Att vara ett blåbär

När jag igår var ute och plockade blåbär började jag fundera litegrann på det där märkliga uttrycket ”blåbär” som används om nybörjare och amatörer.

Tycker det är ett märkligt uttryck, för blåbär är ju ett fantastiskt bär. Faktum är ju att det är ett av de nyttigaste bären som finns, de innehåller nämligen mycket mineraler, vitaminer och antioxidanter. Dessutom är det ju fantastiskt gott med blåbär och mjölk, amerikanska pannkakor med blåbär, blåbärspaj med vaniljsås och blåbärsmuffins 😋.

Googlade litegrann och fann att uttrycket möjligen har sitt ursprung från Vasaloppet där mindre duktiga åkare gärna stannade vid varje vätskekontroll för att dricka blåbärssoppa, och eftersom de vid varje tillfälle spillde litegrann såg de vid målgång ut som ”blåbär”. Det kan också vara så att uttrycket har betydligt äldre anor. I bondesamhället var alla vuxna upptagna med skörden och eftersom skördetid och bärtid infaller samtidigt fick de yngsta och minst erfarna plocka blåbär, därav uttrycket att en oerfaren är ett ”blåbär”.

Läste också att endast 2-5 procent av alla blåbär plockas och då ska man ha i åtanke att omkring 17 procent av Sveriges yta är blåbärsskog. Det är alltså oerhört mycket blåbär som varje år förgås.

Är det likadant med oss nybörjare och amatörer? Att våra gåvor och talanger aldrig kommer i bruk, utan istället förgås?

Tänker att det finns massor att hämta hos varje människa, att vi alla bär på en eller flera talanger. Givetvis är motivation, drivkraft, hårt arbete och drömmar och mål viktigt, men också att man får chansen. Att någon ser ens potential!

Tänk om vi alla blev bättre på att uppmuntra andra människors intressen, talanger, gåvor och drömmar!

/ Urban