”Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen…” är en textrad som vi nog alla känner till. Och visst är det mysigt att så här års få tända adventsljus och se hur mörkret viker undan.
Samtidigt ska vi komma ihåg att det finns människor som rent bokstavligt fortfarande befinner sig i november mörkret. Människor som på ett eller annat sätt mår dåligt på grund av trauman, motgångar eller sorg, och när livet känns mörkt och kallt är det verkligen inte alltid så lätt att se ljust på tillvaron…
…men där tror jag att vi var och en kan få vara ljus 🕯som sprider hopp, medmänsklighet och kärlek. Och man behöver verkligen inte vara ett ljushuvud för att vara ett ljus och kom ihåg att om du tänder ett ljus för någon annan så kommer det också att lysa upp din egen väg.
Om man öppnar dörren mellan ett ljust och ett mörkt rum är det inte mörkret som strömmar in i ljuset, det är det omvända som sker. Ljuset knäcker mörkret. Detta även om ljuset bara består av ett litet, försiktigt stearinljus.
Tomas Sjödin
Varenda en av oss vet ju att även det allra minsta stearinljuset driver undan mörkret. Visst, en vindpust kan släcka lågan men mörkret kan aldrig göra det!
Trots att mörkret är en förutsättning för ljusets lyskraft så förlorar ju mörkret alltid kampen mot ett tänt stearinljus!
Att vara ljus i en mörk värld handlar om att sprida ljus och värme, glädje och hopp till den som lever i mörkret och som tappat hoppet. Att vara stödjande och närvarande i andras liv och att visa medkänsla. Det kan också handla om att inspirera och påverka andra människor i positiv riktning.
Min önskan och bön är att mitt ljus ska reflektera det jag tror på, att det ska få reflektera vem jag tror på. Och jag tänker att det är ett stort och ärofyllt uppdrag att att få vara ett ljus som på något sätt sprider Guds stora kärlek ❤️
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 