I’m so sick of feeling sorry for myself. Even my therapist. He’s sick of me as well.
Så börjar en av Benjamin Ingrossos nya låtar. Och det är något med de där raderna som träffar. De beskriver inte bara känslan av att tycka synd om sig själv, utan också hur trött man kan bli på sin egen självömkan. Så trött att man till och med inbillar sig att omgivningen, kanske även terapeuten, har fått nog.
Och ibland är det nog faktiskt så. Även människor som bryr sig om oss kan känna sig maktlösa när vi gång på gång fastnar i samma tankar och inte verkar hitta någon väg framåt.
Visst är det lätt att hamna där ibland, i känslan av att livet är orättvist och att man själv har drabbats hårdare än alla andra.
Men är det egentligen fel att tycka synd om sig själv?
Jag tänker att det beror på. Ibland behöver vi faktiskt få göra det. Livet kan vara både svårt och smärtsamt, och när vi drabbas av motgångar, besvikelser eller förluster måste vi få känna sorg, frustration, ilska och kanske till och med självömkan. Vi behöver inte alltid vara starka, positiva och se möjligheter i allting.
Samtidigt tror jag att det finns en fara i att fastna i självömkan. Om vi ständigt fokuserar på hur orättvist livet behandlat oss riskerar vi att bli fångar i vår egen bitterhet.
Jag vet själv hur lätt det kan vara att fastna i tankarna på allt som varit orättvist. Men jag har också insett att det inte hjälper mig att stanna kvar där.
När självömkan får styra våra tankar och vårt sätt att se på livet hjälper den oss inte längre att bearbeta det som hänt. I stället riskerar den att hålla oss kvar i det förflutna och hindra oss från att gå vidare.
Kanske handlar det inte om att sluta tycka synd om sig själv, utan om att lära sig visa sig själv medkänsla utan att fastna i självömkan.
Och kanske är det just där den avgörande skillnaden finns. Mellan att tycka synd om sig själv och att ta hand om sig själv. Att fastna i det ena riskerar att hålla oss kvar i det som varit. Att utveckla det andra kan ge oss kraft att gå vidare. För vi kan inte alltid välja vad livet utsätter oss för. Men vi kan försöka välja hur mycket makt vi låter det få över vår framtid.
/ Urban
