Månad: juni 2023

Gång på gång kommer det larmrapporter som menar att den psykiska ohälsan i Sverige breder ut sig. Att fler och fler svenskar upplever psykisk ohälsa och söker vård för detta, och att användandet av antidepressiva läkemedel ständigt ökar.

Men är det verkligen så att den psykiska ohälsan ökat? Är det inte så att vardagsproblem, känslan av att något är jobbigt och besvärligt plötsligt blivit psykisk ohälsa?

Jag vill absolut inte bagatellisera psykisk ohälsa, det finns många som lider av djup depression. Men att vara lite ”nere” och i perioder uppleva jobbiga känslor såsom sorg, oro och ångest är faktiskt helt naturliga reaktioner på de prövningar livet innebär.

Livet handlar inte bara om att vara lycklig och göra roliga saker. Det är både orealistiskt och krävande att förvänta sig att alltid vara glad, lycklig och ha roligt, och kanske är det just det som gör att människor mår dåligt.

Istället för tillåta sig att må dåligt lever många människor sina liv i en sorts flykt bort från det jobbiga i livet, på jakt efter lycka, tillfredsställelse och njutning. För visst är det väl så att vi ibland känner att vissa tankar och känslor inte är riktigt tillåtna, utan snarare är avvikelser som behöver döljas, bearbetas och ändras på fort.

Självklart är inte alla känslor lika roliga. Men det är inget fel med att vara ledsen, det är lika rätt som att vara glad. Det vi behöver lära oss är att förstå sig på och hantera sina känslor.

 / Urban

Jag har varit i många olika skogar, naturreservat och nationalparker de senaste åren, och på något sätt är det som att varje skog har sin egen speciella charm.

Det kan vara en lummig lövskog, en gammal tallskog med omkullfallna stammar och väldiga stenblock som gör området till en slags vildmark.

Det kan handla om terrängen, mossan, växterna och blommorna som finns där.

Det kan vara en trolsk tjärn eller en storslagen utsikt.

Det kan handla om dofterna, ljuset och luften. Om färgerna och ljuden.

Igår på Sveriges nationaldag funderade jag på vad jag som svensk är mest stolt över och en av de saker jag kom fram till är allemansrätten. Visst är det fantastiskt att vi i Sverige har rätten att vistas ute i skog och mark, och det utan att varken betala eller be om lov för det.

Att vi människor mår bra av att vistas i skogen vet nog de flesta och under coronapandemin blev det både eftertraktat och värdefullt för människor att vistas ute i skogen.

Jag trodde pandemin skulle få människor att inse vilken perfekt källa skogen är för avkoppling och återhämtning, men också för umgänge och gemenskap. Men effekten var tyvärr kortvarig, för det verkar som att många människor inte är vän med skogen. För trots att den är säll och sann, vänlig och innerlig verkar det sorgligt nog inte finnas någon samklang mellan skogen och människor 🤔

/ Urban

En ny asfalterad väg som används regelbundet är oftast lättare att ta sig fram på än en liten avlägsen grusväg med massa potthål. Och väljer man att köra en väg som man sällan åker blir man dessutom tvungen att köra lite långsammare, för man vet ju inte riktigt vad som väntar bakom nästa kurva.

Precis likadant tror jag det är med tankar, de tankar vi dagligen tänker kommer fram snabbt som ett autobahn, men det är betydligt svårare för de tankar som vi sällan tänker.

De vägar i vårt inre som används ofta är i gott skick och underhålls ofta, medans de vägar som sällan används ofta blir bortglömda och i dåligt skick. 

Tänker att det är viktigt att vi regelbundet funderar på vilka tankar vi ofta har om oss själva, våra medmänniskor, tillvaron och framtiden. Är det kloka, upplyftande, omtänksamma och kärleksfulla tankar eller är det negativa och destruktiva tankar? 

Och det är ju så vårt beteende styrs av våra tankar och känslor. Tankarna de skapar känslorna och känslorna skapar i sin tur tankar som påverkar vårt sätt att agera. Vi behöver därför fundera på om de tankar och känslor vi ofta har om oss själva, våra medmänniskor, tillvaron och framtiden verkligen är sanna och riktiga. Om dom inte är det behöver vi faktiskt ändra vårt beteende och förhålla oss till dem på ett annat sätt.

/ Urban 

Livet är inte som matematik, där plus och minus tar ut varandra. Glädjeämnen neutraliserar inte sorgerna utan de lever bredvid varandra

Marie Fredriksson

Jag gillar den formuleringen, för det är ju så att glädjen och sorgen inte tar ut varandra, utan snarare vandrar de tätt bredvid varandra och kanske är det vår räddning.

Skulle vi klara livets sorger om det inte var för att glädjen nog finns där bakom hörnet och väntar, och skulle vi känna och uppskatta glädjen på samma sätt om inte sorgen gjorde sig påmind.

Livet det går upp och ner och för mig finns det en slags tröst i det. Det gör att jag i livets mörkaste stunder kan lita på att det inte alltid kommer att vara så och i de ljusaste stunderna av livet gör den insikten att jag kan känna tacksamhet över livet som jag fått.

På något märkligt sätt har mitt livs sorger och nederlag, mina motgångar och bekymmer gjort att jag kan glädjas ännu mer över det jag har. Det innebär emellertid inte att jag vill förminska eller låtsas som att livet inte gör ont, för det gör det. Vissa av livets erfarenheter och upplevelser bär man alltid med sig som öppna eller läkta sår. 

Men sorgen den ska vi aldrig göra oss av med, för vi behöver den. Jag bär mina sorger och du bär dina. Utifrån kanske de ser olika ut, men i sitt innersta är de lika. Där de finns tätt intill glädjen och tacksamheten.

Att känna sorg och saknad är något vi alla får uppleva i livet och då kan det vara gott att tänka på att….

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort den riktningen. Låt inte sorgen gömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste öra som glädjen kan få.

Harry Martinson

/ Urban 

Nu för tiden talas det mycket om vikten av att leva i nuet och dessutom verkar man uppbringa en viss status om man kan visa att man lever i nuet. Och av någon märklig anledning kopplas uttrycket ofta ihop med lycka och tillfredsställelse.

Visst, det lättare att leva i nuet när man mår bra och när man gör något roligt och stimulerande. Men är det inte lite fjuttigt att uttrycket ”att leva i nuet” enbart ska handla om det, borde det inte snarare handla om att tillåta att livet händer i stället för att tvinga och försöka kontrollera det. Om acceptans, att på något sätt omfamna omständigheterna, även de jobbiga. Att just nu ser livet ut så här.

En del hävdar att vi inte kan påverka det som varit och att vi ingenting vet om framtiden. Personligen tycker jag att det är ett lite märkligt förhållningssätt till livet, för jag vill finnas med hela min existens i nuet, både framåt och bakåt. Dessutom måste man nog vara en guldfisk för att klara av att leva i nuet, det sägs nämligen att de både saknar minnen från sin historia och tankar på framtiden.

Jag har väl egentligen inget emot ”att leva i nuet”, så länge det förflutna och framtiden också får vara med på ett hörn.

Jag tror man ibland måste dra ut sin livslinje lite längre än vad man till vardags gör, och tänka på att livet består av en historia, ett liv jag levt så här långt och inte minst av en möjlig framtid… Vad är viktigt och mindre viktigt, vad måste jag göra och vad kan jag skippa. Om jag bara är upptagen av nuet så kan nästan allting bli viktigt.

Tomas Sjödin

Naturligtvis försöker jag vara närvarande i nuet, men samtidigt är jag medveten om att min historia gjort mig till den jag är idag och att de val jag idag gör påverkar min framtid.

Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp.

Tage Danielsson

Tänker att det är viktigt med en bra balans mellan alla tidsaspekter, för på något sätt lever vi ju både i dåtid, nutid och framtid samtidigt. Framtiden, den kan bara ses utifrån historien och nuet är en slags transportsträcka mellan det som varit och det som ska komma, och samtidigt som vi både blickar bakåt och framåt måste vi komma ihåg att leva här och nu.

/ Urban 

Jag brukar ofta få höra att jag är en bra lyssnare och det är jag nog. Men ärligt talat brukar jag ibland anta att jag förstår vad den andre menar, vilket gör att jag ligger steget före, drar slutsatser, avbryter och fyller i istället för att låta personen tala till punkt.

Man vill ju gärna komma med goda råd och lösningar, men det jag behöver göra är nog att backa och verkligen lyssna på vad den andre har att säga. För faktum är att ibland är det inte alls såsom jag tror.

Männsiskor kan se i syne, men vi kan också höra i höre.

Morgan Alling

Tänker att det är viktigt att man tar reda på om den man lyssnar på vill ”prata av sig” eller om den faktiskt vill ha goda råd. Många gånger tror vi att vi lyssnar, men i själva verket är det nog så att vi funderar på vad vi själva ska säga till personen som vi lyssnar på.

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig goda råd, då gör du inte det jag bad dig om.

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar berätta varför jag inte borde känna som jag gör, då trampar du på mina känslor.

När jag ber dig lyssna på mig och du känner att du måste lösa mitt problem, då sviker du mig, hur konstigt det än låter.

Lyssna! Allt jag bad om var att du lyssnar, inte pratar eller ordna något. Bara höra på mig.

Okänd

En del människor blir värsta rådgivarna när man berättar om ett problem, och säger att man ska göra si och så, så kommer allt ordna sig. Andra är rationella och försöker istället förklara varför man känner si eller så, och varför man reagerar si eller så…

Det är lätt hänt att tro att man måste säga något för att kunna vara till hjälp. Men faktum är att det många gånger är själva lyssnandet som hjälper oss. Visst är det skönt och befriande att få ”prata av sig” utan att bli störd, men samtidigt är jag är fullt medveten om att det är svårt att vara tyst när någon annan ”pratar av sig”.

Men om Gud skapat oss med en mun och två öron är det nog meningen att vi ska lyssna mer än vad vi pratar, och det tror jag man ska ta fasta på när man möter människor som mår dåligt. Och varför har Gud även skapat oss med två händer och två fötter? 🤔

/ Urban