Det finns stunder i livet då det vi bär på blir för tungt. Sorgen, oron, motgångarna och allt det där som vi försöker hantera på egen hand. Ändå har många av oss svårt att be om hjälp. Vi vill vara starka, klara oss själva och helst inte belasta någon annan. Så vi fortsätter att kämpa på, trots att bördan kanske för länge sedan blivit för tung att bära ensam.
I Bibeln skriver Paulus att vi ska bära varandras bördor. Det är en uppmaning till medmänsklighet, att finnas där för varandra när livet blir svårt. Men bara några verser senare skriver han något som vid första anblicken verkar motsägelsefullt: Var och en ska bära sin egen börda.
Hur går det ihop?
Ska vi bära varandras bördor eller våra egna?
Jag har förstått att de grekiska orden i grundtexten har olika betydelser. Det finns en skillnad mellan det som är för tungt att bära ensam och det som faktiskt är vårt eget ansvar.
Och jag tänker att det finns en viktig lärdom i detta. Vi är inte skapade för att klara allting själva. Ibland behöver vi någon som lyssnar, stöttar och hjälper oss att bära det som blivit för tungt. Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet. Tvärtom kan det krävas stort mod för att erkänna att vi inte orkar längre.
Men samtidigt finns det saker i livet som ingen annan kan ta ansvar för åt oss. Våra val, våra handlingar och hur vi väljer att förhålla oss till det som händer. Vi kan få hjälp och stöd längs vägen, men vi kan inte överlåta hela ansvaret för våra liv på någon annan.
Jah tror att många brottas med den balansen. Antingen försöker vi bära allting själva och tror att det är styrka. Eller så överlåter vi livsbördan, ansvaret för sådant vi faktiskt kan påverka till någon annan och kallar det förtroende, när det kanske ibland handlar om flykt och att slippa ta ansvar.
Kanske handlar verklig styrka om att våga göra både och. Att inse när vi behöver andra människor. I modet att be om hjälp när bördan blir för tung, och i viljan att ta ansvar för det som faktiskt är vårt ansvar att bära. För livet är inte tänkt att bäras ensamt. Men det är heller inte tänkt att levas av någon annan.
/ Urban
