Om barnen på förskolan skulle beskriva mig skulle nog många av dem säga att jag är tokig och busig. Men samtidigt är det bara en sida av mig, för samtidigt är jag en pedagog som sätter tydliga gränser för barnen. Skratt och allvar kan nämligen komplettera varandra på ett värdefullt sätt, de går liksom hand i hand.
En riktigt vuxen människa kan inte vara allt för seriös
Sören Olsson
Personligen vill jag inte att det ska vara speciellt långt mellan skratt och allvar och dessutom upplever jag det är mycket lättare att prata allvar med någon som man också kan skämta med.
Samtidigt är jag rädd för att vi idag ägnar för mycket tid och energi till ytliga skämt och lustigheter istället för djupa samtal om livet. Ibland skämtar vi nog bort alldeles för mycket av livets allvar.
Att ständigt ironisera, skoja bort eller ignorera livets skuggsidor, i stället för att på allvar resonera kring dem, beror kanske på att vi är rädda för att uppfattas som antingen pretentiösa eller olyckliga…”.
Owe Wikström
Personligen vill jag vara pretentiös och verkligen resonera om livets skuggsidor och de stora livsfrågorna. Jag tror vi behöver ge mer utrymme för det allvarliga och djupa i livet…
…men samtidigt vill jag skämta och komma med practical jokes. Det handlar om att hitta en balans mellan att njuta av livets ljusa stunder och ta itu med de svåra utmaningar som dyker upp på ett konstruktivt sätt.
Allvaret behöver skrattet för att lätta upp och balansera situationen. När vi konfronteras med allvarliga och stressiga situationer kan skratt och humor vara en hjälp för oss att hantera det som annars kan kännas överväldigande.
Då man säger att livet är en fars, menar man att det är utan allvar. Men det krävs ett allvarligare sinne än folket har mest för att lägga tillvaron under en så hög och sträng måttstock, att dess allvar faller igenom och blir till skämt. Det är således allvaret som gör livet till en fars, och villkoret för att kunna ta livet seriöst är alltså att vara utan allvar
Hjalmar Söderberg
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 