Ett roligt semester nöje är att köra röjsåg och utan urskillning tar jag bort allt jag kan för att vi ska få en bättre utsikt över sjön Unden. Och när jag igår gick där med röjsågen kom jag osökt att tänka på den där gången då jag var ansvarig för församlingens sommarläger och vi skulle röja sly. Grabbarna tyckte inte att det var så roligt att röja sly utan de ville hellre ge sig på träden. Med dåliga yxor och sågar, men med mycket vilja fick de ner träd efter träd samtidigt som jag som arbetsledare försökte hindra dem från att ta ner alla träd.
Johan, en av deltagarna på sommarlägret var utbildad jägmästare, och han visste hur man förvaltar en skog på ett hållbart sätt. Han hade ett helt annat tillvägagångssätt i röjnings arbetet. Han gick ner på knä och analyserade vilka träd som var bra och hade potential och vilka som var dåliga. Och från olika vinklar tittade han noga på vilka som faktiskt skymde sikten ner mot sjön.
Nu ser man återigen sjön Unden och det kristallklara vattnet från stugan, även om min urskillningsförmåga nog inte är så god. Men hur är min urskillningsförmåga i livet? Har jag sly i livet som skymmer livets vatten?
Den sly vi har behöver inte vara av ondo, men vi har kanske fått för mycket av det? Och när vi staplar saker på varann kan de bli så många att de skymmer Gud. Frågan är om du och jag analyserar våra liv? Har vi ett tillvägagångssätt i livet där vi funderar på vad som får oss att växa oss närmare Gud och vad det är som skymmer honom?
Min bön denna morgon är att jag ska bli bättre på att urskilja vad som är gott och bra i mitt liv och vad som är dåligt, så att jag inte behöver röja urskillningslöst.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 