Nu vänder det!

Varje år, när sommarsolståndet kommer, säger jag samma sak: ”Nu vänder det!”

Jag säger det med viss beräkning. Inte för att förstöra stämningen, bara för att provocera lite.
Någon suckar. Någon protesterar. Någon tycker att jag är jobbig som på årets ljusaste dag måste påminna om att dagarna från och med nu blir kortare.

”Men sommaren har ju precis börjat!”

Ja, det är ju just det som är poängen. Hela våren har varit en resa mot mer ljus. Dag för dag har morgnarna blivit tidigare och kvällarna längre. Vi har kämpat oss ut ur mörkret. Och idag är det  årets längsta dag. Men från och med nu blir dagarna faktiskt kortare. Inte mycket. Kanske omärkbart till en början. Men ändå.

Det är inte en åsikt.

Det är ett faktum.

Vi människor har en märklig relation till tiden. Vi vill gärna tro att de bästa stunderna kan stanna kvar. Att sommaren precis ska börja och samtidigt aldrig ta slut.

Men tiden är som när man står på toppen efter en lång vandring. Utsikten är fantastisk. Samtidigt vet man att man inte kan stanna kvar. Färden fortsätter.

Jag säger inte ”Nu vänder det” för att vara pessimist. Tvärtom. Jag älskar årstidernas gång. Jag skulle inte vilja leva i ett land där det såg likadant ut året runt.

Jag älskar den första vårdagen när man känner att vintern tappat greppet. Jag älskar de ljusa juni nätterna när mörkret nästan glömmer att komma. Jag älskar höstens klara luft och löv som brinner i gult och rött. Och jag tycker om vinterns första snöfall när världen plötsligt blir tystare.

Det fina med varje årstid är att den inte varar för evigt. Om sommaren aldrig tog slut skulle den till slut bara bli vardag. Det är förändringen som gör att vi uppskattar den.

Därför känner jag ingen sorg när jag konstaterar att det vänder vid sommarsolståndet.

Snarare tvärtom.

Jag tycker att det finns något trösterikt i att naturen fortsätter sin eviga rörelse. Medan vi människor stressar, planerar och oroar oss går jorden sin bana med lugn självklarhet. Ljuset kommer. Ljuset går. Hösten följer sommaren. Vintern följer hösten. Och någonstans i december börjar det vända tillbaka igen.

Så ja, jag kommer att fortsätta säga: ”Nu vänder det.” För att provocera lite. Men framför allt för att påminna mig om att allt som är vackert också är i rörelse. Och att det är just därför vi uppskattar det.

/ Urban