När jag tänker på Jesu födelse känner jag att jag också hade velat vara där i stallet, hade så gärna varit en av de där herdarna som var först med att få träffa det lilla Jesusbarnet. Blir liksom lite avundsjuk, för något av det allra mysigaste som finns är ju att lukta på en liten bebis. Tänk om man hade fått lukta på självaste Jesus barnet!
Det är verkligen fascinerande att han som är så oändligt mycket större än vad våra hjärnor över huvud taget kan ta in och greppa blir ett litet barn som ligger lindat i en krubba. Och när Maria gungar sin nyfödda bebis är det själva himlen som hon gungar i sin famn. Tänk att just deras lilla barn är det barn som profeten Jesaja talat om mer än 700 år tidigare.
Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet och hans namn är allvis härskare, gudomlig hjälte, evig fader, fridsfurste
Jesaja 9:6
Jag tänker att det lilla Jesus barnet utmanar vårt sätt att se på Gud, då han lämnar sin tron av kristall, sin ära i ljusets palatset och lägges på strå i ett stall. Tänk att den allsmäktige, han som skapat himmel och jord, han som är alfa och omega, alltings början och fullbordan väljer att bli en av oss.
Men vad har Jesus för doft? Vad är det som är kännetecknet för hur Jesus var och är? Jag tror att Jesu kärlek, nåd och förlåtelse är som en underbar doft. Att hans frihet har en doft som toppen av en nyfödd bebis huvud.
Freedom has a scent. Like the top of a new born baby’s head
U2
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 