Månad: december 2023

Ett nytt år är i antågande, om några timmar är 2023 förbi och 2024 tar sin början, en del av oss kanske är förväntansfulla på att fira in det nya året tillsammans med vänner medan andra känner sig lite nedstämda och stressade över att ännu ett år passerat.

Frågan är om vi ska titta bakåt eller framåt? Ska vi vara ekonomer och tänka bokslut eller budget? Eller ska vi göra både ock?

Jag tänker att nyårsafton både är en dag att reflektera över det som varit och en dag att se fram emot det som ska komma. En dag då vi kan summera året som varit samtidigt som vi blickar framåt mot ett nytt.

Tänk att vi som människor har möjligheten, förmågan att både se framåt, i det som vi kallar hopp och drömmar, samtidigt som vi kan se bakåt på det som varit i vårt liv. Det är faktiskt fascinerande när man tänker på det.

Minnen ska man ta på allvar, drömmar är segel men minnen är roder, dom har med vägen in i framtiden att göra. Dom är som ansatsen till ett hopp, som att man behöver backa några steg för att kunna ta hoppet in i framtiden. Drömmarna har en viktig funktion, som nåt att sträcka sig och växa mot medan minnena hanterar det liv som blev.

Tomas Sjödin

När vi tänker på året som gått kanske vi minns stunderna av glädje, lycka och tacksamhet, de där vackra stunderna vi fick uppleva. Vad var det bästa som hände dig under 2023? Vad var roligaste? Vilka insikter har du fått? Och vad är du mest tacksam för och finns det något som du är extra stolt över?

Men vi kan också minnas prövningarna vi mött under året. Misstagen vi begick, det där jobbiga och svåra som verkligen prövade oss. Saker som kanske höll oss vakna på nätterna. Vilka bottennapp, sorger och misslyckanden drabbade dig under 2023?

Tänker att det är viktigt att vi tar med oss både det goda och det svåra när vi reflekterar över det gångna året. Så frågan är vilka lärdomar och erfarenheter du tar med dig in i det nya året?

Om några timmar går vi in i ett nytt kalenderår och trots att det egentligen inte är någon större skillnad imorgon mot hur det är idag kan vi se det som en möjlighet. Ett tillfälle att vända blad och börja om. Så vad ser du fram emot? Vad drömmer du om? Vad vill du göra annorlunda, minska på eller rentav sluta med för att ge plats för det som du egentligen önskar. Och vad vill du särskilt be Gud om hjälp i?

Matematik är inte min starka sida, men något jag lärt mig är att livet handlar mycket om att lägga till och att dra ifrån. Och jag tror att Gud vill hjälpa oss med detta.

Vet inte hur många av er som har något nyårslöfte, men jag tänker att nyårslöften kan vara en bra sak. (Personligen tänkte jag ha som nyårslöfte att inte äta någon semla förräns fettisdagen). Att liksom få försäkra omgivningen och sig själv om att man ska åstadkomma någon slags förändring i sitt liv. Man får liksom en spark i baken att faktiskt göra det som man tänkt och planerat länge. Å andra sidan kan man ju fundera på varför man väntat till nu? Varför gjorde jag inget igår, förra veckan eller förra månaden? Man kanske till och med har väntat sedan slutet av januari då nyårslöftet sprack.

Har du något bra nyårslöfte eller kan det vara så att det är läge att ge något slags löfte till Jesus inför 2024?

Tror också att det är viktigt att vi är medvetna om att vi lever i en ständig förändring. Att vi förändras med tiden, att vi ändrar uppfattningar, utvecklar och byter ståndpunkter osv… Visst det kanske inte alltid syns och inte heller att det märks. Men en sak är nog ganska säker, att vi förändras varje dag som går. Men frågan är nog mer, hur vi förändras. Går det åt rätt håll, eller växer vi åt fel håll?

Våra känslor, tankar och omständigheter kan skifta från den ena dagen till den andra, men Jesus är hela tiden densamme. Vi förändras men så är det inte med Jesus, han förblir densamme. Han påverkas inte av vårt humör, våra omständigheter eller vår bakgrund och historia.

Jesus kristus är densamme i går, i dag och i evighet.

Hebreerbrevet 13:8

Nytt år, samma Jesus och jag tänker att vi så här på nyårsafton kan vi lyfta blicken, likt David i psalm 121 och fråga oss vad och vem vi ytterst kan lita på när dagar och år skiftar, när lyckan kommer och lyckan går.

Jag ser upp emot bergen, varifrån ska min hjälp komma?

Psaltaren 121:1

Tänker att Jesu tidlösa och oföränderliga natur har flera betydelser för oss.

Jesus som är, är i nuet, där jag är och i det som jag står i. Jesus går bredvid mig. Han som var, är mitt förflutna. Min historia behöver inte vara stängd eller skriven i sten, utan kan med Guds hjälp betraktas ur ett annat perspektiv. Jesus vandrar bakom mig. Han som kommer, är också i min framtid. Den må vara oviss, men han möter mig även i den. Jesus går före mig.

Christoffer Abrahamsson

Jesus förändras inte i sin kärlek och nåd gentemot oss, han är alltid redo att förlåta och ge oss nya chanser. Och det finns inget som kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus som det står i Romarbrevet 8, för allt bär den och allt uthärdar den. Och han omsluter dig och håller dig i sin hand.

Men herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny, stor är din trofasthet

Klagovisorna 3:22-23

Vi har nyligen firat Jul, men Jesus han är inte längre kvar i krubban och inte heller på korset eller i graven. Han är uppstånden och han har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut.

Och jag är med er alla dagar till tidens slut

Matteusevangeliet 28:20

”Jag är med er alla dagar till tidens slut” är ett löfte han ger sina lärjungar och oss när han lämnar dem vid himmelsfärden.

Alla dagar!! Det innebär varenda dag som varit och varenda dag som kommer… Ni vet ju, det finns ju många olika slags dagar, det är vardagar och helgdagar, dagar av glädje och dagar av sorg. Dagar då allting liksom går som på räls men också dagar där ingenting blir såsom man tänkt sig.

Okej, jag ska erkänna en sak, det känns inte alltid som att Jesus är med mig, och han har inte heller lovat oss ett lätt och bekvämt liv. Men faktum är att Jesus är nära även när det inte känns så, både dig och bördan bär han.

Han är med dig i stormen och han är med dig när det är alldeles lugnt och stilla. Han är med dig när du känner frid men också när livets omständigheter reser sig mot dig och han säger:

Kom till mig, alla ni som är tyngda då fårav bördor; jag skall skänka er vila.

Matteusevangeliet 11:28

Han vill alltid vårt bästa och vill hjälpa oss att göra det bästa av våra liv, vilket innebär att vi kan vända oss till honom både när vi är tacksamma och glada och när vi är ledsna och frustrerade.

Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.

Första Petrusbrevet 5:7

Vi kan kasta alla våra bekymmer på honom för han är har omsorg om oss och något som jag tycker är väldigt skönt är att Jesus vet hur det är att vara människa.

Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Johannesevangeliet 3:16

Att Jesus är densamme i evighet påminner oss om att vi har ett evigt hopp genom honom som är uppståndelsen och livet. Vårt liv på denna jord är bara tillfälligt och hans löften sträcker sig bortom detta liv, för hela vägen går han med oss.

Löftena kunna ej svika, nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har, himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna men den som tror skall finna löftena de står kvar

Lewi Pethrus

Hans ord och löften är pålitliga och hållbara, oavsett de förändringar och utmaningar vi möter i livet är han lika trofast år från år. Jag vet, det är inte alltid så lätt, men vi kan luta oss mot honom och ha tron på att han alltid håller sina löften.

Orden om att Jesus är densamme får påminna oss om att vår tro inte bygger på några tillfälliga trender eller idéer, vilket kan hjälpa oss att hålla fast vid vår tro när vi möter svårigheter i livet och känner tvivel.

När jag läser om vad som händer i världen är det väldigt lätt att tappa modet. Jag vill gärna vara optimistisk men märker allt för ofta att jag är pessimistisk. Visst, en del saker har blivit bättre under året medan annat blivit sämre. Men det vi får ta med oss, och det som är vårt hopp är att Jesus är densamme ifjol, i år och nästa år. Och alla Guds löften har Jesus stämplat med sitt ja!

Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom

Andra Korintherbrevet 1:20

Kanske tycker du att denna text varit lite väl jag-fixerad, men jag tänker att det är viktigt att emellanåt reflektera över sitt liv. Samtidigt är jag ganska trött på den jag-fixering som är i samhället. Min bön och längtan inför det nya året är att vi tillsammans ska öppna våra hjärtan för kärleken och förlåtelsens kraft och tillsammans sträva efter att göra skillnad i världen runt omkring oss. Och det får vi göra tillsammans med Jesus som är densamme igår, idag och i evighet.

Kanske är det så att han vill göra något nytt, i ditt och mitt liv under 2024? Och kom ihåg att han har gåvor till oss alla som han vill ge!

/ Urban

Något av det roligaste jag vet är att predika, vilket jag ska göra på söndag. Ska dela lite tankar om nyår, minnen och drömmar, nyårslöften och att vi människor ständigt förändras. Men Jesus han är densamme i går, i dag och i evighet. Och vad betyder det för oss?

Franciskus av Assisi lär ha sagt: ”Predika alltid evangelium och om nödvändigt, använd ord” och allt för ofta kanske vi förknippar predikandet med massa ord. Självklart ska evangeliet levas ut med jag tror också att ord är väldigt viktiga och Paulus skriver ju att tron kommer av predikan av Kristi ord.

Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord

Romarbrevet 10:17

När man får frågan: ”Vad är du bra på?” är det lätt hänt att man blir tyst och onödigt blygsam. Tänk om vi istället skulle våga säga vad vi är bra på och vad vi tycker är roligt att göra.

Något av det allra roligaste jag vet är att predika och dessutom är jag bra på det. Att predika är något som jag skulle vilja göra oftare än vad jag i nuläget gör. Så är du med i en församling eller vet någon församling som behöver en hobby predikant en söndag så får ni gärna tipsa om mig.

Det kan handla om en renodlad predikan utifrån kyrkoårets texter eller något annat ämne Det kan också vara ett lättsamt föredrag om att vägen blir till medans vi går, att livet är som en berg och dalbana eller ett tyngre föredrag om att resa sig och gå vidare när det fruktansvärda inträffat. Där jag delar min berättelse och mina erfarenheter av att bli utsatt för grova brott och hur jag sedan kunnat gå vidare i livet.

/ Urban

De närmaste dagarna kommer nog många av oss äta mängder chokladbitar, och i många svenska hem är den Röda Aladdinasken lika självklar som att se alle Anka klockan tre på Julafton…

…och den ständiga frågan är om man får lov att börja på undre lagret innan alla bitar på det övre lagret är uppätna. Personligen föredrar jag de ljusa chokladbitarna, vilket också många andra verkar göra för ofta är det de mörka bitarna med likörfyllning som är kvar.

Life is like a box of chocolate. You never know what your gonna get

Forrest Gump

Livet är som en chokladkartong, man vet aldrig vad man får. Precis som när man öppnar en chokladkartong och hittar olika sorters choklad kan livet bjuda på olika upplevelser och överraskningar.

Livet är oförutsägbart och kan överraska oss både positivt och negativt, ingen av oss kan helt förutse vad som kommer att hända och det är det som gör livet så spännande och utmanande.

Visst, vi kan lära oss att känna igen de olika chokladbitarna och därmed ha en en aning eller förvissning om hur de kommer att smaka. Vi kan också läsa om vad chokladbiten är fylld av eller lyssna till andra och skapa oss en uppfattning utifrån det.

Men det finns en väsentlig skillnad mellan en chokladkartong och livet. I det verkliga livet kan man inte hoppa över de mörka bitarna och bara ta det goda, precis som en påse godis kan livet vara fyllt med både söta och sura stunder.

Två personer satt en dag på en parkbänk och samtalade om livet, då den ene sa: ”livet är som en påse skit, men orkar man gräva runt lite så hittar man en och annan karamell”. Då svarade den andra personen: ”nä det tycker inte jag. Jag tycker att livet är som en påse karameller och en och annan smakar skit”

/ Urban

 

”Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen…” är en textrad som vi nog alla känner till. Och visst är det mysigt att så här års få tända adventsljus och se hur mörkret viker undan.

Samtidigt ska vi komma ihåg att det finns människor som rent bokstavligt fortfarande befinner sig i november mörkret. Människor som på ett eller annat sätt mår dåligt på grund av trauman, motgångar eller sorg, och när livet känns mörkt och kallt är det verkligen inte alltid så lätt att se ljust på tillvaron…

…men där tror jag att vi var och en kan få vara ljus 🕯som sprider hopp, medmänsklighet och kärlek. Och man behöver verkligen inte vara ett ljushuvud för att vara ett ljus och kom ihåg att om du tänder ett ljus för någon annan så kommer det också att lysa upp din egen väg.

Om man öppnar dörren mellan ett ljust och ett mörkt rum är det inte mörkret som strömmar in i ljuset, det är det omvända som sker. Ljuset knäcker mörkret. Detta även om ljuset bara består av ett litet, försiktigt stearinljus.

Tomas Sjödin

Varenda en av oss vet ju att även det allra minsta stearinljuset driver undan mörkret. Visst, en vindpust kan släcka lågan men mörkret kan aldrig göra det!

Trots att mörkret är en förutsättning för ljusets lyskraft så förlorar ju mörkret alltid kampen mot ett tänt stearinljus!

Att vara ljus i en mörk värld handlar om att sprida ljus och värme, glädje och hopp till den som lever i mörkret och som tappat hoppet. Att vara stödjande och närvarande i andras liv och att visa medkänsla. Det kan också handla om att inspirera och påverka andra människor i positiv riktning.

Min önskan och bön är att mitt ljus ska reflektera det jag tror på, att det ska få reflektera vem jag tror på. Och jag tänker att det är ett stort och ärofyllt uppdrag att att få vara ett ljus som på något sätt sprider Guds stora kärlek ❤️

/ Urban

Rubriken är hämtad från en bok av en av mina favoritförfattare: John Ortberg. Och jag tycker det ligger nåt befriande i de orden.

Normal, onormal, vanlig eller annorlunda, var går egentligen gränsen? Och vem avgör egentligen vad som är normalt? Och när blir man onormal och rentav konstig?

Det kan vara svårt att dra tydliga gränser för vad som är ”normalt” och ”onormalt” eftersom det är en subjektiv bedömning, som är influerade av kulturella, sociala och personliga normer. Det som anses normalt i en viss kultur kan ju anses vara onormalt i en annan.

När jag för ett antal år sedan var i Karlstad och skrev på min bok träffade jag ett par från Stockholm och deras femåriga son i bubbelbadet på hotellet. Efter att ha suttit och småpratat en stund frågade jag vad de gjorde i Karlstad och fick det något oväntade svaret: ”Vi har åkt hit för att äta på KFC. Restaurangen finns bara i Malmö och här i Karlstad så vi åkte hit. Vi åt lunch där när vi kom och ikväll ska vi dit igen och äta och imorgon äter vi där innan vi beger oss hemåt igen…”

Hur normalt är det?

Å andra sidan kan man ju fundera på hur normalt det är att skriva en bok, att spela in en ett eget ”vinterprat” och att gå alla gator i Örebro. Har också förstått att alla inte äger mängder av springformar och har bakat över 150 olika sorters kladdkakor 😋

Ibland kan människor verka normala eller vanliga till en början, men ju mer tid vi spenderar med dem och lär känna deras verkliga jag, desto mer inser man att alla är normala tills man lär känna dem.

Det är befriande att inse att jag inte är normal och att du inte heller är det. Vi bär alla på nånting, något som vi tror att vi är helt ensamma om mitt i ett hav av fullt normala människor. Fast egentligen sitter vi alla i samma båt och guppar, för vi är alla ”onormala”.

Alla är vi underliga på vårt eget speciella sätt och visst vore det tråkigt och enformigt om alla skulle vara normala 😉.

/ Urban

Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud I ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ

Orden är skrivna av Björn Skifs i den sång som låg 142 veckor på svensktoppen åren 2003 – 2006, här i en version med det ultimata duettparet Samuel Ljungblah & Sarah Dawn Finer.

Vi försöker nog alla ta oss igenom vår vardag så konfliktlöst som möjligt och delvis är ju det bra, men det kan också innebära att man ibland blir överkörd. Att stå upp för sig själv kan ju i vissa situationer vara jobbigt och svårt, men det är också en viktig del av personlig utveckling.

Förr var jag lite som en mussla som ibland öppnade upp sig och sa mina tankar och åsikter, men allt för ofta var jag tyst. Detta förändrades dock när jag för tolv-tretton år sedan gick i terapi och min terapeut uppmanade mig att varje dag försöka göra något där jag stod upp för mig själv. Något som jag kunde vara stolt över.

På kort sikt kan det ibland vara skönt att inte säga sin åsikt eller göra ett ställningstagande, men på lång sikt tror jag att det bästa är att stå upp för sig själv.  

Visst, ibland kan det vara svårt att säga vad man tycker och tänker, och det är lätt hänt att man håller med andra trots att man innerst inne inte riktigt gör det. Vid dessa tillfällen kan det vara bra att säga att ”detta vill jag fundera på” eller ”jag vet inte riktigt” istället för ett Ja eller ett Nej som man inte är säker på.

Att stå upp för sig själv handlar om självkännedom, att veta vilka värderingar man har och att ta ansvar för sina egna behov och känslor. Att sätta gränser och kommunicera tydligt med andra.

Visst man behöver inte ta alla fajter, men det är viktigt att ibland fråga sig själv: i vilka situationer låter jag mig trampas på och i vilka vågar jag stå upp för mig själv?

Stå på dig, annars gör någon annan det! Men kom också ihåg att det kan ta tid och övning att lära sig att stå upp för sig själv. Så var tålmodig med dig själv och fortsätt att arbeta på det.

/ Urban