Att hålla det man lovar

I förrgår var det andra fredagen i januari, vilket sägs vara den dagen då de flesta bryter sina nyårslöften. Personligen har jag som nyårslöfte att äta nyttigare, inte köpa massa snacks och godis och att inte äta någon semla förräns fettisdagen.

Det sistnämnda kanske inte låter så svårt, men så fort jag går in på sociala medier känns det som att der kommer det upp en vacker bild på en god och fluffig semla 😋. Antingen är det någon vän som ätit semla eller annars är det något konditori som marknadsför sin semla. Och det är inte bara de konditorier jag följer som kommer i mitt flöde utan typ alla som bakar semlor!! 😮

Många gånger har jag lovat mig själv att ändra på något i mitt levnadssätt, men efter en tid har det liksom runnit ut i sanden och tillslut har jag varit tillbaka på ruta ett.

Det är bara att konstatera att löften är lättare att ge än att hålla, och kanske är det bättre att lova att äta mer grönsaker och frukt än att lova att sluta äta godis 🤔.

Ibland kan man ju undra om det allra bästa kanske vore att inte lova någonting alls 🤔. Eller att i alla fall inte lova för mycket, varken till sig till själv eller andra.

Om vi bryter våra löften vi har med andra så tappar de förtroendet för oss, men om vi bryter våra löften till oss själva så tappar vi förtroendet för oss själva

Torkild Sköld

Tänker att de flesta har gott uppsåt när de lovar något, men samtidigt är det ju så att vi ibland lovar saker för att komma undan en jobbig situation, att vi lovar för att få lite lugn och ro. Och ibland är det ju frestande att lova något för man vill så gärna att andra ska bli glada.

Men blir man glad av tomma löften? Även om man blir glad i stunden av att få ett löfte så innebär ju ett brutet löfte en besvikelse och att man tappar förtroendet för den personen.

Kanske borde man tänka sig för mer när man både direkt och indirekt lovar något, både för sin egen skull och för andras skull.

/ Urban.