Att förlåta för vår egen skull

Livets livsvillkor är att vi både kommer göra andra illa och själva bli svikna, kränkta och sårade. Så ser livets livsvillkor ut för oss alla.

Alla behöver vi både ge och få förlåtelse, men ofta är det nog så att förlåtelsen först och främst är för oss själva. Att vi förlåter för vår egen skull.

Förlåtelsen är först och främst för dig, den som förlåter. Den gör dig fri från något som håller på att sluka dig levande och som kommer förstöra din förmåga att älska helt och öppet.

William P. Young

Förlåtelse behöver inte handla om den andra personen, utan snarare är förlåtelse en slags nyckel till att kunna gå vidare i livet. Att förlåta kan nämligen göra att vi själva mår bättre.

Att inte kunna förlåta en annan människa är märkligt nog oftast värst för oss själva, för det gör att vi håller oss själva som gisslan i våra sårade känslor och tankar.

Förlåtelse behöver inte handla om att man försonas med personen som har sårat en. Det innebär inte heller att man måste glömma något hemskt man har blivit utsatt för. Att man slutar att utkräva ansvar, att man slätar över, förringar eller ger sitt okej till det som hänt.

Att förlåta handlar snarare om att försöka försonas med det som hänt, att släppa taget och inte låta hat, vrede, hämndbegär, skam och förödmjukelse få fäste inom oss.

/ Urban.

Ps. William P. Youngs citat är hämtat ur boken Ödehuset Ds.