Självsamhet

Jag tänker att det finns två sorters ensamhet. Den ena handlar om den där jobbiga känslan av att känna sig ensam, övergiven och exkluderad. Den andra handlar om en självvald ensamhet som man också skulle kunna kalla självsamhet.

Vet inte vem som myntade begreppet självsamhet, men jag gillar det ordet och tänker att det till stor del handlar om att trivas i sitt eget sällskap.

Idag är det världsdagen för introverta och delvis har jag nog en lite introvert personlighet som gillar att bli försjunken i mig själv för att grubbla och fundera.

Nu kanske du tycker att det låter som att jag är en osocial person. Men så är verkligen inte fallet. Jag tycker om att umgås med familj och vänner och i mitt yrke som barnskötare umgås jag ständigt med människor. Men jag behöver också tid bara för mig själv. Tid där jag inte behöver ta hänsyn till andra människors behov, önskningar och viljor.

Tyvärr har egentid fått ett lite dåligt rykte och många tolkar det som egoistiskt att tänka på sig själv. Men jag måste emellanåt få vara osocial för att kunna vara social. Ni vet den där klassiska säkerhets instruktionen på flyg där de ber oss att först trä syrgasmasken på oss själva innan vi hjälper någon annan, vi behöver först ta hand om oss själv innan vi kan hjälpa andra.

Och kanske är det precis som med den sociala kompetensen att man måste träna på att vara för sig själv!

Jag tror det är jätte viktigt att umgås med sig själv, för om man inte gör det är det lätt hänt att man kör över sig själv eller tappar bort sig själv nånstans på vägen. Visst vi känner oss själva till en viss gräns, men eftersom vi hela tiden växer och omständigheterna förändras så märker vi inte alltid vilka vi håller på att förändras till. Och vad som egentligen är viktigt för oss nu som inte har varit det förut.

/ Urban