Jag kan inte mycket på trädplantering, men jag har förstått att det är viktigt att ge träden tid att växa och förankra sina rötter ordentligt. Och att det kan vara en utmaning för träden när starka vindar blåser i den. Om det ofta är starka vindar kan det vara svårt för trädets rötter att att nå ner till de djupare nivåerna i marken där det finns mer näring och vatten, vilket i sin tur påverkar trädets växande och hälsa. Å andra sidan behöver träden vinden för att kunna bli starka och stabila.
Tänk dig ett kalhygge där skogsarbetarna lämnat kvar några träd. De träden blåser lätt omkull när det blåser kraftigt, för de har inte blivit starka nog att stå emot vinden då de varit vana att ha träd tätt bredvid sig som skydd. För mig är det en bild på att om vi inte låter tvivlet vindar blåsa i trons träd så når aldrig rötterna de käll rika djupen.
Jag tänker att tvivel är en naturlig del av en andlig resa och en slags förutsättning för att tron ska kunna växa. Det egna funderandet, vridandet och vändandet, och brottningen med Gud och tillvaron är viktigt.
Att tro är inte en fråga om något statiskt, ett färdigt paket som man en gång för alla tagit till sig. Snarare är det så att tron kan komma nära och beröra men också vara på avstånd och upplevas som oåtkomlig. Det går liksom upp och ner, men min erfarenhet är att tvivel kan leda till en djupare tro.
Tänker att tvivel kan ha flera funktioner för tron. Genom att ifrågasätta och utmana ens tro kan tvivel hjälpa till att stärka och fördjupa ens övertygelse. Genom att undersöka tvivlen och söka efter svar kan tron bli starkare och djupare förankrad. Genom att tvivla kan man få insikt i andra människors tvivel och frågor. Vilket kan leda till ökad empati och förståelse för andra som går igenom liknande utmaningar.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 