Kunskapens paradox: att inse hur mycket man inte vet

Allt är föränderligt och det gäller också hur jag tänker, och jag inser den här boken egentligen aldrig kan bli färdigskriven.

Så börjar förordet i boken som jag precis har börjat läsa. Jag fastnade direkt, inte för att orden i sig var särskilt anmärkningsvärda, utan för att de satte fingret på något jag själv upplevt den senaste tiden.

I förrgår lämnade jag in terminens sista uppgift, och redan igår började jag förbereda mig inför den validering som kan ge mig möjlighet att förkorta utbildningen.

När jag började läsa till förskollärare kände jag mig ganska säker på min kunskap. Men ju mer jag har fördjupat mig i litteraturen och forskningen, desto mer har jag förstått att det finns mycket kvar att lära.

Det fascinerande med kunskap är att den inte bara ger svar, den väcker också nya frågor. Varje gång jag tror att jag börjar förstå ett område upptäcker jag nya perspektiv, nya infallsvinklar och nya saker som jag tidigare inte ens visste att jag inte visste. Det som först såg ut som en liten damm visar sig vara ett hav.

Kanske är det just därför studier har blivit så mycket roligare än jag hade föreställt mig. Inte för att jag känner mig färdig eller säker, utan tvärtom. För att jag har insett att lärande inte handlar om att nå en slutpunkt. Det handlar om att ständigt ompröva, utvecklas och vara öppen för att ens tidigare övertygelser kanske inte var hela sanningen.

I förordet skriver författaren att möten med andra människor ger anledning att ompröva sådant man tidigare tänkt. Det känner jag igen. Och kanske är det inte kurslitteraturen som förändrar mig mest, utan samtalen. Diskussionerna med kurskamrater och lärare med andra erfarenheter. De får mig att se saker ur nya vinklar och utmana sådant jag tidigare tagit för givet.

Att bokens inledning berörde mig så starkt beror kanske på att den inte bara handlar om en bok som aldrig blir färdigskriven, utan också om oss människor. Vi blir aldrig riktigt färdiga. Vi formas av våra erfarenheter, våra möten och den kunskap vi tar till oss längs vägen. Och kanske är det också där det verkliga värdet ligger, inte i att ha alla svar, utan i att behålla sin nyfikenhet och fortsätta vilja lära sig mer.

/ Urban