Barn behöver gränser

Det finns mycket att oroa sig över, till exempel mängden dödsskjutningar som sker i Sverige och att vårt land blivit ett högt prioriterat mål för terrorister i spåren av den senaste tidens koran bränningar. Sedan har vi kriget i Ukraina och klimatförändringarna som gjort att vi både haft torka och översvämningar denna sommar.

Men det som bekymrar mig allra mest är att många barn idag växer upp utan tydliga gränser. Det är som att allt snack om barns inflytande och rättigheter gjort att många föräldrar lämnat över ansvaret till barnen själva, och till oss som arbetar på förskola och skola.

Men jag tänker att det i första hand är föräldrarnas ansvar att i barnuppfostran visa kärlek och att sätta gränser, och det handlar inte om att hämma och begränsa utan snarare är det kärleksfullt att sätta gränser. Läste nånstans att föräldrar som inte sätter gränser placerar sitt barn i ett livsrum utan väggar och ett sådant rum är svår möblerat. Vilket är en klockren beskrivning på varför barn behöver gränser.

Självklart är det en naturlig del av barns utveckling att ifrågasätta och att testa gränser, men lika självklart borde det vara att som förälder säga ifrån, som en markering när en gräns är nådd.

Jag tänker att ett barn som alltid får som det vill blir dåligt rustad för livet. Det barn behöver är gränser som får dem att stanna upp och inse att det finns andra människor som också har önskningar och en vilja, vilket innebär att man inte alltid kan få som man vill.

Barn behöver få träna på att inte få som de vill och som förälder är det ens uppgift att hjälpa barnet att hantera sina känslor och att lära sig att stå ut med nederlag och besvikelser.

Är övertygad om att barn mår bra av fasta rutiner och tydliga gränser, att de vet vad som förväntas av dem, vad som är rätt och fel, vad man får göra och vad man inte får göra. Vilket beteende och ordförråd som är okej och vad som inte är acceptabelt. Det ger barnen en trygghet, en trygghet som alldeles för många barn saknar idag.

/ Urban