Om vi på förhand bestämmer oss för en väg är det lätt hänt att vi låser oss i att det är enda vägen, att det är enda vägen som leder oss till lycka och välgång.
Om vi istället skulle sluta slåss mot tillvaron och låta vägvalen vara mer öppna så finns det hur många vägar som helst att välja på. Vägavsnitt där vi kan finna allt möjligt som både är roligt, intressant och vackert. Självklart kan vi inte fara runt hur som helst, kors och tvärs, vi behöver nån slags riktning i livet. Men vi kanske inte behöver en plan, tajmat och klar in i minsta detalj.
Ofta klurar vi och ställer oss frågan: vad vill jag med mitt liv? och visst är det viktigt att ha drömmar och visioner, att sträva efter att bli de vi vill vara och göra det vi drömmer om. Men jag tror det finns något ännu större än självförverkligande, nämligen vad livet vill med mig?
Frågorna ”vad vill jag?” Och ”vad vill livet?” är nära besläktade, men den senare vidgar liksom bilden och öppnar upp nya perspektiv och möjligheter samtidigt som den blir djupare. och framförallt är den inte så jag-fixerad.
Ofta försöker vi forma våra liv istället för att låta livet forma oss, och vad skulle hända om vi släppte lite grann på vårt behov av att styra det och istället lät livet styra oss?
Helt ärligt så tror jag inte att livet går ut på att vara lycklig och veta exakt vad man vill hela tiden, snarare tror jag livet går ut på att levas. Och livet är misstagen man begår, besvikelserna och motgångarna men också alla de gånger då allt liksom faller på plats.
Det sägs ofta att livet är en skola och att varje situation vi befinner oss i är en chans att utvecklas, och kanske är det livets skapare, Gud själv som lär oss saker genom livets omständigheter!
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 