Att bearbeta livet är ofta cirkulärt

Jag har ofta liknat livet vid en berg och dalbana, men frågan är om inte en virvelvind är en minst lika bra bild av livet. Ni vet en sådan där tivoliattraktion som snurrar runt runt runt…

Är det för att jorden snurrar runt, eller går livet i cirklar? Det känns ju som att saker kommer tillbaka om och om igen, likt höst, vinter, vår och sommar.

Precis som många andra har jag ibland huvudet fullt med tankar som snurrar runt runt. En del saker kan jag släppa fort och lämna bakom mig, men vissa saker behöver bearbetas för att man ska kunna gå vidare. Man kan nästan känna sig som en tvättmaskin som snurrar runt, runt tills det är rent, men när det är rent blir man genast fullproppad med massa ny smutstvätt.

Kanske är det så att bearbetningen av livet inte alltid är linjär där man checkar av problem efter problem, utan snarare cirkulär där man med vissa saker behöver gå flera varv.

Det är lätt hänt att man blir självanklagande och tänker ”har jag inte kommit längre?”, men det kanske är precis det man har. Visst, det kan kännas som att man är tillbaka på samma ställe men i själva verket kanske det är på ett annat skikt. Och ibland behöver man borra igenom många skikt för att förstå vad det egentligen är man brottas med.

/ Urban