Månad: augusti 2023

Sitter och funderar på vad som är den viktigaste drivkraften i mitt yrke? Vad är det som motiverar mig att dagligen umgås med barn och engagera mig i deras liv? Och vad är det som driver mig att skriva blogg texter och engagera mig i en församling? Vad är det som ger mening åt tillvaron?

Min drivkraft och det som känns meningsfullt för mig är att få vara med och göra skillnad för andra människor. Jag vill helt enkelt att det ska märkas att jag är där och jag vill lämna avtryck efter mig.

Jag vill i såväl ord som handling vara med och på något sätt forma en mänskligare värld, och det finns nog ingen större tillfredsställelse än att lägga sig på kvällen och veta att man fått betyda något för en annan människa.

Att man fått göra en annan människas börda lite lättare, att man fått någon att skratta och återigen trivas med tillvaron. Att man fått någon att känna sig uppskattad, respekterad och värdefull. Att man hjälpt någon att utvecklas, komma till insikt eller ta det där första steget.

Det allra bästa sättet att göra skillnad är nog att finna sin plats i livet och utifrån den göra skillnad på sitt eget speciella sätt, vilket också ger livet syfte och mening, och en känsla av tillfredsställelse. Och kanske är det så att vi inte bara ska hitta vår plats i livet utan också hjälpa andra att finna sin.

/ Urban 

Läste nånstans att motgångar ofta är en förklädd vän, så möt den med tacksamhet för den ger dig styrka och kunskap.

Okej, jag tror faktiskt att det är sant att man lär sig mest i uppförsbacke, att motgångar kan göra oss starkare. Men att vara tacksam det är inte inte alltid så lätt 🤔.

Livet, det går upp och ner som en bergochdalbana, vi möter både motgångar och framgångar, glädje och sorg, hopp och förtvivlan och vi kan inte alltid i förväg veta vad vi kommer att möta. Ibland blir det inte alls som man tänkt sig, vilket är en en del av livet och då får man helt enkelt försöka anpassa sig till de nya förutsättningarna, vilket såklart inte alltid är så enkelt.

Men om livet skulle vara enkelt, rakt och utan problem kanske vi inte skulle värdesätta det på samma sätt, ibland är det inte trots svårigheterna utan tack vare svårigheterna vi ser tillvaron på ett nytt sätt.

När allting tycks gå dig emot ska du tänka på att ett flygplan alltid lyfter i motvind och inte i medvind.

Henry Ford

Kanske är det så att svårigheter och problem behövs för att man ska kunna växa. Att de kan få oss att börja använda egenskaper och förmågor som vi inte visste att vi hade. Att problem, motgångar och bekymmer är som knivar, antingen tjänar de oss eller så skär de oss. Det beror på om vi griper den kring bladet eller skaftet. Griper du en svårighet runt bladet skär den dig, grip den runt skaftet och du kan använda den till något skapande!

/ Urban

Jag lyssnar mycket på musik, i alla möjliga olika genrer. Allt från hårdrock till singer songwriter och mitt i all den ständiga ström av musik som jag lyssnar på finns det låter som berör mig extra mycket.

Carola’s låt ”Så länge jag lever” är en av de låtar som ger mig gåshud. Ni vet den där sköna känslan som känns i hela kroppen när man hör en låt som känns viktig och meningsfull. Där melodin och texten liksom gör en varm inombords.

Du ser mitt hjärta, du ser min längtan att få lägga ner mitt liv inför dig. Fri och förlåten jag sträcker mig framåt mot allt det som du har för mig. Och jag vet du är med mig varje morgon när jag vaknar upp. Och du står vid min sida och jag tänker aldrig nånsin ge upp

Så länge jag lever, så länge jag finns kvar på denna jord. Så länge mitt hjärta slår vill jag leva, leva för dig

Stormarna kommer och regnet det faller, men jag står här i din härlighet. Jag står på din klippa, jag står på ditt ord, jag står på alla löften du gett. Och jag vet du är med mig, när jag faller reser du mig upp. Och du står vid min sida och jag tänker aldrig nånsin ge upp

Så länge jag lever, så länge jag finns kvar på denna jord. Så länge mitt hjärta slår vill jag leva, leva för dig

Stefan Almqvist

Det kanske låter pretentiöst men så länge jag lever, så länge jag finns kvar på denna jord. Så länge mitt hjärta slår vill jag på något sätt leva för Gud. Det är i alla fall min längtan att det ska vara så.

Jag vill liksom att varje andetag och varje hjärtslag av mitt liv ska få tillhöra den Gud som omsluter mig med sin oerhörda kärlek och nåd.

Visst jag har upplevt mörker och svåra omständigheter i livet och kämpat med tvivel, men samtidigt har jag hela tiden på något sätt försökt att lita på de löften som Gud gett och jag har inte givit upp.

Jag vill tro att han älskar mig och att jag är förlåten. Att han aldrig kommer att lämna eller överge mig. Att han är med alla dagar till tidens slut och att allt samverkar till det bästa. Att hans tankar är fridens tankar och inte ofärdens för att ge mig en framtid och ett hopp. Att han en dag skall torka alla tårar, och att döden inte skall finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen smärta.

Tror inte att det finns någon speciell mall för hur man ska leva sitt liv för Gud. Utan det handlar nog mer om ens inställning, att man med Guds hjälp försöker göra så mycket gott som möjligt.

/ Urban

Det finns mycket att oroa sig över, till exempel mängden dödsskjutningar som sker i Sverige och att vårt land blivit ett högt prioriterat mål för terrorister i spåren av den senaste tidens koran bränningar. Sedan har vi kriget i Ukraina och klimatförändringarna som gjort att vi både haft torka och översvämningar denna sommar.

Men det som bekymrar mig allra mest är att många barn idag växer upp utan tydliga gränser. Det är som att allt snack om barns inflytande och rättigheter gjort att många föräldrar lämnat över ansvaret till barnen själva, och till oss som arbetar på förskola och skola.

Men jag tänker att det i första hand är föräldrarnas ansvar att i barnuppfostran visa kärlek och att sätta gränser, och det handlar inte om att hämma och begränsa utan snarare är det kärleksfullt att sätta gränser. Läste nånstans att föräldrar som inte sätter gränser placerar sitt barn i ett livsrum utan väggar och ett sådant rum är svår möblerat. Vilket är en klockren beskrivning på varför barn behöver gränser.

Självklart är det en naturlig del av barns utveckling att ifrågasätta och att testa gränser, men lika självklart borde det vara att som förälder säga ifrån, som en markering när en gräns är nådd.

Jag tänker att ett barn som alltid får som det vill blir dåligt rustad för livet. Det barn behöver är gränser som får dem att stanna upp och inse att det finns andra människor som också har önskningar och en vilja, vilket innebär att man inte alltid kan få som man vill.

Barn behöver få träna på att inte få som de vill och som förälder är det ens uppgift att hjälpa barnet att hantera sina känslor och att lära sig att stå ut med nederlag och besvikelser.

Är övertygad om att barn mår bra av fasta rutiner och tydliga gränser, att de vet vad som förväntas av dem, vad som är rätt och fel, vad man får göra och vad man inte får göra. Vilket beteende och ordförråd som är okej och vad som inte är acceptabelt. Det ger barnen en trygghet, en trygghet som alldeles för många barn saknar idag.

/ Urban

Tro kan definieras på många olika sätt och som vanligt tolkar vi ord utifrån våra egna erfarenheter och sammanhang i livet.

Så när jag efter att i våras delat min livsberättelse fick frågan om vad som betytt mest för mig? Vad det är som gjort att jag kunnat gå vidare? Så var svaret ganska givet.

Visst, det där med självkänsla och självförtroende är komplicerat, och jag har känt hur orken sinat och hur allt känts hopplöst. Men samtidigt har jag fått kraft att orka gå vidare och jag är övertygad om att den kraften kommit från Gud.

Samtidigt tänker jag att ordet tro väldigt lätt blir begränsat om det enbart sätts in i ett religiöst sammanhang, tror nämligen att ordet tro är viktigt och innehållsrikt även utanför den religiösa sfären. Att det liksom är någonting som vi ständigt behöver ha inom oss för att må bra.

Tron på att just jag är viktig och värdefull. Att mitt liv har ett syfte och att det finns en uppgift just för mig.

Att tro på sig själv, på sina egna ideer och drömmar. Att saker och ting faktiskt kan förändras, och att jag kan göra skillnad.

Att tro gott om andra människor trots att vi märkligt nog mer eller mindre är tränade i att inte tro gott om andra. För faktum är ju att man redan som barn blir varnad för att prata med främmande människor, trots att merparten av alla människor är goda och ärliga.

/ Urban 

I vårt vardagsrum har vi tre stycken prydnads bokstäver uppställda på en hylla som bildar ordet tro, flyttar man om dessa litegrann får man fram ordet rot, vilket jag tänker är en alldeles utmärkt beskrivning på trons funktion.

En rots funktion är att förankra trädet eller växten i marken och förutom att ge stadga har den som funktion att ge vatten och näring ur jorden.

Det är min kristna tro som förankrar mig i marken och förser mig med vatten och näring. Tron är liksom den punkt där mina erfarenheter av livet möter Gud, och på något sätt formar och definierar mig och mitt liv. Eller som Brian D.Mclaren så vackert beskriver det, tron ger livet en medelpunkt.

Tron ger livet en medelpunkt som gör att man kan få jämvikt gentemot livets alla krav, tillfällen och njutningar. Tron ger livet en referenspunkt så att livets beståndsdelar får rätt proportioner. Tron ger skäl att livet ska levas behagfullt och väl.

Brian D.Mclaren

Jag kan tycka att våra hjärnor fått ett alldeles för stort utrymme i dagens samhälle på hjärtats bekostnad. Men tron behöver ha sin rot i vårt innersta, för om den tappar kontakten med vårt inre så blir den hård. Samtidigt är det viktigt att vi inte bara försöker hålla fast i en tro som vi bär på, utan snarare är det av vikt att vi tar steg in i en relation till den Gud som bär oss.

/ Urban

Idag lever det ungefär 8 miljarder människor på jorden och majoriteten av dessa varken tycker eller tänker såsom jag, men ändå bedömer jag ofta andra människor och kulturer med mitt eget liv som måttstock.

Faktum är ju att vi ofta tänker och agerar utifrån vår lilla värld, och självklart är det ofrånkomligt att inte se sin egen kultur som central, men att värdera andra kulturer utifrån den referensramen, är det verkligen rätt? 🤔.

Vi människor påverkas av allt det vi fått med oss i livet från barnsben och vidare in i vuxenlivet. Och det är ju faktiskt så att våra invanda värderingar och ageranden påverkar vårt tyckande och tänkande, och styr mycket mer än vad vi kanske tror. Så när jag bedömer omvärlden gör jag det med mina västerländska nordiska ögon men också med frikyrkoglasögon. Och förutom det så påverkar det så klart att jag arbetar på förskola och är mer intresserad av mjuka frågor än teknik och ny innovation.

Vi människor är olika, och har olika stilar och intressen. Och vi har olika behov och mål här i livet och det finns skillnader mellan kön, och mellan individer från olika kulturer. Om vi förstår att vi människor är olika kan vi också få en bättre förståelse för att vi tycker och tänker olika.

Det vi behöver är att vara medvetna om hur vår konsumtion av kultur påverkar oss och förstår man det egna kulturella jaget i förhållande till andra kulturer så tror jag att man blir lite mindre etnocentrisk.

Att leva handlar alltså till stor del om att försöka förstå sig på både sitt eget inre och andra människor. Att försöka förstå vad det är som påverkar mig och gör att jag agerar på ett visst sätt, men också att försöka förstå vad det är som gör att andra agerar och reagerar såsom de gör.

För att kunna förstå andras perspektiv behöver vi både vara nyfikna och reflekterande, vilket inte är detsamma som att förkasta sitt eget sätt att se på världen och sina egna normer och värderingar utan det handlar snarare om att försöka få en mer samlad bild av världen.

/ Urban

Ni som känner mig vet att jag älskar solnedgångar och den gångna veckan har jag befunnit mig i Naxos. Kväll efter kväll har jag precis som många andra tagit mig ut via en smal vågbrytare till den lilla ön där Porten till Naxos står.

Solnedgången härifrån är något av det allra vackraste man kan tänka sig. Visst fanns det dom som var lite högljudda men totalt sett kändes det väldigt andaktsfullt att se solnedgången tillsammans med människor från många olika länder.

Dag och natt är inte avsedda att vara tillsammans, och de har alltid kämpat och jagat varandra, men när de stannar och ler och rör vid varandra ett ögonblick,
de vackraste solnedgångarna är födda.

Fabrizio Caramagna

När solen gått ner fick den applåder innan folk långsamt gick in till Naxos igen. Personligen var jag inte alls beredd på applåderna, men tyckte det var väldigt fint.

Tänk om många fler skulle förstå att solnedgången är ett viktigt inslag och börja applådera! Vad skulle det få för effekt på mänskligheten?

Egentligen var det väl inte solen som fick applåderna utan den Gud som skapat solen ☀️ och en solnedgång kan verkligen få oss att stanna upp och tänka på allt det vackra som omger oss.

Det är inte lätt att förstå en solnedgång. Det har sina tider, sina mått, sina färger. Och eftersom det inte finns någon solnedgång, säger jag en, som är identisk med en annan, måste forskaren kunna urskilja detaljerna och isolera kärnan tills han kan säga att detta är en solnedgång, solnedgången.

Alessandro Baricco

/ Urban

Ps. Stort tack till Ann-Sofie Bergqvist som tipsade mig om detta solnedgångs ställe. Ds.

Den Gud som jag tror på är en Gud som talar, eller vad sägs om skapelseberättelsen i Första Moseboken där allting blir till genom hans ord, och i bibeln finns det flera berättelser där Gud talar till människor med en hörbar röst.

Okej, jag har väl aldrig hört Guds röst på samma sätt som jag hör människor runt omkring mig prata, och han har inte talat till mig med eldskrift på väggen, men jag tror ändå på en Gud som på något sätt talar till mig.

Min erfarenhet är att Gud kommunicerar med oss på en mängd olika sätt, genom vår längtan och våra känslor, genom drömmar och visioner. Som en tyst inre röst men också genom andra människor, händelser och omständigheter i livet. Personligen upplever jag ofta Guds röst i naturen.

För att kunna höra Gud tala behöver man leva sitt liv med ett öppet sinne, där man på något sätt gör sig mottaglig att höra hans röst. Men märkligt nog glömmer jag ibland bort att Gud faktiskt talar till oss genom Bibeln. Det ord som är levande och verksamt (Heb 4:12)

Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv.

2 Timotheosbrevet 3:16

Trots att bibeln skrevs för länge sedan av mängd olika författare vars liv var helt olika våra egna så ger den oss vishet, förståelse, utmaning och perspektiv idag. Men den är dock inte så lättbegriplig som vi önskar, vilket har en förklaring.

Jag antar att vårt problem här, liksom i många områden i livet, handlar om förväntningar. Vi är vana att människor skriver för oss. Tidningar och tidskrifter riktar in sig på en läsnivå för en åttondeklassare, vilket är lätt för oss alla. Läroböcker är vanligtvis skrivna inte bara av kunniga människor, men också av skickliga pedagoger som är uppmärksamma på våra inlärningsmetoder, uppmärksamhets omfång och preferenser beträffande format. Populär skönlitteratur (de böcker de flesta av oss läser, om vi överhuvudtaget läser) är skrivna för att vara populära, och det betyder enkla för oss, tillgängliga för oss. Vi antar, om bibeln på något sätt är inspirerad av den helige anden skulle vara så vänlig och hänsynsfull att på liknande sätt anpassa den uteslutande till oss. Det kan förefalla ganska rimligt… till en början. Men, tänk efter. Om bibeln hade skrivits för läsare på tvåtusentalet, hur skulle den ha framstått för de ursprungliga lyssnarna, eller lyssnare under 500-talet f.Kr. eller 700-talet e.Kr. eller 1300-talet e.Kr? Och om vi antar att jorden fortfarande snurrar då, hur skulle en stil och form med målgruppen primitiv demografisk kohort på 2000-talet upplevas av avancerade läsare på 2800-talet?

Brian D.Mclaren

/ Urban