Det är stor skillnad mellan att ”tänka på” och ”be för”

”Jag tänker på dig” är en fras som vi ofta använder när vi vill stötta en människa som har det jobbigt. Men vad har det för betydelse att någon tänker på en? Och gör det verkligen någon skillnad?

Jo, jag tror faktiskt det. När jag mått dåligt har det varit oerhört skönt att höra att någon tänker på mig. Det har varit skönt att veta det funnits människor som haft plats för mig i sina tankar.

Att veta att det finns någon som tänker på mig och min situation innebär att man på något sätt blir sedd och bekräftad, vilket är viktigt för oss. Och när man vet att man finns med i andra människors tankar så känner man sig faktiskt lite mindre ensam.

Att tänka på någon innebär att man har den personen i sina tankar, minns dem eller funderar över dem. Det är ett uttryck för att man bryr sig och vill visa omtanke, att man helt enkelt vill personen väl. Men ibland tror jag vi använder frasen lite slarvigt, att ”jag tänker på dig” bara blir ord vi slänger ur oss utan någon större tanke bakom. Att det liksom blir en artighets grej att säga så och att vi sedan glömmer bort att faktiskt tänka på personen och situationen han eller hon befinner sig i.

Det är bara att beklaga, men precis så är det för mig ibland. Önskar verkligen att det inte vore så, för jag vill ju att människor ska kunna förvänta sig att jag faktiskt tänker på dem när jag sagt att jag ska göra det.

Men rent konkret vad innebär det egentligen att säga ”jag tänker på dig” för mig som är kristen? För mig har det det samma innebörd och intention som att säga ”jag ber för dig”. Men ändå berättar jag inte så ofta för människor att jag ber för dem. Istället blir orden ”jag tänker på dig” ett litet blygt och försiktigt sätt att säga det på.

Men det är faktiskt en stor skillnad mellan att ”tänka på” och ”be för”, det är stor skillnad mellan att hålla tummarna och knäppa händerna.

Mänsklig omtanke är givetvis väldigt fint, men det är något alldeles speciellt att få koppla in Gud i det hela. Och genom bönen kan vi vädja om hjälp, vägledning och skydd för den personen vi ber för.

Visst kan våra tankar vara detsamma som böner, det betvivlar jag inte för så är det i alla fall för mig. Och för Gud spelar det nog ingen större roll vad vi kallar det, han hör nog ändå. Men jag tror att det kan ha betydelse för oss, att det är viktigt att våga kalla det bön. Det tydliggör både för oss själva och omgivningen att vi sätter vårt hopp till Gud, och det gör något gott med oss.

/ Urban