Idag fick skogen bli min kyrka. Kände att jag behövde dra iväg till skogen, till träden där jag kan höra Gud andas intill mig. Jag behövde känna dofterna, se ljuset och färgerna och höra ljudet av fågelkvitter och trädsus.
Gud, min kristna tro, skogen och skapelsen hör liksom ihop. I det gröna kan jag möta Gud och få perspektiv på tillvaron, där blir Gud större och jag mindre.
Det är bara att se sig omkring! När folk har tagit sig en ordentlig titt på det Gud har skapat, har de alltid kunnat fatta saker man inte kan se och ta på, som hans eviga makt och gudomlighetens mysterium
Romarbrevet 1:20
För mig är skogen något vackert och underbart som samtidigt på något sätt synliggör den osynliga guden. För mig känns det som att man är närmare Gud när man är i skogen, vilket i och för sig inte är så märkligt för det är ju han som skapat den.
Ingen designer, konstnär, ingenjör eller biolog hade kunnat åstadkomma det Gud har gjort!
Man skulle kunna säga att naturen är Guds stora katedral, ett mästerverk som överträffar alla byggnader som gjorts av människor.
/ Urban
Ps. bilderna är från Karlslunds spåret i Örebro Ds.
Urbans Tankar och Funderingar 