Såhär i början av ett nytt år är vi nog rätt många som väljer att lägga till nya och goda vanor. Men kanske är det så att vi kan inte bara lägga till, vi behöver också välja bort.
Välja bort för att kunna skapa tomrum i tillvaron och jag läste nånstans att vi behöver tomrum för att kunna urskilja tingen. Att frånvaron är grunden, en duk att måla på eller ett papper att skriva på.
Tänker att det finns flera aspekter av tomrum och många kan nog känna igen sig i känslan av att bära ett tomrum inom sig. Att det liksom finns ett hål inom oss som till varje pris måste fyllas, vilket gör att tillvaron lätt blir fullproppad.
Men måste det verkligen vara så?
Tomrum kan också handla om en känsla av att något fattas, antingen för att det fanns där förut eller att vi på något sätt förväntade oss något mer.
Jag tror varandet är minst lika viktigt som görandet och att det är av stor betydelse att stoppa in luckor, mellanrum, tid av ingenting för att vi ska må bra. Och i de tomrummen kan det hända något överraskande, lärorikt och roligt.
Likadant är det med vårt inre, vi behöver emellanåt städa där för att skapa utrymme, tomrum för det som verkligen betyder något, vilket Anders Svahn bland annat talade om i gårdagens predikan i Immanuelskyrkan.
Ibland är våra liv som en gammal vind, vi slänger upp sak efter sak och tillslut så är det fullt. Vi samlar på oss saker i livet som vi kanske inte tar itu med. Men ibland behöver det rensas ut för att det inte finns något rum kvar för det som verkligen betyder något. När vi burit ut lite bråte kan det faktiskt hända att vi upptäcker att det finns ett litet tomrum där. Tomrum är inte så farliga, det är inget tecken på Guds frånvaro. Faran är egentligen att det inte finns något tomrum att fylla. För i tomrummet finns Guds möjlighet att fylla på.
Anders Svahn
Kanske är det så att Gud skapat dig och mig med ett tomrum som bara han kan fylla!
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 