Idag är det trettonde söndagen efter trefaldighet och temat för dagen är medmänniskan.
Evangelietext denna söndag är den gyllene regeln, vilket utan tvekan är en av de allra kändaste texterna i bibeln.
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
Matteusevangeliet 7:12
Det finns tydligen ett judiskt uttryck från ungefär samma tid som säger att ”allt vad du inte vill att människor skall göra mot dig, det skall du inte heller göra mot dem.” Visst det kanske låter lika, men jag tänker att det är en stor skillnad på att undvika att göra ont och faktiskt sätta sig in i en annan människas liv och göra gott.
Jesu ord tvingar oss att fundera över hur vi vill bli bemötta och behandlade av andra. Men vill alla verkligen bli bemötta och behandlade såsom jag vill? 🤔
Det sägs ofta att vi människor är lika varandra och visst vi har alla samma grundläggande basbehov av mat och dryck, trygghet och gemenskap. Att bli sedda, bekräftade och älskade, men vi är olika individer, så vad är det som säger att andra vill bli behandlade såsom jag vill bli behandlad?
Fråga andra vad de behöver och gör det dom vill ha, hur vet jag att du vill ha det jag vill ha!?
Navid Modiri
Tänker att det är viktigt att sätta sig in i andra människors perspektiv och sträva efter att bemöta andra såsom de vill bli bemötta. Om man fortsätter att behandla andra såsom man själv vill bli behandlad kommer man på ett påtagligt sätt märka att vi alla är olika. Så fråga vad andra vill och berätta själv vad du vill!
Och för att göra det hela ännu mer komplicerat tänker jag att vi ibland behöver göra något som den andra personen faktiskt inte vill, för att vi vet vad som är rätt och riktigt. Och det är ju faktiskt så att vi inte alltid vet vårt eget bästa. Ibland kan man vara en bra medmänniska genom att vara en motmänniska!
Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.
Romarbrevet 12:17-18
I dagens episteltext står det att man inte ska löna ont med ont. Men visst är det väl så att vi ibland låter andra smaka på sin egen medicin. Att vi helt enkelt ger andra samma dåliga behandling som de ger oss.
Ibland är det nog nödvändigt att låta människor smaka på sin egen medicin för att få dem att förstå sitt dåliga beteende, men samtidigt är det ju så att den som lönar ont med gott bryter en nedåtgående spiral. Och att hålla fred med alla människor är ju givetvis en omöjlig uppgift, men det känns ju skönt att de där sista orden ”så långt det är möjligt och kommer an på er” finns med i meningen.
/ Urban
