Månad: juli 2022

Om facebook och instagram skulle ta fram det motiv som är mest vanligt hos mig är det nog solnedgångar, och jag kan förstå om jag uppfattas tjatig som ideligen publicerar bilder på solnedgångar.

Men för mig är det något alldeles speciellt att beskåda solnedgångar. Jag tröttnar aldrig på att se solen gå ner när ännu en dag i mitt liv kommit till sitt slut.

Kanske tycker du att jag är lite väl fantastisk men faktum är att ljuset vid en solnedgång aldrig är exakt lika som kvällen innan, vilket gör det så himla spännande och intressant. Varje solnedgång har helt enkelt sina tider, sina dimensioner och färger.

Ingen solnedgång är identisk med någon annan, alla är unika och tänk att alla dessa härliga solnedgångar i själva verket är en och samma som tillsammans bildar en ständigt pågående solnedgång. Och när solen går ner hos oss går den upp hos någon annan, men det är i och försig en annan historia!

Något jag lärt mig är att solnedgångar inte är något man kan få på beställning. Ibland blir de fantastiska, andra gånger halvbra och ibland försvinner solen bakom ett stort moln. Solnedgångarna blir helt enkelt inte alltid så som man tänkt sig, trots att solen strålat från en klarblå himmel hela dagen kan den vackra solnedgången utebli och andra kvällar kan solen plötsligt komma fram efter en hel dags frånvaro för att stråla en stund innan den går ner.

Vi kan inte beställa solnedgångarna, bara ödmjukt och tacksamt ta emot den skönhet de ger. C.S.Lewis lär ha sagt att Gud viskar till oss i solnedgången. Det är som om solens sista strålar och himmelens färgskiftningar skapar en förnimmelse av evigheten. En evighet som den Gud som skapat solen vill dela tillsammans med oss.

/ Urban

Försök inte bara hitta vägen. Ge också vägen en möjlighet att hitta dig.

Peter Svärdsmyr

Självklart finns det många bottnar i de orden, men för mig handlar de främst om min relation med han som säger sig vara vägen, sanningen och livet.

Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Johannesevangeliet 14:6

Ofta fokuserar vi nog på att Jesus är vägen till Gud, men faktum är att han också är precis tvärtom: Guds väg till oss människor.

Jesus är inte en enkelriktad väg, utan en väg där Gud kommer från ena hållet och vi från det andra, och jag tänker att det ligger i Guds natur att ständigt söka efter oss och att längta efter oss.

Detta innebär att det inte bara handlar om att vi ska söka och finna Gud, utan att Gud också ska finna oss. Hela tiden söker efter oss på en mängd olika sätt och kanske är det så att det som kan se ut som vårt sökande efter Gud samtidigt är hans sätt att söka kontakt med oss. Genom vår längtan, våra känslor och vardagens händelser och möten.

Ibland kanske vi talar alltför mycket om att söka herren att vi glömmer bort vårt eget behov av att bli funna. Att vi helt enkelt måste ge vägen en möjlighet att hitta oss.

När jag för några somrar sedan fann denna vägskylt i Tiveden bestämde jag mig genast för att ta ett kort på den. För ovanlighetens skull hade jag dock varken mobilen eller systemkameran med mig så jag fick åka hem och hämta dessa. När jag sedan snabbt skulle åka tillbaks för att fotografera var det en bil som åkte extremt långsamt framför mig. Ni vet sådana där bilister som är ute och söndagsåker, men detta var inte ens en söndag! Fy vad irriterande och jag tyckte verkligen att han var i vägen, samtidigt började jag tänka på Jesus och den där vägskylten som jag skulle fotografera.

Jesus han är inte i vägen, nej han är själva vägen.

/ Urban

Bakom glaset på Lindhska bokhandeln står ett antal ögonglober och följer våra rörelser i det offentliga rummet. Det är ett av konstverken på OpenArt 2022 och det konstnärsduon Front404 vill synliggöra är det övervakningssamhälle vi idag lever i.

Dagligen lämnar vi mängder av digitala fotavtryck efter oss, då våra smartphones, datorer, surfplattor och sociala medier bevakar varenda steg vi tar. Och visst upplevs det ibland som att telefonen tjuvlyssnar på oss då det plötsligt poppar upp reklam i sociala medier om saker man precis pratat om.

I vart och vartannat gatuhörn finns det kameror som filmar oss när vi rör oss på stan och affärerna har koll på oss via sina övervakningskameror. Är du dessutom medlem i butiken du handlar i så har de total koll på vilka produkter just du brukar handla.

Vilket jag fick erfara för ett antal år sedan då ICA kom med special erbjudanden på varor som man ofta handlar. Min fru blev väldigt frågande till varför vi fick special erbjudanden på chokladbiten Halo då vi aldrig brukade köpa sådana. Den chokladbiten brukade jag fram tills dess äta i bilen på väg hem som belöning efter veckohandlingen!

Många upplever det skrämmande och jobbigt att vi är övervakade hela tiden och att de på så sätt inte längre kan behålla sin personliga integritet, som att storebror ser dig. Ett begrepp vars innebörd är att det är en blick från ovan som ser oss. Att det är någon större som ser ner på oss och håller koll på vad vi gör.

Ofta klagar människor på det övervakningssamhälle vi idag lever i, men det är sällan jag hör några diskussioner eller klagomål på att Gud hela tiden ser oss.

Hur vi ser på det faktum att Gud hela tiden ser oss variera nog. Det kan både väcka tacksamhet och obehag beroende på vilken bild vi har av Gud och hur vi vill förhålla oss till honom.

Ser Gud oss hela tiden för att han vill ha koll på oss för att sedan kunna peka på våra brister och fel eller ser Gud på oss för att han älskar oss och vill hjälpa och stötta.

Jag tänker att Gud är en Gud som ser vart vi befinner oss, vad vi bär på, vad vi flyr ifrån och vart vi är på väg. Han står liksom och spanar efter oss precis som pappan gör i liknelsen om den förlorade sonen.

När jag skriver detta blogginlägg kommer jag osökt att tänka på Edin Ådahls gamla låt ”Observerad”.

Ständigt, ständigt observerad. Men alltid lika högt värderad

Edin Ådahl

Om jag blev ännu mer medveten i mitt inre att Gud hela tiden ser mig skulle jag nog bli mer ivrig att leva ett liv som verkligen ärar honom! Då kanske jag skulle sluta med de saker livet som jag vet att han inte uppskattar!

/ Urban

Under sommaren fylls sociala medier av inlägg från semesterfirande vänner och bekanta och personlige lägger jag ut en hel del bilder på instagram och facebook.

Självklart kan dessa semesterbilder skapa avundsjuka, stress, sorg och en ännu större ensamhet hos den som betraktar bilden. För det är helt enkelt oundvikligt att vi jämför vår egen tillvaro med de bilder vi ser på sociala medier och då är det lätt att få en skev bild av verkligheten.

Men är semester bilder på sociala medier bara till ondo?

Nej, verkligen inte. För egen del är sociala medier en källa till inspiration för kommande semestrar. Efter att ha sett bilder från t.ex Grövelsjön, Trollstigen och Lofoten vill jag också åka dit någon gång.

Jag tror också att semester bilder kan fylla en annan god funktion. Att de helt enkelt kan likställas vid vackra tavlor, bilderböcker och naturfoto böcker.

Samtidigt som vi samlar på vackra naturupplevelse under vår semester får andra vara med och se, tack vare sociala medier.

Faktum är att under den senaste tiden har flera människor (oberoende av varandra) tackat mig för de semester bilder jag publicerat på sociala medier. Det kan ha att göra med att jag främst publicerar naturbilder vilket enligt forskning har en positiv effekt på oss människor.

Läste nånstans att att en vidsträckt utsikt på ett foto väcker visioner, en stig som försvinner bortom en krök väcker nyfikenhet, vatten, hagmarker och öppen skog skapar lugn och öppnar för reflektion.

Tänk om det är så att dina och mina semester bilder på sociala medier kan få fylla den funktionen?

/ Urban

Jag tänker att allt lärande sker två gånger, först i sociala sammanhang genom händelser och situationer man är med om. Men sedan behövs det reflektion och egen tid för att kunskapen ska bli ens egen, för ingen erfarenhet är ju viktigare än den man själv upplever och reflektera över.

Därför måste vi lära oss att stanna upp för att tänka och fundera, och låta våra erfarenheter av livet landa och gro i vårt inre.

Genom att reflektera över det vi varit med om kan våra erfarenheter bli till viktig kunskap, där sambandet mellan orsak och verkan kan bli synligt. Vad har jag lärt mig och vilken nytta har jag av den kunskapen?

Kanske är det så att man inte lär sig av sina erfarenheter utan genom de slutsatser man drar av sina erfarenheter.

Tankar når inte långt utan erfarenheter och erfarenheter når inte långt utan tankar

Bodil Jönsson

Så ta dig tid att reflektera och kanske behöver du en fundersamstol att sitta i, där slutsatserna av dina erfarenheter kan få växa i ditt inre.

/ Urban

Frustration. Kanske handlar allt bara om det, att hitta vad som frustrerar en så mycket att man måste göra något åt det.

Emanuel Karlsten

Så inleder Emanuel Karlsten sitt  “Sommar i P1″ vars röda tråd är frustration. Den frustration han har med frikyrkan, mediehusen och internet. Ett sommarprat som verkligen berör och får mig att reflektera över mitt engagemang i frikyrkan, min tro och dess konsekvenser, mina åsikter om internet och vad det är som frustrerar mig!?

Vad är det som skaver i mitt liv, i mitt sätt att leva?

Jag tänker att frustration är en känsla som uppstår både av små och stora händelser. Men ofta är det nog så att frustrationen inte beror på händelsen i sig utan mer på våra egna förhoppningar och föreställningar om dessa händelser. Vi blir helt enkelt frustrerade när verkligheten krockar med våra drömmar, våra förhoppningar och de värderingar vi har.

Att känna frustration, sorg eller ilska är att se saker som de är och att inte stoppa huvudet i sanden och låtsas som att problemen inte finns.

Jag tror det är viktigt att vi funderar på om det som ger oss frustration går att förändra? Om det gör det måste vi försöka att komma på hur? Och om det inte går att förändra måste vi försöka att acceptera och göra det bästa av situationen.

Vi ska inte stanna kvar i missnöjet för det kostar oss bara kraft och glädje. Istället ska vi använda vår frustration, vår sorg och ilska som motivation till att skapa en förändring. Men bara om det går. Det gäller att ha sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Hur bryter vi oss loss från en vardagens slummer och hittar det som tvingar oss att ta konsekvensen av vår övertygelse, av våra ideal. För mig har bränslet varit frustration som behöver hanteras varsamt. För mycket frustration och vi blir förlamade, för lite och vi viftar undan problemet som någon annans. Men doserar vi rätt kan frustrationen bli bränsle för vad vi är och tror på, låta det motivera till handling som skapar, kanske förändrar. Inte främst för att det kommer bli så mycket bättre för alla andra, utan för att livet kommer att kännas mer sant för dig.

Emanuel Karlsten

Sitter nu och funderar på att göra en lista över de saker som gör mig frustrerad, för att på så sätt få en bild av vad det är som skaver i mitt liv. Och vad är det i så fall frustrationen försöker säga till mig?

/ Urban

Sitter på en klippa vid Djäknesundet och njuter av det vackra vädret. Efter ett par veckor med lite varmt, lite kallt, lite sol, lite moln, lite regn och lite uppehåll är det idag 27 grader varmt och klarblå himmel.

I den ena kvällstidningen står det att kylsmockan är på väg och i den andra att brittvärmen är på ingång med temperaturer uppemot 35 grader. Frågan är vilken tidning som får rätt?

Det sägs ofta att vi svenskar är de mest väderfixerade människorna på jorden. Vi följer troget vädersajterna i våra smartphones trots att vi innerst inne vet att de sällan stämmer. Trots att vädret är en totalt okontrollerbar faktor i våra liv lägger vi både tid och energi på att följa väderprognoser.

Nyligen hörde jag talas om en man som dagligen följer fyra vädersajter och sedan väljer den prognos som passar honom bäst. Kanske ska jag ta och anamma det förhållningssättet?!

När vi möter någon som varit på semeser är ofta vår första fråga om vädret varit bra? Som att vackert väder skulle vara synonymt med en lyckad och trivsam semester. Vackert väder har helt enkelt blivit en metafor för det ljuva och lyckliga livet. Men samtidigt verkar det som att vi svenskar aldrig blir riktigt nöjda med vädret. Antingen tycker vi att det för kallt eller annars för varmt.

Men vädret, sommaren, semestern, det blir vad man gör det till. Tänk om man kunde leva och ta vädret precis som det kommer oavsett om det är kallt eller varmt, blött eller torrt!

Att ha semester handlar ju om att kunna slappna av så man kanske skulle börja med att acceptera vädret såsom det är. Och kom ihåg att det finns inget dåligt, bara dåliga kläder. Eller som Robert Broberg skulle ha sagt det: det finns inget dåligt väder om man har roliga kläder.

/ Urban

Jag tänker att förbön är något som praktiseras i alla kristna sammanhang och kanske är det så inom andra religioner också. Självklart kan vi alla be själva till Gud men ibland kan det kännas skönt att veta att det är fler som ber och det är där förbönen kommer in. Förbön är helt enkelt när du ber någon annan att be för dig, men det kan också handla om att få hjälp att be för någon man känner.

Ofta är det nog så att förbön mer har en karaktär av efter-bön, att vi ber för någon pågrund av att någonting har hänt. Det är inte lika ofta vi ber för någon i förebyggande syfte…

…men borde inte förbön handla om att be före. Att be i förväg innan något händer. Att liksom be för någon före det som ska komma. Att be för någon utan att denne har något specifikt som han eller hon vill ha hjälp med i bön.

En annan aspekt av det sammansatta ordet är att jag är för bön. Jag har helt enkelt en positiv inställning till bön och att det är något jag ägnar mig åt.

Är du också för bön? Och är du för att någon ber för dig?

För mig är bön en hjälp att ta till i nöden, något att fly till med mina problem och frågor. En slags kanal för min längtan, där jag kan få uttrycka min glädje och tacksamhet och på något sätt finna hopp. Men hoppet är inte en övertygelse om att allting kommer bli bra, utan handlar snarare om att Gud är med oavsett hur livet blir.

När jag sitter på altanen och skriver detta inser jag att det ofta är så att mitt personliga böneliv också har en karaktär av efter-bön. Att jag ber när jag har ett specifikt behov (när något hänt) istället för att varje morgon börja med att lägga dagen i Guds händer och varje kväll tacka för de saker jag varit med om och de människor jag mött.

/ Urban

Jag tror att många människor ständigt är på jakt efter lycka och att de är så besatta i att uppnå lycka att de missar att den redan finns där mitt framför dem.

Dessutom är det så att det ibland finns stunder där vi inte ser någon anledning till att vara lyckliga men ändå känner lycka. Och andra stunder känner vi ingen lycka fastän det finns mängder av anledningarna att vara det.

Frågan är om det är så att jagandet efter lycka även kan göra oss olyckliga? Och frågan är om vi människor verkligen vet vad lycka är? För kanske är det så att lycka främst handlar om att gilla läget precis som det är! Att lycka till stor del handlar om ett val, som till stor del handlar om små saker och det vi slentrianmässigt kallar för vardag.

Lycka är som en fjäril som då den jagas alltid är utom räckhåll, men som, om du lugnt sätter dig kan slå dig ner på dig.

Nathaniel Hawthorne

Vi ska inte jaga lyckan men jag tror ändå att vi på något sätt ska söka efter den. Om du till exempel sitter i ett mörkt rum och väntar på att det ska bli ljust, då får du nog vänta förgäves om du inte själv går och drar upp persiennerna och släpper in ljuset. 

Nyckeln till lycka är tacksamhet, för det man gör när man är tacksam är att man drar upp rullgardinen och släpper in ljuset i sitt liv.

Att finna lycka är som sagt ett val, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att man ska vara försiktig med att säga till någon som är ledsen att rycka upp sig. För det är ju precis som det står i predikaren att var sak har sin tid. Eller för att citera orden i bönen Gud som haver: ”lyckan kommer, lyckan går…”

/ Urban 

När vi igår var på Grännaberget och åt räkmacka kom jag att tänka på det märkliga uttrycket ”att glida fram på en räkmacka”.

När jag senare googlade på uttrycket fick jag reda på att det dök upp på 70-talet och att innebär att ha flyt i tillvaron, att ha det lätt och därmed kunna nå framgång utan att behöva anstränga sig eller att någon åker snålskjuts på andras arbete.

Dessutom finns det flera olika varianter av uttrycket där man kan leva, segla, surfa och åka fram på en räkmacka. Men vad har egentligen räkmackor med livet att göra förutom att de är väldigt goda att äta?

En räkmacka anses ofta var en dyr och lyxig smörgås och kanske är det därför som uttrycket ”glida fram på en räkmacka” ofta används för att beskriva framgångsrika personer som lever lyxliv. Men alla är vi ju framgångsrika genom att bara finnas till, det innebär ju att vi vunnit en simtävling mot typ 400 miljoner andra spermier!

Visst har det funnits perioder i livet där det känts som att jag glidit fram på en räkmacka nedför en pulkabacke. Men varje pulkabacke har ju ett slut och då blir man tvungen att traska uppför backen igen.

Samtidigt har jag lite svårt att tänka mig att en räkmacka glider speciellt bra, och dessutom är det nog rätt kladdigt att sitta i majonäsen.

Men kanske är det så att vi alla på sätt och vis glider fram på en räkmacka i livet, där det ibland svider till i ögonvrån av citronsaften från citronskivorna. Ibland klibbas vi fast i majonäsen och äggen de ruttnar, brödet mögglar och räkorna börjar lukta illa!

/ Urban