Goda vanor och dåliga ovanor

Varje dag året om, oavsett väder går ett äldre par förbi utanför min arbetsplats vid halv elva på förmiddagen och halv fyra på eftermiddagen. Hand i hand och alltid på samma sida om varandra…

… Att de passerar just dessa tider tror jag beror på att de uppskattar att ta en kopp kaffe efter promenaden. Det vill säga elvakaffe och eftermiddags kaffe vid fyratiden.

Ditt liv kanske inte är så inrutat. Men jag tänker att vi nog alla mer eller mindre är vanemänniskor, och om vi skulle försöka leva vårt liv utan vanor skulle det nog bli fullständigt kaos.

Vanorna de formar vårt liv här och nu men också det liv vi vill leva framåt. Det är genom att ändra vårt vanemönster som vi kan skapa förändring.

Det som gör det hela komplicerat är att det ofta tar lång tid att etablera nya vanor, samtidigt som det ofta går fort att eliminera en vana.

Att anamma det där talesättet att en gång är ingen gång är ett sätt att bjuda in till nya vanor, och det som ser ut som ett ofarligt undantag kan lätt gå över i en ny vana eller ovana.

Gränsen mellan vad som är vanor och ovanor är nog lite otydligt, men man kanske kan tänka att vanor är våra vänner och ovanorna våra ovänner.

Jag förstår mig inte på mig själv, jag bestämmer mig för att göra en sak, men sedan gör jag tvärtom. Jag beter mig på ett sätt som jag uppriktigt avskyr.

Romarbrevet 7:15

/ Urban