Vi försöker nog alla ta oss igenom vår vardag så konfliktlöst som möjligt och delvis är ju det bra, men det kan också innebära att man ibland blir överkörd. Att stå upp för sig själv kan ju i vissa situationer vara jobbigt och svårt, men det är också en viktig del av personlig utveckling.
Förr var jag lite som en mussla som ibland öppnade upp sig och sa mina tankar och åsikter, men allt för ofta var jag tyst. Detta förändrades dock när jag för tolv-tretton år sedan gick i terapi och min terapeut uppmanade mig att varje dag försöka göra något där jag stod upp för mig själv. Något som jag kunde vara stolt över.
På kort sikt kan det ibland vara skönt att inte säga sin åsikt eller göra ett ställningstagande, men på lång sikt tror jag att det bästa är att stå upp för sig själv.
Visst, ibland kan det vara svårt att säga vad man tycker och tänker, och det är lätt hänt att man håller med andra trots att man innerst inne inte riktigt gör det. Vid dessa tillfällen kan det vara bra att säga att ”detta vill jag fundera på” eller ”jag vet inte riktigt” istället för ett Ja eller ett Nej som man inte är säker på.
Att stå upp för sig själv handlar om självkännedom, att veta vilka värderingar man har och att ta ansvar för sina egna behov och känslor. Att sätta gränser och kommunicera tydligt med andra.
Visst man behöver inte ta alla fajter, men det är viktigt att ibland fråga sig själv: i vilka situationer låter jag mig trampas på och i vilka vågar jag stå upp för mig själv?
Stå på dig, annars gör någon annan det! Men kom också ihåg att det kan ta tid och övning att lära sig att stå upp för sig själv. Så var tålmodig med dig själv och fortsätt att arbeta på det.
/ Urban
