I trängda lägen blir ord fruktansvärt viktiga!

Ibland gör livet oss helt förstummade. Vi känner behov av att sätta ord på det vi möter men orden saknas. De ord man har räcker liksom inte till för att sätta namn på det man upplever och de känslor man har.

När våra egna ord inte räcker till behöver vi de skrivna orden. Då behöver vi texter som förmedlar de känslor och tankar vi har. Skrivna ord som liksom sätter ord på det vi upplevt men som vi själva inte lyckats formulera i ord.

I de lägena behöver jag Bono, Tomas Sjödin, Philip Yancey och Marcus Birro…. Det är då jag böcker Jobs bok, Psaltaren och Predikaren i bibeln.

När ens egna ord inte räcker till kan det vara befriande att använda andras. Upplevelserna kanske är olika, men känslorna desamma, för på det stampade jordgolvet är vi alla lika som Marcus Birro brukar säga. 

I trängda lägen säger vi att ord blir oviktiga och obetydliga. Jag tror tvärtom. I trängda lägen blir ord fruktansvärt viktiga. Man behöver sätta ord på det som händer, men man ska tala varsamt.

Tomas Sjödin

Precis så har det varit för mig. Behovet av att få sätta ord på det som händer har lett mig till de skrivna orden. Läsandet och mitt eget skrivande har varit viktiga delar när jag försökt förstå mig på livet. När livet krisat har orden varit fruktansvärt viktiga och när mina egna ord inte räckt till har jag fått låna andras.

Jag tänker att en författares uppgift är att skriva om det som ligger på gränsen till vad som går att formulera. Och det är ju faktiskt så att det man kan sätta ord på blir mindre farligt, oavsett om det är ens egna eller någon annans! 

/ Urban

Ps. Vet dock inte om jag kan kalla mig författare efter att ha skrivit en bok. Och när jag nu publicerade detta upptäckte jag att jag skrev en nästan identiskt text i våras 🤔 Ds.