Månad: mars 2022

Idag hade jag förmånen att få predika i Equmeniakyrkan Torsborg:

”Det är ganska sällan vi talar om jungfru Maria i frikyrkan, men jag tror att berättelsen om henne kan lära oss mycket om tro, om mod och vårt uppdrag som kristna.

Kyrkoårets tema denna söndag är Guds mäktiga verk och det får verkligen jungfru Maria en del av. Men du och jag, vi kan också få vara en del av Guds mäktiga verk.

När Gud bestämmer sig för att bli människa, då väljer han att göra det på ett väldigt överraskande sätt. I en liten lantlig by som de flesta nog aldrig hade hört talas om och genom en helt vanlig ung tjej.

Vi vet egentligen inte speciellt mycket om henne, för det skrivs ju inte så mycket om henne i evangelierna, tror att hon nämns typ 21 gånger.  Hon hade troligen inte gått i skolan, utan hon hade förberetts på att bli bortgift, föda barn och sköta hemmet, precis som alla andra tjejer på den tiden. Troligen var hon inte mer än 13,14,15 år gammal.

Det vi vet är att hon skulle bli bortgift med en man som hette Josef, och att bli med barn som ogift det kunde vara en stor katastrof. Det hade kunnat innebära att Josef inte ville gifte sig med henne och att hennes egen familj föraktat henne och inte velat kännas vid henne. Då hade hon kanske behövt tigga eller bli prostituerad för att kunna försörja sig. Hon hade även kunnat bli betraktad som äktenskapsbryterska och blivit stenad till döds.

När vi kommer in i berättelsen om Maria kan vi tänka oss att hon går omkring där hemma i köket och donar.  Den där dagen hade säkert börjat precis som en helt vanlig dag, men den där dagen är ingen vanlig dag. Det är en dag då en ung tjej får en helt unik uppgift som inte bara förändrar hennes liv utan hela världen. Plötsligt kommer det en ängel som säger:

Var hälsad, du högt benådade, herren är med dig.

Lukasevangeliet 1:28

Typ en hyllning som om hon hade vunnit en viktig uttagning, men hon hade ju inte anmält sig till någon tävling. Hon blev såklart rädd och undrade vad en sådan hälsning kunde betyda, men ängeln lugnade henne och sade:

Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud.

Lukasevangeliet 1:30

Själv skulle jag nog bli väldigt rädd om det plötsligt stod en ängel i mitt hem. Men det står faktiskt inte att Maria blev rädd för ängeln.

Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda

Lukasevangeliet 1:29

Orden ”var inte rädd” eller något liknande återkommer gång på gång i bibeln. Jag har inte räknat själv, men jag har hört att den uppmaningen finns nästan 400 gånger i bibeln. En del säger att det är 365 gånger, alltså lika många gånger som det finns dagar på ett år. En del andra säger 366 gånger så att det passar när det är skottår, men jag har som sagt inte räknat.

En intressant sak är att den som införde att ett år skulle innehålla 365 dagar var Julius Ceasar, år 46 f.kr, och den som övertog makten efter honom var kejsar Augustus. Ni vet han som kom med påbudet att hela världen skulle skrattskrivas.

”Var inte rädd” är den uppmaningen Josef senare får när ängeln förklarar för honom hur barnet i Marias mage blivit till, det är dom orden som herdarna utanför Betlehem får höra den där natten då Jesus föds. Det är också de ord som kvinnorna vid graven får höra när de kommer dit och graven är tom. Men det är också en uppmaning, en hälsning till dig och mig idag.

Som ni säkert vet har alla människor grundkänslor som är medfödda, hur många dessa är varierar beroende på vem man frågar, men någonstans mellan sex och nio grundkänslor och en av dessa är rädsla. Men är bibelns budskap verkligen att vi inte ska känna en av våra grundkänslor? Det får ni fundera på.

Det känns ofta som att orden ”Var inte rädd” inte riktigt biter på vår rädsla och jag måste erkänna att det ibland nästan kan kännas provocerande att höra dom orden. Det finns ju så himla mycket att vara rädda och oroliga för idag. Kriget i Ukraina och det nya världsläget. De höjda priserna på bensin, diesel och matvaror, klimatkrisen osv….

Det lätt att oroa sig över saker och att vi liksom fastnar i en oro över sådant som vi tror ska hända. En oro som ofta slår till när vi ska somna eller gör att vi ligger vakna på nätterna. Men faktum är ju att det mesta vi oroar oss för faktiskt aldrig sker, men oron tar vår energi och vi blir faktiskt vårt sämsta jag när vi är rädda. Rädslan den kan hämma och begränsa oss och ofta fattar vi lite okloka och dumma beslut då vi är rädda.

Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.

Jesaja 41:10

När människor i bibeln får uppmaningen att inte vara rädda får de också höra ord som tro på mig, lita på mig, jag hjälper dig, jag håller dig i handen osv… Även om du kanske känner dig ensam, så finns Gud med dig. När du möter jobbiga saker i livet, och det gör vi alla, ingen av oss kommer undan, då finns Gud där och vill hjälpa. Det är därför han säger att vi inte behöver vara rädda.

Ängeln fortsätter och säger till Maria:

Du skall bli havande och föda en son och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron och han skall härska över Jakobs hus för evigt och hans välde skall aldrig ta slut.

Lukasevangeliet 1:31-33

Det måste farit runt massor av tankar i Marias huvud när hon fick höra detta, varvid hon frågar:

Hur skall detta ske? Jag har ju inte haft någon man. Jag har ju aldrig legat med någon

Lukasevangeliet 1:34

Maria hon ifrågasätter och undrar verkligen hur detta ska gå till? Och då möter ängeln henne precis där hon är, berättar hur det ska gå till och ger henne mod genom att också berätta om släktingen Elisabets graviditet.  

Helig ande skall komma över dig och den högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet din släkting väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.

Lukasevangeliet 1:35-37

Maria hon var säkert rädd och osäker inför detta, hon funderade nog på vad Josef skulle säga. Och vad skulle hennes föräldrar, släkten och grannarna säga?Tänk dig själv att behöva berätta för din man att du är gravid trots att ni inte legat med varandra! Kommer han tro att jag varit med någon annan? Maria funderade nog mycket på hur Josef skulle reagera när hon berättar att den helige ande är pappa till barnet, och att barnet är Guds son. Han kan ju tro att hon blivit galen och tappat fattningen totalt!

När Maria får höra hur det hela ska gå till, slutar hon att ställa frågor och säger i stället:

Jag är herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du sagt.

Lukasevangeliet 1:38

Ibland framställs Maria som en viljelös och kuvad tonåring, men jag tänker snarare att hon är modig och upprorisk tonåring som fullständigt struntar i människors åsikter och samhällets regler, för hon vill ju lyda Gud.

När hon undrade hur hon skulle klara detta tror jag att det var två meningar som hon gång på gång återkom till: ”Helig Ande skall komma över dig och kraft från den Högste skall vila över dig. Ty ingenting är omöjligt för Gud”

När man läser bibeltexten kan man tolka det hela som att Maria får en uppenbarelse av ängeln om vad som ska ske och att hon liksom inte har någonting att säga till om. Det är liksom redan förutbestämt att det är hon som ska bli mamma till Guds son. Okej, det förekommer ingen fråga i bibeltexten, där ängeln frågar Maria om hon vill detta. Men underförstått tror jag att det finns en fråga med i mötet mellan ängeln och Maria, där hon kan säga ja eller nej. Gud, han tvingar sig aldrig på någon människa, det är alltid ett fritt val att säga ja eller nej.

Berättelsen om jungfru Maria är en viktig berättelse om hur Gud som skapat himmel och jord väljer att bli beroende av oss människor. Genom att Maria säger ja och ställer sig till förfogande blir Gud människa genom henne. Inkarnationen visar att Gud vill komma oss nära, så nära att han vill veta exakt vad det är att vara människa.

För att Maria verkligen skulle förstå att ingenting är omöjligt för Gud berättade ängeln att hennes släkting Elisabet redan var gravid i sjätte månaden trots att hon var gammal och ofruktsam.

Det som sker några dagar efter detta är intressant, då Maria ger sig i väg till en stad i Juda bergsbygd för att träffa Elisabet. Det är inte en stad som ligger nästgårds utan det är typ femton mil dit. Idag är femton mil inte så långt men på den tiden var det långt. Så frågan är varför skulle hon dit? Det finns såklart flera teorier kring detta, kanske var det så att hennes föräldrar skickade i väg henne för att på något sätt lösa problemet med att hon hade blivit gravid innan hon gift sig. Hon kanske flydde bort för att hon själv tyckte att detta var så jobbigt att hantera. Tror faktiskt inte att det var någon av de anledningarna. Jag tänker att det är viktigt att vi vågar prata med varandra om det vi känner och upplever av Gud och att det var just därför som Maria begav sig till sin släkting Elisabet. Och där ger den helige ande Maria den bekräftelse hon så väl behöver genom Elisabet.

När Elisabeth hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: välsignad är du mer än andra kvinnor och välsignad är det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.

Lukasevangeliet 1:41-45

Kyrkoårets tema denna söndag är som sagt Guds mäktiga verk och det får du och jag vara en del av. Det finns en uppgift för var och en av oss. Den är säkerligen inte lika stor som den uppgift som Maria fick, men ändå oerhört viktig. Så frågan är vilka uppgifter vill Gud ge dig och mig och hur svarar vi?

Är du och jag beredda att lika helhjärtat som Maria säga: ”jag är herrens tjänarinna / tjänare, må det ske med mig som du har sagt”

Maria fick föda det lilla Jesus barnet, men jag tänker att vi alla på något sätt kan få föda honom. Jag förstår att det låter flummigt, men jag tänker att vi alla kan få vara med och låta honom ta gestalt i de sammanhang som vi befinner oss i.

Var och en av oss har ett uppdrag och det är att leva våra liv så mänskligt vi bara kan. Vi ska göra som Gud och bli människa. Vår uppgift är att ge Gud mänsklig gestalt och hur gör vi det? Jo, genom att själva vara mänskliga och medmänskliga.

Vi kan alla ha Maria som förebild och hennes sätt att bemöta ängelns budskap tyder på att hon var lyhörd. Det verkar som att hon levde med en förväntan om att kunna få besök av Gud, vilket gjorde att hon kunde förstå vad som skedde. Har vi också den förväntan?

Gud kanske inte kommer med buller och bång och de flesta av oss kommer nog inte uppleva något änglabesök. och Gud kan tala till oss på många olika sätt så vilket gör att vi måste vara uppmärksamma så att vi hör hans budskap till oss. Det kan vara att vi berörs av ett bibelord, en sångtext, en predikan, att någon visar omtanke för oss på rätt sätt vid rätt tillfälle, det kan också handla om en tanke, en känsla som vi känner inom oss.

Den inställning Maria hade till Guds ord är viktig, hennes inställning var att det Gud sagt är sant och det kommer att ske. Nio månader senare när herdarna kom till stallet i Betlehem för att besöka det nyfödda barnet och de berättade vad herren hade låtit dem veta tog Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Det är precis så vi ska ta emot Guds ord och löften, vi ska bevara och begrunda det i våra hjärtan. Låta hans ord ta plats i vårt inre!

Kanske är det så att vi precis som Maria både undrar och ifrågasätter då vi får ett budskap från Gud. Maria hon undrade hur det hela skulle gå till för hon hade ju aldrig legat med någon. Själva kanske vi undrar hur vi ska klara av det som Gud kallar oss till och kommer med lite bortförklaringar. Och tänker att vår talang och de livsomständigheter vi lever i gör oss till otänkbara kandidater. Men Gud kallar och vad vi än står i, vad vi än kämpar med så möter Gud oss precis där vi är och han säger: Var inte rädd! Du har funnit nåd och du är älskad.

Kom ihåg de ord som ängeln säger till Maria att den helige ande skall komma över henne och att den högstes kraft skall vila över henne. De orden är också till oss. Vi är inte ensamma utan den heliga ande och guds kraft är med oss och ingenting är omöjligt för Gud.”

/ Urban

Har du tänkt på att tystnad är en bristvara i dagens samhälle? Överallt översköljs vi av ljud och oljud, och många gånger kanske vi inte ens märker det…

… Men jag tror att detta eviga brus dränerar oss på energi och hindrar oss från att höra våra innersta tankar och funderingar.

Å ena sidan klagar människor över att man inte hinner i kapp sig själv, å andra sidan ser man till att aldrig ha tyst omkring sig. Titta dig omkring när du är ute bland folk så får du se, överallt går människor omkring med stora hörlurar eller små öronsnäckor, i samtal med någon eller med musik, podd eller ljudbok i öronen. Förutom möjligheten att lyssna på något handlar det nog ofta om att skapa en slags bubbla för att stänga ute omvärlden. Kanske har detta någonting att göra med en oförmåga och en rädsla att möta oss själva och Gud i tystnaden?

Jag gillar musik, tjo och tjim och kan emellanåt vara en riktig pratkvarn men samtidigt är tystnaden livsviktig för mig. Jag behöver helt enkelt tystnaden för att må bra, då den minskar min stress och ger mig ny energi.

Tystnaden hjälper hjärnan att återställa sig, ladda om batterierna och ger mig tankekraft. Det är som om jag inte kan få mina tankar och funderingar att stanna upp och lägga sig på plats om jag inte emellanåt får stunder utan ljud.

Det finns ett tystnadens rum inom oss alla som väntar på besök.

Patricia Tudor-Sandahl

Jag tror vi emellanåt måste stänga av ljudkällorna runt omkring oss så att vi känner och hör mer inåt. Den yttre stillheten är liksom en förutsättning för den inre, men tyvärr är det ofta så att den yttre världen invaderar den inre. Vilket gör att det som kommer inifrån sällan får chansen.

Förr var jag rädd för tystnaden. Jag motarbetade den och valde bort den, genom att ständigt fylla min tillvaro med ljud. Min rädsla för tystnaden bottnade i att jag då hörde mina egna tankar och att höra sina egna tankar kan vara både läskigt, frustrerande och jobbigt, men framförallt nödvändigt. Det är först när vi stannar till i tystnaden som vi kommer åt vårt innersta och det som skaver och gör ont.

Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus (och där var Gud).

Första Kungaboken 19:11-12

I tystnaden upptäcker jag att det finns någonting större än mig själv. Där kan jag få möta Gud, vilket verkligen är en god anledning till att vara tyst och att söka tystnaden.

Kanske är det så att Gud har bestämt sig för att han inte ska behöva höja rösten, så det gäller att vi söker tystnaden så att vi kan höra honom! För mig är det iallafall ofta så, samtidigt är jag fullt medveten om att mötet med Gud inte alltid är som en stilla susning utan ibland uppenbarar han sig även i det motsatta, i till exempel en hårdrockslåt.

/ Urban

Jag lyssnar ganska ofta på poddintervjuer med hockey och fotbollsspelare och något som ofta är återkommande i dessa intervjuer är att de haft svårt att stanna upp och njuta under sin karriär. Det är först efteråt som de kan ta sig tid att begrunda och reflektera över det de åstadkommit, under själva karriären är det ju alltid nya matcher de ska förbereda sig inför.

Det låter ju inte så himla roligt, men å andra sidan kanske det är precis så många av oss lever. Vi drömmer, planerar och sätter upp mål och när vi nått dit vi vill börjar vi genast jaga nya mål i livet istället för att stanna upp, begrunda och njuta av det vi upplevt och åstadkommit.

När jag skriver detta kommer jag att tänka på bibelns skapelseberättelse där Gud på sjunde dagen vilade för då hade han fullbordat sitt verk. Istället för att sätta igång med nästa projekt vilade Gud och begrundade det han skapat.

Men behövde Gud verkligen vila? Nej, jag tror faktiskt inte det.

Kanske är det så att Gud stannade upp, begrundade och njöt av sin skapelse för att vi ska förstå vikten av att göra detsamma.

/ Urban 

Varje dag året om, oavsett väder går ett äldre par förbi utanför min arbetsplats vid halv elva på förmiddagen och halv fyra på eftermiddagen. Hand i hand och alltid på samma sida om varandra…

… Att de passerar just dessa tider tror jag beror på att de uppskattar att ta en kopp kaffe efter promenaden. Det vill säga elvakaffe och eftermiddags kaffe vid fyratiden.

Ditt liv kanske inte är så inrutat. Men jag tänker att vi nog alla mer eller mindre är vanemänniskor, och om vi skulle försöka leva vårt liv utan vanor skulle det nog bli fullständigt kaos.

Vanorna de formar vårt liv här och nu men också det liv vi vill leva framåt. Det är genom att ändra vårt vanemönster som vi kan skapa förändring.

Det som gör det hela komplicerat är att det ofta tar lång tid att etablera nya vanor, samtidigt som det ofta går fort att eliminera en vana.

Att anamma det där talesättet att en gång är ingen gång är ett sätt att bjuda in till nya vanor, och det som ser ut som ett ofarligt undantag kan lätt gå över i en ny vana eller ovana.

Gränsen mellan vad som är vanor och ovanor är nog lite otydligt, men man kanske kan tänka att vanor är våra vänner och ovanorna våra ovänner.

Jag förstår mig inte på mig själv, jag bestämmer mig för att göra en sak, men sedan gör jag tvärtom. Jag beter mig på ett sätt som jag uppriktigt avskyr.

Romarbrevet 7:15

/ Urban

Det jag vill med mitt liv är det alltid det bästa för mig? Nej jag tror inte det, för min egen vilja är både opolitlig och förvillande.

Ibland vet jag verkligen inte mitt eget bästa, vilket kan vara svårt att acceptera. Visst jag kan förstå på ett plan att det är så, men att på djupet förstå hur oändligt lite jag vet, förstår och kan bedöma om nuet och framtiden är inte så lätt att ta till sig.

Och även om jag vet vad som är bäst för mig händer det gång på gång att jag gör precis tvärtom, precis såsom Paulus skriver:

Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag.

Romarbrevet 7:19

Under min livsresa har jag insett att vissa saker är bra för mig medan andra inte är det, och jag tror att vi kan öva upp vår urskiljningsförmåga kring detta genom att blicka tillbaka på livet och de erfarenheter vi fått. Men det är som sagt inte alltid så lätt.

Men jag tror att det finns en Gud som vet vad som är bäst för oss och som vill hjälpa oss.

Självklart kan vi välja att stänga Gud ute från våra liv och våra beslut, men personligen känner jag att jag dagligen behöver vända mig till honom. Erkänna mina begränsningar och erkänna att det finns någon större som ser en helhet som jag aldrig någonsin kommer att förstå.

När Jesus lär sina lärjungar att be, gör han det med en bön som vi kallar Fader vår. En bön som omfattar allt det som Jesus vill att vi ska be om. Man behöver kanske inte använda just de orden, men det är en slags mall för vad vår bön bör innehålla. I den bönen finns ett avsnitt som lyder:

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen

Matteusevangeliet 6:10

Att frivilligt lämna sin egen vilja till förmån för Guds vilja är en stor utmaning och jag måste villigt erkänna att jag ganska ofta ber att min vilja ska få ske. Att mina böner är utformade utifrån mina egna själviska behov, mina drömmar och min längtan…

… Detta trots att jag innerst inne vet att det bästa för mig är att våga be om någon annans vilja med mitt liv. Att Guds vilja över mitt liv är den bästa vägen och ibland så går hans vilja rakt emot min egen vilja.

/ Urban

De flesta av oss går säkert omkring med massor av tankar, funderingar och frågor inom oss. Vi för liksom en inre dialog med oss själva, som att vi talade stort och smått med någon om allt det livet innebär…

… För mig är det bön, ett sätt att berätta för Gud vad som finns inom mig.

Tyvärr tänker många att bön är en stillasittande aktivitet med slutna ögon och knäppta händer. Men bön är så mycket mer än så, det är ett samtal med Gud och för mig sker ofta de samtalen när jag är ute och promenerar.

Den kristna människan kan skapa sig en personlig levnadsregel, det kan gälla dagsrytmen, veckoschemat eller kanske hela livsrytmen… I perioder av andlig torka måste hon följa sin regel med ännu större trohet än under de dagar då allt går lätt och det är enkelt. Ett klassiskt råd är: Bevara ordningen så ska ordningen bevara dig.

Owe Wickström

I den församling (Immanuelskyrkan, Örebro) där jag är medlem har vi just nu en predikoserie om de goda vanornas kraft. Om kristna handlingar och praktiker som när vi gör dom till vanor sätter sig i vårt muskelminne och blir en andligt formativ kraft för våra liv.

Att promenera tillsammans med Gud har för mig blivit en god vana, en slags levnadsregel som gäller dagsrytmen men egentligen hela livsrytmen. Jag mår helt enkelt bra av det och det ger mig riktning i tillvaron, och promenerar det gör jag oavsett om solen skiner eller regnet står som spön i backen.

Det är med bönen som med motion, en stor del av vinsten är resultatet av en kontinuitet, den enkla handlingen som det innebär att dyka upp.

Philip Yancey

Jag har inga teologiska belägg, men många människor vittnar om att det känns lättare att prata med varandra under en promenad och att det ofta leder till djupa och förtroliga samtal. Kanske är det precis likadant när man promenerar tillsammans med Gud?

Dessutom är det så att framåtrörelsen, att sätta den ena foten före den andra sätter fart på våra hjärnceller och påverkar vår tankeförmåga och lösningsförmåga. Tänk vad många många problem som blir lösta när vi promenerar!

Att promenera med Gud är som ett kinder ägg med tre olika delar. Det ger frisk luft och motion, kontakt med mitt eget inre och med han som skapat himmel och jord.

/ Urban

PS. På länken nedan kan du ta del av Immanuelskyrkans gudstjänster: https://youtube.com/user/imkorebro DS.

Jag minns när jag för ett antal år sedan satt och tittade på min äldsta dotters friidrottsträning och fascinerades över hennes fina löpsteg, den höga farten och hennes förmåga att verkligen kunna ta ut sig totalt. Jag tänkte att så skulle jag också vilja springa och tog ännu en klunk av coca-colan samtidigt som handen fördes ner i godispåsen…

…men det räcker ju inte bara med vilja, det krävs ju handling också.

Som de flesta säkert vet är kondition en färskvara och för att behålla sin kondition behöver man träna regelbundet och för att förbättra den måste man höja nivån på träningen och utmana sig själv. Kanske är det precis likadant med andligt liv, att det behövs medveten träning för att Gud ska kunna röra vid våra liv.

Vi vet vad som händer om vi slår dank i soffan och fyller oss med chips och smågodis. Vi blir feta. Det vill vi inte så vi tränar. Gott så. Men samma regler gäller ju för andlig spänst. Det kostar på… Av någon anlednig tror vi att vi ska få behålla den andliga spänsten gratis. Men den behöver också vårdas och tränas, ibland hård sådan.

Marcus Birro

Jag tänker att min tro och relation med Gud inte är färdig. Det är snarare så att den utvecklas och håller sig levande så länge jag umgås med honom.

Träna dig dagligen i livet med Gud, ingen andlig förslappning, tack. Att träna kroppen är nyttigt, men träning i livet med Gud är väldigt mycket nyttigare, för det håller dig i andligt trim både nu och o evighet. Det är en sak som är säker. Lägg det på minnet.

1 Timotheosbrevet 4:7

Dagligen behöver jag därför göra aktiva val där jag på något sätt ger mig möjlighet att träna mitt liv med Gud. Det kanske låter kravfyllt, men samtidigt mår jag bra av att hålla mig i andligt trim, och det sägs ju också att den bästa motionen är den som blir av och precis likadant är det nog med andlig träning.

/ Urban