Livet är som en chokladkartong

De närmaste dagarna kommer nog många av oss äta mängder chokladbitar, och i många svenska hem är den Röda Aladdinasken lika självklar som att se alle Anka klockan tre på Julafton…

…och den ständiga frågan är om man får lov att börja på undre lagret innan alla bitar på det övre lagret är uppätna. Personligen föredrar jag de ljusa chokladbitarna, vilket också många andra verkar göra för ofta är det de mörka bitarna med likörfyllning som är kvar.

Life is like a box of chocolate. You never know what your gonna get

Forrest Gump

Livet är som en chokladkartong, man vet aldrig vad man får. Precis som när man öppnar en chokladkartong och hittar olika sorters choklad kan livet bjuda på olika upplevelser och överraskningar.

Livet är oförutsägbart och kan överraska oss både positivt och negativt, ingen av oss kan helt förutse vad som kommer att hända och det är det som gör livet så spännande och utmanande.

Visst, vi kan lära oss att känna igen de olika chokladbitarna och därmed ha en en aning eller förvissning om hur de kommer att smaka. Vi kan också läsa om vad chokladbiten är fylld av eller lyssna till andra och skapa oss en uppfattning utifrån det.

Men det finns en väsentlig skillnad mellan en chokladkartong och livet. I det verkliga livet kan man inte hoppa över de mörka bitarna och bara ta det goda, precis som en påse godis kan livet vara fyllt med både söta och sura stunder.

Två personer satt en dag på en parkbänk och samtalade om livet, då den ene sa: ”livet är som en påse skit, men orkar man gräva runt lite så hittar man en och annan karamell”. Då svarade den andra personen: ”nä det tycker inte jag. Jag tycker att livet är som en påse karameller och en och annan smakar skit”

/ Urban