Idag köpte jag ståplatsbiljetter till U2:s konsert på Strawberry Arena den 28 april 2027. Och jag kan villigt erkänna att jag är sjukt peppad.
Visserligen återstår det 177 dagar innan jag får uppleva mitt favoritband live igen, men redan nu känner jag den där förväntan i kroppen.
Det är något alldeles särskilt med den där nästan barnsliga glädjen som infinner sig när man har något riktigt stort och efterlängtat att se fram emot.
Jag tror att vi människor behöver saker att längta efter. Något som bryter av vardagen, något som får oss att le lite extra när tankarna vandrar iväg. Det behöver inte vara en konsert med favoritbandet. Det kan lika gärna vara en efterlängtad resa, en stund tillsammans med en god vän, en mysig middag eller något helt annat.
Det viktiga är kanske inte alltid vad vi längtar efter, utan vad själva längtan gör med oss. Den kan nämligen göra oss glada långt innan det vi väntar på faktiskt inträffar.
Jag kan redan nu föreställa mig känslan av att stå där på Strawberry Arena. Sorlet från tusentals människor, förväntningarna som stiger när ljuset släcks och ögonblicket när musiken drar igång. Jag vet förstås inte exakt hur kvällen kommer att bli. Men jag vet att jag längtar efter den.
Samtidigt finns det något motsägelsefullt i allt detta. Vi pratar ofta om vikten av att leva i nuet. Att inte fastna i det som varit eller ständigt blicka framåt. Och det tror jag är viktigt. Men att leva i nuet behöver väl inte innebära att vi inte samtidigt får drömma om och se fram emot det som väntar?
Kanske är det snarare tvärtom. Att ha något att se fram emot kan faktiskt göra en gråtrist måndag lite ljusare.
Livet består trots allt inte bara av de stora ögonblicken. Det består också av alla dagarna däremellan. Av väntan, förberedelser, drömmar och förväntningar. Och ibland undrar jag om vi inte underskattar just den glädjen. Vi är så upptagna med att komma fram till det vi längtar efter att vi glömmer bort att uppskatta vägen dit.
Den 28 april kommer förhoppningsvis att bli en fantastisk kväll. Men fram till dess tänker jag njuta av förväntningarna, lyssna på musiken och räkna ner dagarna. För det fina med att ha något att längta efter är att glädjen inte behöver vänta tills det händer. Och just nu har jag 177 dagar av glädje framför mig.
/ Urban
