Livet är som att cykla

Livet är som att cykla. För att hålla balansen så måste man fortsätta framåt.

Albert Einstein

Nuförtiden är det ganska sällan jag cyklar, men när jag blickar tillbaka på mitt liv är Albert Einsteins ord om att livet är som att cykla en alldeles utmärkt beskrivning på mitt liv.

För det mesta har det gått bra, men jag har också frontal krockat med ett träd, kört på ett rådjur, vaknat upp i ambulansen efter att ha krockat med en moped, blivit påkörd av bilist, slagit en volt över styret på tävlingscykeln och ett antal gånger kört omkull när det varit halt. Jag har fastnat med skosnörena i tramporna och kedjan har hoppat av ett antal gånger, för att inte tala om alla punkteringar.

Har du nån gång varit ute på en cykeltur och känt hur lätt det går, att du liksom bara far fram utan att knappt behöva ta i och trampa. Ända till det är dags att vända och åka hemåt igen, då tar det plötsligt emot och först då inser man varför det gick så lätt åt andra hållet.

När livet flyter på och det bekymmerslöst är det lätt att få för sig att livet alltid ska vara så, och trots att man är hjälpt av medvinden är man knappt medveten om att den finns. Istället för att inse den hjälp man får av medvinden är det lätt hänt att man istället ser flytet som ett resultatet av ens egna prestation.

Livet är både med- och motvind, och vilket håll det än blåser åt påverkar det vår cykeltur. När det är motvind behöver man ibland växla ner. Först en gång, sedan en till och i värsta fall till en ännu lättare växel. Det kommer inte att gå lika fort, men vi kommer att orka trampa.

Precis likadant är det med livet, när det känns tungt och jobbigt gäller det att växla ner, men märkligt nog gör många av oss precis tvärtom och lägger i en högre växel.

Vi måste acceptera att det tar emot och att vi måste växla ner. Men i backspegeln kan jag se att jag innan min utmattning gjorde precis tvärtom. Jag la i en högre växel och ansträngde mig hårdare och prioriterade inte vila och återhämtning.

/ Urban