Att söka ensamheten

Finns det något mer rofyllt än att vara ute och och vandra ensam i skog och mark? På något sätt är det som att skogen fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och förutom naturupplevelser beror det nog på att när jag är ute och vandrar kan jag samtidigt rensa tankarna. Tystnaden och framåt rörelsen gör också att jag kan följa en tanke hela vägen utan att bli avbruten, vilket är väldigt befriande.

Tänker att vi människor är sociala varelser som är skapta för gemenskap och samvaro och nära relationer är viktigt för att vi ska må bra. Men vi behöver också stunder av ensamhet och egentid för återhämtning och reflektion.

Jag tror att det finns en sund och nödvändig ensamhet som vi behöver söka. En frivillig ensamhet där man på något sätt kan hinna ikapp sig själv.

Men tyvärr har många vuxna svårt för ensamhet och kanske är det så att vi måste lära den yngre generationen vikten av att ibland vara ensam. Till vardags arbetar jag på förskola och får ofta frågan av vårdnadshavare om deras barn lekt tillsammans med andra barn. Givetvis är det sociala samspelet viktigt men jag tänker också att det är viktigt och sunt att lära sig att leka själv.

Många barn har berövats förmågan till den goda ensamheten därför att de inte har en trygg bas. En viktig förutsättning för att kunna knyta an till en annan person är just förmågan att vara ensam… Det är denna trygga ensamhet som gör att man kommer i kontakt med sina innersta känslor och låter dem bli tydliga.

Owe Wikström

Ju mer man söker ensamheten, desto mer bekant blir man med sig själv och dessutom gör det att man känner sig mindre ensam.

Och när Michael Jeff Johnson sjunger: ”Farväl till ensamheten…” handlar det inte om att vi ständigt ska söka oss till umgänge och gemenskap, utan snarare om vetskapen att vi inte är ensamma i ensamheten, för Gud är där.

/ Urban