Ibland önskar jag att livet vore lika enkelt som en lärobok. Att jag bara kunde slå upp rätt sida och hitta ett tydligt svar på vem jag är och hur jag ser på världen. Men ju äldre jag blir, desto mer har jag insett att människor sällan ryms i färdiga fack eller tydliga kategorier.
Om någon frågade mig vilket perspektiv jag har på livet skulle jag nog inte svara sociokulturellt, behavioristiskt, kognitivistiskt eller pragmatiskt. Jag skulle nog svara lite av varje, för jag känner igen mig i flera sätt att förstå människan.
Jag tror att människor formas av sin omgivning. Familjen,vännerna, samhället och kulturen. För mig har frikyrkokulturen varit en viktig del av det sammanhang som påverkat mina värderingar, min människosyn och mitt sätt att förstå världen. Därför känner jag igen mig i det sociokulturella perspektivet. Vi blir till i mötet med andra människor.
Samtidigt är det svårt att bortse från den kraft som finns i våra tankar och tolkningar. Två personer kan vara med om exakt samma händelse men ändå bära med sig helt olika erfarenheter av den. Det som formar oss är inte enbart det som sker, utan också hur vi förstår, tolkar och ger mening åt våra erfarenheter. Där finns något kognitivistiskt som jag inte kan ignorera.
Jag ser också hur våra vanor och beteenden påverkar vilka vi blir. Det vi övar på utvecklar vi, och det vi belönas för tenderar vi att fortsätta med. Våra handlingar formar oss över tid, ofta mer än vad vi själva inser. Därför finns det även något värdefullt i det behavioristiska perspektivet, som påminner om att människan inte bara är sina tankar och känslor, utan också summan av sina återkommande handlingar och val.
Samtidigt känner jag igen mig i det pragmatiska perspektivet. För mig handlar livet inte bara om att förstå världen i teorin, utan om att omsätta kunskap i praktiken. Jag tänker att erfarenheter och lärande är viktiga drivkrafter i livet. Genom att våga pröva, tänka efter och lära av både framgångar och motgångar kan vi utvecklas som människor.
Vi är inte bara våra tankar, vår uppväxt eller våra vanor, vi är allt detta på samma gång. Därför vill jag inte låsa fast mig i ett enda perspektiv. För mig handlar förståelsen av livet inte om att välja sida mellan olika teorier, utan om att låta dem komplettera varandra.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 