Glädjen, sorgen och tacksamheten

Livet är inte som matematik, där plus och minus tar ut varandra. Glädjeämnen neutraliserar inte sorgerna utan de lever bredvid varandra

Marie Fredriksson

Jag gillar den formuleringen, för det är ju så att glädjen och sorgen inte tar ut varandra, utan snarare vandrar de tätt bredvid varandra och kanske är det vår räddning.

Skulle vi klara livets sorger om det inte var för att glädjen nog finns där bakom hörnet och väntar, och skulle vi känna och uppskatta glädjen på samma sätt om inte sorgen gjorde sig påmind.

Livet det går upp och ner och för mig finns det en slags tröst i det. Det gör att jag i livets mörkaste stunder kan lita på att det inte alltid kommer att vara så och i de ljusaste stunderna av livet gör den insikten att jag kan känna tacksamhet över livet som jag fått.

På något märkligt sätt har mitt livs sorger och nederlag, mina motgångar och bekymmer gjort att jag kan glädjas ännu mer över det jag har. Det innebär emellertid inte att jag vill förminska eller låtsas som att livet inte gör ont, för det gör det. Vissa av livets erfarenheter och upplevelser bär man alltid med sig som öppna eller läkta sår. 

Men sorgen den ska vi aldrig göra oss av med, för vi behöver den. Jag bär mina sorger och du bär dina. Utifrån kanske de ser olika ut, men i sitt innersta är de lika. Där de finns tätt intill glädjen och tacksamheten.

Att känna sorg och saknad är något vi alla får uppleva i livet och då kan det vara gott att tänka på att….

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort den riktningen. Låt inte sorgen gömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste öra som glädjen kan få.

Harry Martinson

/ Urban