Sitter på altanen i Sannerud och njuter av det välbehövliga sommarregnet som rensar luften från den intensiva värmen. Efter en månads torka behövdes det verkligen regn.

Älskar verkligen den friska luften och den där härliga doften som stiger upp från den torra marken när regnet faller, ett doft fenomen som tydligen kallas petrichor.
När jag hör regndropparna falla kommer jag osökt att tänka på att sommarregnet och tårarna påminner om varandra. Ibland kan våra känslor bli allt för stora för att rymmas i vår kropp, det kan handla om sorg, smärta, ilska eller frustration. Och då kan det vara skönt att få gråta ut ordentligt.
Visst det kan kännas besvärande och lite pinsamt att gråta, men jag tror att många med mig upplevt den där speciella lättnaden som kan infinna sig när man har gråtit. När man lättat på trycket ser man nämligen lite klarare på det som orsakade gråten och spänningarna släpper litegrann.
Efter sådana tårar kan det kännas precis likadant som efter ett välbehövligt och efterlängtat sommarregn.
/ Urban
