I dödsskuggans dal

En viktig detalj i Psalm 23 finns i den fjärde versen då ”han” plötsligt förvandlas till ett ”du”. Innan har David skrivit att ”han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro, han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar för sitt namns skull”.

Plötsligt är det som att David inte längre skriver om Gud utan istället talar med Gud: ”om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig”. Han glömmer liksom bort att han håller på att skriva en psalm.

De gröna ängarna och det lugna vattnet är utbytt mot mörkaste dal och jag tror att vi alla mer eller mindre har erfarenhet av att livet är sådant, att livet både är glädje och sorg, hopp och förtvivlan, sommar och novembermörker. Men där nere i dödsskuggans dal verkar det som att David kommer riktigt nära Gud.

Ska jag vara helt ärlig känner jag mig lite  ambivalent för orden i den här i bibelversen. Jag har själv varit långt ner i dödsskuggans dal och kan inte säga att jag varit utan fruktan. Och frågan är om det alltid känts som att gud varit med? Nej, det kan jag inte påstå att det gjort.

Yeah, though I walk in the valley of shadow. Yeah, I will fear no Evil. I have cursed thy rod and staff, they no longer comfort me. Love rescue me

U2

Du kanske inte gillar U2:s ändring av Psalm 23, men det gör jag. Jag gillar den där blandningen av hopp och förtvivlan, tro och tvivel. Kanske är det för att jag själv varit där, att jag själv varit arg och förbannat Gud och slängt Guds ord i golvet då det inte givit mig någon tröst. Men samtidigt har jag fått erfara att hur långt bort Gud än verkar vara så är han mycket närmare än man anar.

Kampen och mörkret i dödsskuggans dal är nog ingenting vi längtar efter och ännu mindre ska söka efter. Men min erfarenhet är att prövningen kan innebära att man kommer närmre Gud och att ens tro blir djupare, då man upptäcker att Gud faktiskt är där och teori förvandlas till praktik och egna erfarenheter.

De mörka perioderna av livet har gjort att jag fått samma erfarenhet som David beskriver i Psalm 23, genom att ”han” förvandlats till ett ”du” och jag vill påstå att jag kommit ut ur den mörka dalen med ett nytt ljus i ögonen.

Men att ha herren som herde betyder inte frånvaro av problem och mänskliga tillkortakommanden, och frid är inte avsaknaden av problem. Nej, frid det är att veta att Gud är med mitt mitt i dödsskuggans dal.

/ Urban