Jag tänker att slott är byggda för att synas, för att dra blickarna till sig. Tornen reser sig över trädkronorna, alléerna leder blicken framåt och de ståtliga fasaderna väcker nyfikenhet.
Men ibland tar vägen tvärt slut. En grind. Ett staket. Och en gul skylt som varnar: ”Varning för stora lösa hundar.” Ofta följs den av de enkla men tydliga orden: Privat område.
Då vänder jag.
Inte för att jag vet att det faktiskt springer omkring några stora hundar där inne. Kanske gör det inte det. Men jag är inte särskilt sugen på att ta reda på svaret. Det finns gränser där min nyfikenheten får ge vika för sunt förnuft.
Lite synd är det ändå.
Och det är bara att erkänna att jag blir besviken. Det där slottet får jag aldrig se på nära håll.
Det borde vara en mänsklig rättighet att få se alla Sveriges slott.
Naturligtvis vet jag att den tanken inte håller juridiskt eller moraliskt. Den som äger ett slott har samma rätt till sitt privatliv som den som äger en villa.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att den som väljer att köpa ett slott också får räkna med att människor blir nyfikna och vill stanna till för att titta och ta några kort.
Men hur gärna jag än skulle vilja promenera fram och titta på slottet, måste jag acceptera att vissa grindar inte är mina att öppna. Det fick mig att tänka på att det inte bara gäller slott.
Vi människor bär också på grindar. Ibland möts den som kommer nära av en osynlig skylt: Tillträde förbjudet. Inte av ovilja, utan av erfarenhet. Någon har blivit sviken. Någon annan har blivit sårad. En tredje behöver bara få ha en plats där ingen kliver in utan inbjudan.
Vi lever i en tid där många verkar utgå från att allt ska vara tillgängligt. Vi vill se bakom kulisserna, få veta detaljerna och bilda oss en uppfattning, även när vi egentligen inte blivit inbjudna.
Men kanske är en av livets viktigaste insikter att respektera det som inte är vårt.
Alla slott går inte att besöka.
Alla rum i en människas liv är inte heller öppna för allmänheten.
De finaste samtalen och relationerna uppstår sällan när vi tränger oss förbi skylten, utan när grinden öppnas av den som bor där.
Jag kommer säkert att fortsätta åka runt och leta efter nya slott. Och ibland kommer jag återigen att mötas av en grind, ett staket och en skylt som säger att jag inte får komma längre.
Det är kanske inte bara en lärdom för slottsutflykter. Utan också för livet.
/ Urban
Ps. Slottet på bilden är Stjärneborg Slott och bilden är hämtad via Google. Ds.
Urbans Tankar och Funderingar 