Den stora älgvandringen

De senaste dagarna har jag ägnat en hel del tid åt att följa slow-tv programmet: Den stora älgvandringen på svt play.

Inser att det nog är rätt många som inte förstår sig på detta nöje och som tycker att jag är lite knäpp som lägger ut videos med simmande älgar på sociala medier.

Men det är något alldeles speciellt med denna typ av tv-produktion! Det är så mysigt med skogen, älven, vindens sus, fågelkvittret och att det plötsligt dyker upp nån älg eller flera. Ibland till och med jätte många.

Under programmets gång får man se vårens framfart vid Ångermanälven med snösmältning och isflak som vackert flyter förbi i bild. I flera minuter kan man få sitta och enbart lyssna på is som knakar.

Långa stunder händer ingenting vilket märkligt nog gör det så intressant, fascinerande och rogivande.

På tv-bilderna visas älgar som sakta vandrar fram och tillbaka i skogen. De äter kvistar från löv- och barrträd och böjer sig ned för att äta lite blad och blåbärsris. Men allra mest tycks de stå still och begrunda tillvaron. Det är verkligen fascinerande hur länge en älg kan stå alldeles blickstilla, tills den plötsligt rör litegrann på huvudet eller på ett öra. Ofta går allting i slowmotion.

Men jag ska väl erkänna att jag ibland blir lite rastlös och frustrerad över att det inte händer någonting. Blir liksom irriterad när älgarna försvinner ur bild och inte kan fångas upp av någon annan kamera, och över älgarnas tvekan att gå i vattnet och simma över älven. Jag behöver helt enkelt träna på slow.

Kanske kan slow-tv programmet Den stora älgvandringen inspirera oss att sänka tempot och att sluta stressa. Tror nämligen att vi allt för ofta har en tendens att ha bråttom i livet, vilket gör att vi missar goda möten, visdom och gudomlig skönhet.

Har du inte tålamod missar du säkert de synkroniseringar livet bjuder på. Du har för bråttom och rusar vidare utan att ta vara på det som kommer till dig om du har tålamod att vänta.
Ann-Britt Bolinder

Det är så lätt att bråttom blir en vana som får ett slags egenvärde. Att skynda sig och ha mycket att stå i ger liksom en känsla av att vara viktig och efterfrågad och blir en slags substitut för närvaro, närhet och kunskap.

Genom att ha bråttom finns det en stor risk att man missar det som på djupet är viktigt, spännande och fascinerande, så det vi alla nog behöver är mer av slow i våra liv.