Man brukar säga att det sista som lämnar människan är hoppet, men förutsättningarna för att känna sig hoppfull har väl aldrig varit sämre än nu, skulle nog många säga…
…och ibland kan jag tycka att det är lite märkligt att vi människor överlever med tanke på hur mycket det är som kan knäcka oss. Och jag tror ingen tyckte att uttalanden som ledande politiker och militärer gjorde om att det kan bli krig i Sverige och att vi bör förbereda oss för det var speciellt upplyftande.
Tänk vad mycket negativt budskap vi får till oss varje dag, framförallt genom våra skärmar. Så hur håller man hoppet vid liv då man ser och hör om allt förfärligt som händer i världen? Och vad är egentligen hopp? Är det en känsla, en slags livshållning eller är det bara ett naivt sätt att försöka undvika livets verklighet.
Alla drabbas vi ibland av meningslöshet och tappat hopp, men det kan vara förödande om det pågår länge. Tror nämligen att hoppet har en viktig funktion, det är liksom drivkraften för att orka kämpa och uthärda det som är jobbigt i livet.
Är vi utan hopp är vi lätt styrda och blir lätt manipulerade, därför är hopplösheten väldigt farlig även i ett demokratiskt land.
Det är hoppet som springer före och drar de andra (tron, kärleken) med sig. Metaforen är talande: när hoppet slocknar börjar allt gå utför. Men så länge hoppet lever drar det allt annat med sig. Hoppet är den kraft vi behöver för att bevara kärleken i en tid då så många kurvor pekar åt fel håll.
Joel Halldorf, Kent Wisti
Även om det omöjligen kan sägas att Jesu födelse bidragit till fred på jorden kanske berättelsen om honom och tron på att alla problem kommer att lösas ha hjälpt många att orka en dag till”.
Sofia Mirjamsdotter
Visst, Jesu födelse har inte bidragit till fred på jorden, men jag tänker ändå att julens berättelse handlar om hopp, om ljuset som ska lysa i mörkret. Och påsken den handlar om hur hopplöshet vänds till hopp. Om att det i det djupaste mörker finns ljus.
När våra egna bekymmer och världens alla strider och sorger trycker ner oss får vi tänka på att det finns ett hopp om en annan framtid. En framtid där ingen död, ingen sorg, ingen klagan eller smärta skall finnas mer.
Visst ibland kan det vara svårt att tro på detta, men som det står i Romarbrevet, ett hopp som man ser uppfyllt är inget hopp. Vem hoppas på det han redan ser?
I hoppet är vi räddade, ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
Romarbrevet 8:24-25
Vet dock inte om jag alltid är så uthållig 🤔. Tålamod är inte alltid min starka sida.
/ Urban.
Urbans Tankar och Funderingar 