. Nej, att ha herren som sin herde handlar om att leva sitt liv mitt i vardagen men att samtidigt kunna hämta kraft, styrka och vägledning från ovan. Men också att få ta del av hans omsorg och närhet.

/ Urban

Psalm 23 är nog en av de allra kändaste och populäraste texterna som finns i Bibeln. De allra flesta har nog någon gång i livet hört denna psalm, oavsett om man är kristen eller inte. Den finns inramad och upphängd i sjukhuskorridorer, den citeras både i film och låttexter. Den citeras både av unga människor som har hela livet framför sig och av människor som ligger på sin dödsbädd.

Det är verkligen inte konstigt att psalm 23 blivit så populär och älskad, för i dessa ord har människor genom årtusenden funnit tröst, styrka och vägledning genom livets olika skeden. På ett enkelt sätt beskriver psalmen vem Gud är och vilka vi är i relation till honom. Den beskriver tydligt att Guds omsorg gäller alla områden av livet.

Min tanke är att publicera några bloggtexter om Psalm 23 med förhoppning om att de ska ge tröst och styrka, men också att de ska utmana dig och få dig att fundera på hur du lever ditt liv?

Det är svårt att veta vid vilken tidpunkt i David skrev denna psalm, var det när han var fåraherde? Var det innan eller efter att han besegrade jätten Goliat? Eller, var det till och med så att han var kung då han skrev denna psalm? Jag vet faktiskt inte och det kanske inte spelar någon större roll. Däremot är det tydligt att han använder sig av sina erfarenheter av att vara fåraherde då han beskriver Gud.

Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv och herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Psalm 23

Psalm 23 har en uppbyggnad, en slags struktur som kallas kiasm. Det innebär att orden i första stycket hör ihop med orden i det sista, orden i det andra stycket med orden i det näst sista och så vidare…

I mitten av en kiasm finns det viktigaste budskapet. Tänker att det är lite som en god burgare med bröd, där själva burgaren utgör centrum med flera lager av tillbehör både ovan och under sig.

Psalmen börjar med orden ”Herren är min herde” och avslutas med orden ”herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever”, vilket visar att allt börjar och slutar med Herren.

Efter det kommer budskapet om Guds närvaro med orden ”mig skall intet fattas” och ”din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv”.

Tredje temat handlar om Guds omsorg om oss: ”han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro” och ”du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden”.

Fjärde temat handlar om att Gud ger oss ledning: ”han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära” och ”din käpp och din stav, de tröstar mig”.

Sedan kommer huvudbudskapet i psalmen, själva burgaren: ”om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig”.

Oavsett hur ditt liv, dina omständigheter ser ut så är Gud med, även om jag villigt kan erkänna att det inte alltid känns så.

/ Urban