Sitter framför brasan i Sannerud och tänker att jag behöver lite mer sol och värme i mitt liv, ska det verkligen vara så att man behöver tända en brasa mitt i sommaren?
Det var nog rätt länge sedan jag längtade så starkt efter sol och värme som jag gör just nu. Denna sommar har det verkligen varit svalt emellanåt, och när jag nu sitter och skriver detta har jag tydligen missat att regnet försvunnit och att solen nu skiner. Så det är nog bäst att gå ut en stund innan det blir mulet och regnigt igen.
Kommer osökt att tänka på N’Gangs gamla melodifestival låt: vill ha värme i våra kalla liv. Visst jag längtar efter värme, men mitt liv är ju inte kallt det är ju varmt 🤔 Det är bara sommaren som är lite kylig.
Faktum är att det svala vädret inte kan stänga ut den värme jag känner när jag får umgås med de jag älskar och vill tillbringa tid med. Den värmen är för mig både oumbärlig och svår att förklara.
Våra relationer med andra människor kan både vara varma, kyliga eller lite svala. Och min bön och längtan är att jag med mitt liv ska sprida ljus och värme.
Förutom naturupplevelser, gofika, de nära och kära som värmer mitt liv, tänker jag att det framförallt är Gud som värmer mig och mitt liv, och faktum är hans värme är långt mycket skönare än en brasas värme.
Guds värme är inte beroende av ett ex antal vedträn som är torra nog för att brinna. Guds värme har helt andra källor. Guds värme kommer inifrån honom. Han kanske mer skulle liknas vid en kärnreaktor. Men långt mycket bättre så klart. (Han har ju inga dåliga slaggprodukter som följd).
Pedher Skoog
/ Urban
Ps. Följ gärna min vän Pedher Skoogs blogg https://pedherskoog.com/ Ds.
Urbans Tankar och Funderingar 