Månad: september 2023

Publicerat den

Kyrkoårets texter

Imorgon börjar jag ett nytt projekt på bloggen, där jag varje söndag och helgdag ska publicera tankar och funderingar utifrån kyrkoårets texter och teman.

Det kommer vara en utmaning, men jag gillar tanken med kyrkoåret för det ser ju till att man inte enbart får höra de texter som predikanten gillar, utan istället får man ta del av en mängd olika texter och teman. Dessutom är det nog så att mina blogginlägg ofta har en tendens att handla om samma saker, vilket jag vill komma till bukt med genom detta projekt.

Jag har predikat ett antal gånger utifrån kyrkoårets texter och det är inte alltid så lätt att få ihop den gammaltestamentliga texten med episteltext, evangelietext och psaltarpsalm. Så istället har jag ofta utgått från rubriken, det som är kyrkoårets tema för dagen och jag kan redan nu meddela att jag nog inte kommer att hålla mig till de så kallade årgångarna.

Det kommer handla om Jesu liv, död och uppståndelse. Om döden och livet, om bön och att vara goda förvaltare. Om trons kraft men också om den kämpande tron….

Jag tänker att kyrkoårets texter till stor del handlar om våra mänskliga känslor, såsom glädje och sorg, hopp och förtvivlan, tro och tvivel. Och jag hoppas att mina tankar och funderingar kring dessa texter ska hjälpa er att fundera över era egna liv.

/ Urban

Publicerat den

Att älska sig själv

I bibeln finns det inte något specifikt bud om att man ska älska sig själv, men jag tänker att budet ”Du skall älska din nästa som dig själv” tydligt visar att det är viktigt att älska sig själv.

Kanske är det så att detta med att älska sig själv är vår tids svåraste kärleksrelation, i ett samhälle där vi själva ofta är vår största kritiker och där vi ständigt jämför oss med andra. Men det är ju faktiskt så att vi själv är den enda person som vi ständigt måste umgås med (vilket såklart inte alltid är så roligt), men vi kan inte komma undan oss själva.

Precis som mycket annat i livet tänker jag att det är ett val att älska sig själv, att det är en process som pågår hela livet och som går upp och ner. Det är ju inte alltid så himla lätt att älska sig själv, alla får vi nog då och då kämpa med vårt självförakt.

Men hur gör man för att älska sig själv?

Jag tänker att ett bra sätt att ta reda på det är att fundera på hur man älskar en annan person? Vilka ingredienser ingår i den kärleken?

Tacksamhet?

Respekt?

Förståelse?

Tid?

Tålamod?

En förlåtande attityd?

Att se bortom brister och fel?

Och sedan använda dessa beståndsdelar i kärleken till sig själv. Tänk till exempel på alla gånger du sagt tack till andra. Hur ofta säger du tack till dig själv, för den du är och för vad du gjort. Säkerligen inte lika ofta.

Att älska sig själv handlar om acceptans och att kunna förlåta sig själv. Att inte vara så himla hård mot sig själv, utan istället tala positivt och uppmuntrande till sig själv. Att man på något sätt acceptera hela sig själv med skavanker och fel, och allt det där bagaget man släpat med sig på sin livsresa.

Att på riktigt älska sig själv är att inse att man inte bara duger utan att man faktiskt är helt fantastisk också! 

Precis som all annan kärlek, växer den genom att man umgås med sig själv. Att man gör saker som man mår bra av, att man tar hand om sig själv till både ande, kropp och själ

/ Urban