Det har varit lite si och så med mitt bloggande utifrån kyrkoårets texter, men här kommer i alla fall lite tankar och funderingar om Jesu liknelse om Vingårdsarbetarnas lön.
Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt. Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen och när han såg några andra stå där sade han: varför står ni här hela dagen utan att arbeta? De svarade: Därför att ingen har lejt oss. Då sade han: Gå bort till vingården, nu också. På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första. De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: De där som kom sist har bara hållit på en timme och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan. Då sade han till en av dem: min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god? Så skall de sista bli först och de första sist.
Matteusevangeliet 20:1-16
Visst vore det helt galet om ens arbetsgivare använde Jesu liknelse om vingårdsarbetarna som bedömningsunderlag vid lönesättning, här finns det ju inga logiska proportioner mellan arbetsinsats och lön. Tänk dig att du börja klockan sex på morgonen och sedan arbeta hela dagen och så glider nån in vid tretiden, jobbar nån timme och får samma lön!!
På Jesu tid var det vanligt att jordägare använde sig av daglönare och arbetsdagen brukade normalt sett börja vid soluppgången. Men här möter vi en jordägare som letar efter arbetare vid flera tillfällen under dagen och är det inte lite dålig planering att kalla på arbetskraft i elfte timmen!?
Arbetsdagen blir inte lika lång för alla. Några arbetar tolv timmar och några bara en timme, och när lönen ska betalas ut blir inte alla så nöjda: ”De där som kom sist har bara hållit på en timme och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen…”
Jordägarens svar är fascinerande, han hänvisar till att de kommit överens om lönen och att han därmed ger en dem en rättvis lön och tillägger: ”Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?”
Utgångspunkten för jordägarens svar är den godhet han känner gentemot de som var sent ute och hade varit sysslolösa en stor del av dagen. För mig påminner arbetarna som kom i elfte timmen om rövaren på korset och den förlorade sonen. Som jordägaren agerar mot arbetarna som kom i elfte timmen, pappan gentemot sonen och Jesus mot rövaren på korset så agerar Gud mot dig och mig.
Vingårdsarbetarnas lön – rättvist eller orättvist? Oavsett vad vi tycker måste vi kasta allt vanligt rättvisetänke åt sidan och ta till oss att nåden är lika för alla. Ingen av oss ska tro att vi är värda mer belöning än någon annan, och istället för att vara avundsjuka ska vi försöka göra så gott vi kan med den del av vingården som anförtrotts oss
Vem låter solen lysa fritt för alla som bebor vår jord? Och vem tar odågan till son till bords och bjuder på kalas, när brodern som gjort allting rätt besviken stannar utanför?
Och vem är herden, han som går från flocken för ett enda får. När arbetarna som fick jobb i sista stund får samma lön som de som slitit hela dan, vem är den arbetsgivaren?
Vem öppnar upp sitt paradis för tjuvar och för främlingar? Han tänker inte på vårt sätt, han låter nåd gå före rätt. Gud måste vara orättvis, det är vårt enda hopp till sist!
Ylva Eggehorn, Elisabet Eggehorn
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 